Musiksnack – Gwen, Uggla och Winnerbäck

Som den sucker jag är för att försöka förutspå vilka låtar som blir hits eller inte tänkte jag skriva lite om några av de heta låtarna som spelas just nu, eller snart kommer att göra det (eller om ett halvår på den kommersiella sliskradion). Det blir lite musiksnack om Gwen Stefani och Magnus Uggla plus en gnutta Winnerbäck.

Gwen Stefani

Jag har fortfarande inte ledsnat på Gwen Stefanis solodebutsingel What You Waiting For?, jag borde ha skrivit om den redan första gången jag hörde den, för den kändes som en given hit. Jag misstänker att jag ohejdat faller för de höga tonerna Gwen tar emellanåt, och växlingen till hennes mera normala röst. Jag har alltid gillat Gwen ända sedan vi först såg och hörde henne i No Doubts Just a Girl.

Bakom What You Waiting For? ligger Linda Perry, ni vet hon som sjöng i och var hjärnan bakom 4 Non Blonds. Linda Perry har varit väldigt framgångsrik som låtskrivare och producent av andra artister, på senare tid främst genom att ligga bakom framgångarna för Pink. Men nu har hon alltså hjälpt Gwen Stefani att solodebutera och det med besked.

I låten What You Waiting For? sjunger Gwen Stefani om Harajuku Girls, tjejer som hänger kring tågstationen Harajuku Station och klär sig i fantasifulla utklädnader ( det som kallas ”cosplay” och är stort i Japan). Hursomhelst så kommer Gwen att nämna dessa tjejer även i hennes nästa singel från skivan Love Angel Music Baby som kommer snart, Rich Girl (utöver det så heter dessutom en av låtarna på skivan Harajuku Girls). Jag tror att denna nya singel, Rich Girl, kommer att slå rätt bra den också.

Magnus Uggla

Jag skrev en del om Ugglas första singel från nya skivan tidigare, jag var inte speciellt positiv. Nu när hans andra singel från albumet är påväg, Efterfest, och den fastnar riktigt ordentligt när man hör den. Bortsätt från Ugglas typiska å:ande (vilket går ungefär såhär: woh-åååå-ååå-ååå woh åh åh woh åh åh woh åh åh åh wheya wheyaaaa), är den lika bra som den är klämcheck. Men minst lika mycket gillar jag texten som hånar de indie-pretto-musikjournalister som häcklar folklig musik för att sen digga samma musik på efterfest:

Här ser ni landets kanske coolaste man –
ingen annan klär sig fränare än han’
Bär ett sorts ”brand” och second hand
Som när han står i färgad stubb på någon inrökt Indieklubb

På slaget tre då har han plötsligt bytt stil –
börjar skriva SMS på sin mobil
Och ganska snart så står det klart –
det gått iväg från hans display till nå’n blonderad förortstjej

E’ re’ efterfest på eran balkong?
Så vi kan hångla friskt och dricka Chardonney i kartong.
Sedan spelar vi en schlageromgång
och gissar gamla go’a låtar natten lång

Och när han se’n fått slag på vår mest folkkära skatt
går han gärna lös på ”Främling” eller ”Tusen och en natt”
Som han aldrig skulle ta i med tång!
Men e’ re’ efterfest då sjuder han av sång!

Nästan gamla goa Uggla det här. Mycket trevligt.

Idag (igår egentligen, lördagen 11 december) spelades Efterfest i Tracks i P3 utanför listan. Jag sätter en slant på att den går in på listan nästa vecka och det med besked. Sen klättrar den upp till topp tre åtminstone, om den inte går in där direkt.

Lars Winnerbäck

Jag har skrivit tillräckligt om Winnerbäck för ett bra tag framöver, men nu när jag snackar musik måste jag ändå nämna hans nästan singel, Stackars, som snart släpps. Det är andra singeln från Vatten under broarna och det är en av de bästa låtarna på den skivan. Jag var ärligt förvånad över den enorma framgång Elegi skördade, jag trodde den var för lugn och smal för att att slå så fantastiskt bra som den gjorde (7 veckor som etta på Tracks till exempel!). Med framgångarna för den låten tror jag nog att Stackars kan bli en riktigt stor hit också. Svenska folket har inte fått nog av Winnerbäck än på ett tag.