16 juli 2005

Det är officiellt sedan ett tag tillbaka, men jag har inte riktigt vetat om jag skulle nämna det här eller inte. Jag har ju valt att hålla nere det privata snacket, speciellt det som innefattar andra än mig. Men vad tusan, det här är för bra för att hålla inne med. Därför vill jag nu berätta följande:

Den 16 juli 2005 går Johanna och jag upp mot altaret för att säga det där lilla ordet på två bokstäver som är så kort men betyder så mycket.

Jag tänker inte gå in på det så mycket mera just nu annat än att det känns bra och samtidigt lite nervöst. Inte nervöst för att gå där mot altaret, men nervöst för att allting ska klaffa, att det blir vackert, att bröllopsfesten blir lyckad, att gästerna har kul, osv. Det är väldigt mycket att stå i innan, massor att göra, att planera, att förbereda. Vi har det vi gör i vår.

Det finns en annan hemsida om bröllopet som de närmaste redan känner till, därför känner jag inte behov att länka den härifrån. Den som är driftig kan nog hitta den ändå. Det är en väldigt lila sida.

Hösten 2003 äntligen på plats

Man vet att man har något fel i rutinerna när det först är i mars 2005 som man lägger ut bilder från hösten 2003. Inte desto mindre är det precis vad jag gjort nyss, mina bilder från hösten 2003 finns nu i mitt fotoalbum.

Det är förstås mest personliga bilder som bara är av intresse för de som finns i min omgivning. Men för de som det berör är det nog rätt kul att se. Jag har jobbat lite annorlunda än tidigare och delat upp i underalbum en hel del istället för en mera rak kronologisk ordning (vill man se en sammanfattning av alla underalbum ska man gå till förstasidan för mitt fotoalbum – där finns alla underalbum listade).

Nu har jag bara vintern 2004, våren 2004, sommaren 2004 och hösten 2004 kvar att göra innan jag är ikapp. Suck. Jag måste se över mina rutiner och min ambitionsnivå eftersom detta inte riktigt är hållbart. Men det handlar mycket om att få tummen ur också och ta sig tid.

Att skjuta upp en förkylning (och få tredubbelt tillbaka)

Jag vet inte om det är medicinskt möjligt, men jag tror man kan skjuta upp förkylningar med ren viljekraft. Om man under en period känner att ”nu har jag absolut inte tid att vara sjuk” – då blir man inte heller sjuk. Men när perioden är över och man slappnar av och lättar på garden – då kommer det. Med besked.
Fortsätt läsa ”Att skjuta upp en förkylning (och få tredubbelt tillbaka)”

Nyårsfirandet

I skuggan av de hemska scener som berättats från Sydostasien kom nyårsfirandet i Sverige av sig lite. Stadfyrverkerier, som det här i Umeå, ställdes in och många valde att stoppa en slant i bössorna istället för att bränna pengarna på raketer. Men man måste få ha kul även i hemska tider och därför kändes det skönt att för ett ögonblick lägga katastrofen åt sidan och umgås med vänner under trevliga omständigheter. Helt lagt åt sidan var ämnet förstås inte, det var oundvikligt ett av kvällens samtalsämnen. Men huvudsyftet med kvällen var att ha trevligt. Och äta god mat.
Fortsätt läsa ”Nyårsfirandet”