Under påskhelgen kan man göra saker som att sola, äta godis eller kanske åka till fjällen. Eller så kan man sätta sig på en buss till Uppsala, inkvartera sig i campingstugor och träna häcken av sig i Fyrishovs simbassäng.
På skärtorsdagen åkte USS ner med en busslast simmare till Uppsala för att ligga på träningsläger över påskhelgen. Jag som (tyvärr) inte längre simmar i normal träningsgrupp var länge tveksam till om jag skulle följa med, jag har ju ingen stor och viktig tävling i sommar att träna inför. Å andra sidan ska jag simma Masters-SM, för första gången i mitt liv, om några veckor och därmed skulle ett träningsläger vara en perfekt grund att jobba på när jag ska toppa till tävlingen. Å tredje sidan var lägret rätt dyrt.
Thomas, chefstränaren, hade varit för sent ute för att boka Älvdalen i år och därmed föll valet på Uppsala (det är tyvärr så långt bort vi måste åka för att hitta en långbana inomhus så länge Umeås politiker inte inser att en sådan bassäng behövs här). Uppsala är trevligt och alla sätt och vis, men tyvärr tar Fyrishov, som driver badet, ut hutlösa priser för bassänghyra vilket speglar sig i avgiften för lägret. De höga avgifterna hos Fyrishov har länge varit ett problem för Uppsala Simsällskap som t.ex. fått inställa populära tävlingar som Norra Sverigemästerskapen för att de skulle gå back på tävlingen (normalt sett innebär en simtävling ett bra tillskott i kassan för den arrangerande klubben).
Hursomhelst valde jag att trots allt åka på lägret och det är jag glad över. 9 träningspass i sträck senare är jag väldigt mör och sliten i kroppen, men det hör till. Mitt självförtroende mådde gott när jag insåg att jag fortfarande utan problem kan träna lika bra som eller bättre än många simmare i Elitgruppen. Men lite mer stryk tar man ändå när man är drygt 28 år än när jag var 18, det känner jag i kroppen, speciellt i kombination med att jag numera alltså tränar ”X-gruppen”. Nu gäller det bara att förvalta detta på bästa sätt fram till Masters-SM. Skulle jag åka på simtävling idag skulle jag göra usla tider eftersom jag är så nedtränad just nu. Därför måste jag försöka toppa utan att samtidigt sjunka tillbaka till alltför lätt träning.
Socialt var lägret också en höjdare, jag bodde med de äldsta killarna (vilket i mitt fall innebär de som ”bara” är nästan 11 år yngre än mig) och vi hade kul tillsammans. Jag lärde mig spela riktig poker för första gången. Killarna är väldigt inne i poker precis som nästa alla andra killar i gymnasieålder i Sverige, det är en enorm trend har jag förstått. Förutom poker på skolorna är ju även poker på nätet och pokerprogram på tv en stor grej just nu, även för folk över skolålder. Men jag har inte haft tillfälle att spela med andra och jag har inte orkat försöka lära mig allting själv, därför var det perfekt att lära sig det på ett läger som detta (det heter ju trots allt träningsläger – då ska man väl träna på saker?).
Poker är ett rätt billigt nöje, för en insats på en tia kan man roa sig i flera timmar (förutsatt att man håller sig kvar någorlunda länge). Jag lyckades rätt bra för att vara nybörjare, på fem turneringar, eller vad man ska kalla det, blev jag tvåa två gånger och trea två gånger. Något slutpott kammade jag dock aldrig hem. Jag är rätt förutsägbar enligt dom andra, spelar alldeles för konsekvent när jag har bra kort och vågar inte bluffa speciellt mycket. Och framförallt vågar jag inte syna andras bluffar. Men det hör nog till när man precis börjat lära sig spelet.
På det hela taget ett trevligt läger med massor av meter i bassängen som förhoppningsvis ska gå att förvalta på något sätt. Jag märker också hur jag fortfarande tycker det är kul med sånt här, jag är inte för gammal ännu. Tyvärr är jag för gammal och för dålig (på tävling) för att vara välkommen att vara en del av gänget när det gäller den vanliga träningen här hemma. När de andra pratar om ett kommande läger på Kreta för USS-simmare (i Elitgruppen) i vår blir jag lite avundsjuk och sugen, jag vet att jag skulle gilla det om jag fick åka. Å andra sidan har jag andra prioriteringar i sommar som jag ska skriva om snart, så även om jag SM-kvalade igen (på 200 fjäril – något jag borde kunna fixa om jag fick tävla i långbana toppad) skulle jag inte kunna satsa i sommar. Nu spelar det ändå ingen roll eftersom jag aldrig skulle få åka, kvalad eller inte kvalad, men ändå.
Jag har förstås fotat en del och så småningom ska jag lägga ut bilderna i mitt fotoalbum, men jag vågar inte lova när det händer, jag ligger rätt efter med den biten och det är mycket annat att stå i. Jag ska dock försöka fixa det så snart som möjligt.