I skuggan av de hemska scener som berättats från Sydostasien kom nyårsfirandet i Sverige av sig lite. Stadfyrverkerier, som det här i Umeå, ställdes in och många valde att stoppa en slant i bössorna istället för att bränna pengarna på raketer. Men man måste få ha kul även i hemska tider och därför kändes det skönt att för ett ögonblick lägga katastrofen åt sidan och umgås med vänner under trevliga omständigheter. Helt lagt åt sidan var ämnet förstås inte, det var oundvikligt ett av kvällens samtalsämnen. Men huvudsyftet med kvällen var att ha trevligt. Och äta god mat.
Vårt nyårsfirande var av det stillsammare slaget, men inte desto mindre trevligt. Berit och Peter samt Anna och Lauri kom till oss och tillsammans lagade vi mat och åt. Vi skippade förrätten i år och ägnade oss åt huvudrätt och efterätt istället, de två viktiga av de tre. Såhär såg vår meny ut, i så utmålande ordalag som möjligt:
Huvudrätt:
- Helstekt ört- och enbärskryddad oxfilé
- Hasselbackspotatis
- Gräddsås på viltfond och rårårda lingon
- Grönsallad med rödlök och extra lagrad balsamvinäger
Efterrätt:
- Nygräddad kladdkaka (med betoning på kladdig)
- Mjukglass gjord på vaniljglass och crème fraiche
- Kola gjord på kondenserad mjölk (som kokats i 3 timmar)
- Hallon
Hela middagen kan sammanfattas med ett ord: supergott! Kolan vi gjorde på kondenserad mjölk var främst ett expriment, men det blev rätt bra. Smakade som kola med en lätt messmörssmak.
Vid själva tolvslaget gick vi ut till parken utanför där några sköt raketer samt där vi kunde se hur luftballongerna som släppts nere i centrum kom åkande. Istället för det årliga fyrverkeriet hade de skänkt pengar till hjälporganisationer och köpt in 500 varmluftsballonger som sakta steg upp och gled över staden. Det var väldigt fint och passande med tanke på katastrofen.
Efter att vi skålat in det nya året gick vi in igen och festade loss på chips, morötter, dipp och godis samtidigt som vi spelade När då då, ett riktigt roligt kunskapsspel som alla brukar gilla. Vid två tittade även Maria förbi efter att ha varit på en annan fest. Nån gång efter tre drog sig folk hemåt och vi kunde konstatera att vi haft ett trevligt nyårsfirande.
Största wow-faktorn under kvällen stod jag för, eftersom jag med hjälp av Johanna hade plattat mitt långa och annars så väldigt lockiga hår (vilket såg ut såhär) och det fick en del hakor att tappas vid första anblicken.
