Det går inte att skriva om jul och nyår utan att också kommentera den hemska katastrof som skedde mitt i alltihopa.
En del har kommenterat de amatörvideofilmer som visats från katastrofen med att vågen inte alls verkade så stor. En tsunami ska kunna bli 30 meter hög har man läst innan. Och en våg som nästan spolar bort hela öar måste ju vara gigantisk. Men det var inte så denna våg fungerade. Det man ska tänka på är att det talas om en flodvåg där flod betyder samma som i ebb och flod. Dvs ett hastigt stigande av vattennivån, snarare än en enorm våg. Det är också vad man ser på videoklippen, just att vattnet bara stiger och stiger i rasande snabb takt.
Annars är hela katastrofen ganska ofattbar. Första uppgifterna på annandagen talade om över 2.000 döda och man tyckte redan det var mycket. Sen gick det helt bortom fattning. Jag minns att jag talade med min far när rapporterna kom om 80.000 döda och jag sa till honom att det inte kommer att stoppa där, det blir mer än 100.000, antagligen 120.000. Och det är redan passerat nu. Jag skulle gissa att det blir uppemot 150.000 döda, vartefter de når de allra hårdast drabbade öarna i de mest svåråtkomliga delarna av Indonesien. Siffrorna blir så abstrakta att de är svåra att greppa. Jaha, så det har stigit med 10.000 till? Ok…
Samma sak gäller uppgifterna om svenskar som omkommit eller fattas. Nästan 3000 saknade svenskar som befaras vara döda när detta skrivs. Det är nästan 6 gånger Estonia. Helt ofattbart även det. Även om siffrorna på döda svenskar antagligen inte blir fullt så många (det sjönk t.ex. från 3.500 till 2.900 när fler kontroller gjordes och fler rapporter från anhöriga kom in) så är det fortfarande det värsta som någonsin drabbat svenskar i modern tid.
Samtidigt blir jag stött när jag på diskussionforum och i kommentarer i media hör folk som tycker detta är hyckleri att börja skänka pengar och bry sig just nu eftersom lidande alltid funnits i världen. Det är väl vissa personers första reaktion att alltid vara motvals, men då tror jag inte dessa personer verkligen förstått vad som hänt. Detta är inget ”vanligt” lidande eller någon smärre katastrof, detta är något av det värsta som hänt någonsin.
Om man lyssnar på de som verkligen kan dessa saker, som Röda korset, Läkare utan gränser osv, framgår det rätt tydligt hur allvarligt läget är. FN har sagt att det akuta hjälpbehovet just nu är större än vid något annat tillfälle hittills. Det befaras att lika många kan dö i efterhand som under själva flodvågorna om inte akut hjälp kommer. Det är där pengarna från givmilda svenskar kan göra enorm nytta. Naturligtvis får vi inte glömma andra hemskheter som t.ex. barnen som dör i Darfur just nu heller, men man måste inse att denna katastrof liknar inget annat.
Personligen har jag inte drabbats, så vitt jag vet. Min morfar (som vi besökte i somras) och min mammas syster med familj var nere i Thailand när det hände, men de hade valt att besöka Bankok före kusten, något som kanske räddade deras liv. När det gäller vänners vänner har jag hittills bara fått bra rapporter som väl är. Men det är väl bara en tidsfråga innan man får höra talas om någon som man känner till som omkommit.
Det viktiga nu, eller inom en viss framtid, är att kunna återgå till vardagen utan att för den delen glömt vad som hänt och efterspelet i form av nöd och lidande, både där nere och här hemma där ett stort sorgearbete väntar många. Än så länge är detta på allas läppar, förstås, men någonstans behöver man en vardag också, även de som drabbats direkt. Helt glömma vad som hänt kommer ingen att göra, lika lite som någon glömt Estonia. Detta kommer att dominera och påverka under en lång tid framåt.