Det är officiellt sedan ett tag tillbaka, men jag har inte riktigt vetat om jag skulle nämna det här eller inte. Jag har ju valt att hålla nere det privata snacket, speciellt det som innefattar andra än mig. Men vad tusan, det här är för bra för att hålla inne med. Därför vill jag nu berätta följande:
Den 16 juli 2005 går Johanna och jag upp mot altaret för att säga det där lilla ordet på två bokstäver som är så kort men betyder så mycket.
Jag tänker inte gå in på det så mycket mera just nu annat än att det känns bra och samtidigt lite nervöst. Inte nervöst för att gå där mot altaret, men nervöst för att allting ska klaffa, att det blir vackert, att bröllopsfesten blir lyckad, att gästerna har kul, osv. Det är väldigt mycket att stå i innan, massor att göra, att planera, att förbereda. Vi har det vi gör i vår.
Det finns en annan hemsida om bröllopet som de närmaste redan känner till, därför känner jag inte behov att länka den härifrån. Den som är driftig kan nog hitta den ändå. Det är en väldigt lila sida.