Min artikel Jordens avskum, en text skriven i frustration och irritation över en telesäljare som gick långt över gränsen, genererade en del kommentarer. Både från de som kände igen sig och från telesäljare som kände sig anklagade, framförallt det senare. Jag fick till och med en kommentar från telesäljaren som gav upphov till artikeln.
Det som verkade gå förlorat i min inledning var det faktum att jag inte gav mig på alla telesäljare utan bara de som är väldigt påstridiga. Jag vet att det är ett legitimt jobb att ringa folk och försöka sälja grejer och om båda parter har respekt för varandra behöver det aldrig utvecklas till tråkigheter. (Men som många andra vill jag helst slippa alla samtal och det är därför jag är med i NIX-registret.)
Det andra som också verkade gå en del förbi var betydelsen av den här meningen:
Jag kategoriserar påstridiga telefonförsäljare som jordens avskum, tillsammans med pedofiler och de som hittar på innehållet på kvällstidningarnas löpsedlar.
För det första skrev jag påstridiga telefonförsäljare, inte alla telefon säljare. För det andra trodde jag att det skulle framgå att det var skämtsamt och framförallt överdrivet skrivet när jag tog med den sistnämnda gruppen, de som skriver löpsedlar för kvällstidningar. Naturligtvis tycker jag inte på allvar att telesäljare och löpsedelsskribenter är likställigt med pedofiler. Inte ens påstridiga telesäljare.
Den intressantaste, eller mest oväntade synvinkeln i alla fall, kom från en annan telesäljare. Han påstod att problemet inte var de påstridiga telesäljarna utan problemet var jag och alla andra som artigt lyssnar på vad telesäljarna har att säga eftersom vi slösar på deras dyrbara tid. Att jag inte insett det förut, det är ju mitt fel alltihopa!
Nu hade han inte läst min text ordentligt eftersom jag inte alls bara lyssnade artigt utan sa nej, men som jag skrev existerar inte nej för denna typ av säljare. Men för er som undrar är det bättre att vara oartig, att slänga på luren och bete sig, för då sparar du dyrbar tid för telesäljarna. I alla fall om man ska tro den telesäljare som skrev kommentarer.
Annars har jag en bättre lösning: EGBG anti-telemarketing Motmanuskript:
Direktmarknadsförare ser telefonen som ett av sina mest värdefulla verktyg. Konsumenter upplever telemarketing helt annorlunda: mer än 92% ser kommersiella telefonsamtal som en kränkning av deras privatliv. Telemarketingagenter använder ett manuskript – en vägledning för telefonsamtalet. Det manuskriptet skapar en obalans i samtalet mellan agenten och konsumenten. Det är den obalansen som mest av allt gör telemarketing så effektivt. EGBG har tagit fram ett Motmanuskript som försöker återställa balansen.
Det är bara att ladda ner deras motmanuskript i form av PDF och ha det redo nästa gång en telesäljare ringer!
Jisses, var ”Buster” som kommenterade i den förra posten om telefonförsäljare for real?
1. Han eller hon är försäljare och tar det personligt (vilket dock inte är så svårt att förstå).
2. Man kan ju omöjligt säga, svart på vitt, att den försäljare som säljer mest, är den bäste för kunden. Blir folk (enligt dem själva) ’lurade’ av en försäljare så kommer de med stor sannolikhet INTE att gå tillbaka och klaga eftersom de då, på sätt och vis, påpekar att de själva är lättlurade. De känner sig dumma för att de låtit en försäljare övertala dem.
3. Angående vems tid som är ”viktigast” så kan jag ju bara säga att det ju självklart beror på synvinkeln man tar, men att personen som blivit uppringd på INGET sätt valt att bli uppringd. Inte minst då man som Du (Adrian) valt att gå med i NIX-registret.
Att man sedan direkt skulle säga: ”Jag är intresserad”, eller ”jag är INTE intresserad” direkt är ju mycket underligt eftersom man inte alltid vet vad försäljaren är ute efter. Mest artigt måste jag säga är att lyssna på vad försäljaren har att erbjuda och därefter avgöra. Att påstå att man är oartig som lyssnar är ju som att säga att man är oartig som inte köper. För jag antar att Buster inte ogillar när folk lyssnar och sedan väljer att köpa produkten/tjänsten.
4. En sak jag brukar påpeka är: ”Skilj på sak och person”. Att folk tog det (ditt förra inlägg om den påstridige försäljaren) personligt beror ju på att de inte kan skilja på sak och person (och inte ens läste allt du skrev). Jag kan nämligen inte se någonting bra ur hur denne ”Paul” betedde sig, varken för sina kunder eller för sig själv. Det hoppas jag inte heller Buster såg, eller identifierade sig med för den delen.
Jag kan bara säga som så att jag HATAR dåliga telefonförsäljare (oseriösa od) dvs 99% av oss, och det gör jag enbart av egoistiska skäl, ringer de mig stjäl de min tid, har de ringt kunder jag senare som säljare ringer så har de försvårat mitt arbete!