Rött guld (Talaye Sorkh) var en seg historia som inte klarade av att rycka med oss alls. Filmen har fått priser och har sina kvalitéer men den var alldeles för utdragen. Ibland kändes det som om de inte klippt filmen utan bara visade råmaterialet.
Filmen kretsar kring den av kortison tjocka killen Hussein som jobbar som motorcykelpizzabud på kvällarna. Irriterad av att bli sedd som lägre stående av vissa bygger han upp känslor inom sig. Samtidigt får han en god inblick i hur stor skillnad det är mellan rika och fattiga i Iran, tack vare pizzaleveranserna. Skrämmande är också hur polisen (eller vilken organisation det nu är) vid tillslag här och var för bort människor.
Trots flera intressanta delar i filmen blev helheten aldrig medryckande och då blev det långsamma tempot nästan outhärdligt segt. Som när Hussein åker upp i en hiss till 18:e våningen och vi får följa med på den totalt händelselösa färden som tar en bra stund. Det är möjligt att det fanns en poäng i detta, men resultatet blev i mina och mina vänners ögon bara segt och tråkigt.
Det är intressant att se film från helt andra kulturer, men den här filmen skulle ha behövt vara rejält nedklippt för att bli bra, för att inte hela tiden kännas seg.