Skräckfilmer är en genre där det gäller lite andra spelregler än för övrig film. Mängden blod kan ibland vara viktigare än starka skådespelarinsatser, till exempel. Därför behöver man vara inställd på att det är en skräckfilm (eller för att vara mera precis: en zombiefilm) man ska se när man ser Dawn of the Dead (2004). Är man inställd på att det är en skräckfilm får man nämligen en positiv överraskning.
Dawn of the Dead (2004) är en film som är riktigt bra för att vara en skräck/zombiefilm. Jag såg den på bio för någon vecka sedan och förväntningarna var inställda på den har typen av film. Därför blev jag positivt överraskad över att filmen lyckades gripa tag i mig och hålla spänningen uppe hela vägen.
Skådespelarinsatserna var ok, men karaktärerna var väldigt förenklade, stereotypa och utan något större djup. Hade filmen varit ett drama hade det varit katastrof, men nu gick det an. Emellanåt gick det lite för lätt att gissa nästa steg i handlingen men som sagt, spänningen fanns där hela tiden. Vissa händelser var dock väldigt överdrivna (spoilervarning!) som t.ex. när en av personerna ger sig ut i zombiehavet för att rädda en liten hund – som inte ens är hotad.
Öppningscenen var nog det allra bästa i filmen, en rivstart så kraftig att man tappar andan. Mycket bra gjort faktiskt och en av huvudanledningarna till att jag gillade filmen. Helvetet har verkligen sluppit lös på jorden och allting känns väldigt förtvivlat. ”Vad har hänt? Varför? Hur ska det gå?” är frågor som snurrar i huvudet.
Jag har inte sett originalet till denna film (men jag ska definitivt göra det!). Dawn of the Dead (2004) är som bekant en remake av George A. Romeros original från 1978 och del i hans zombietrilogi (Night of the Living Dead, Dawn of the Dead och Day of the Dead). SVT visade nyligen den ursprungliga Night of the Living Dead från 1968 och då såg jag den.
En viktig bit som skiljer sig från originalfilmerna är att zombierna i Dawn of the Dead (2004) inte längre rör sig i slowmotion utan kan röra sig snabbt. Riktigt snabbt. Jag tror det är en viktig pusselbit för att spänningen och tempot ska fungera, men jag kan förstå att vissa kanske tycker det är för stort avsteg från originalet. Zombierna är snabbare och starkare än de nånsin var som levande, vilket är aningen ologiskt om de består av ruttnande kött. Logiken har fått ta ett steg tillbaka för action och spänning. Det är nog på gränsen att man alls kan kalla de odöda i denna film för zombier.
Samtidigt är detta dock mer än en bara en remake, utifrån vad jag läst. Det är en annan film helt enkelt, med samma utgångspunkt. För att man ska uppskatta den ska man inte jämföra den alltför mycket med originalet. En annan sak som skiljer sig är att zombierna verkar ännu dummare än tidigare. De är visserligen kvicka på att reagera, men är i övrigt helt IQ-befriade. De verkar inte kunna använda föremål som verktyg eller ens öppna en dörr.
Dawn of the Dead (2004) är en väl genomförd film i sin genre och bjuder på spänning i biomörkret (den ska ses på bio eller med bra hemmabioanläggning). Med tanke på vädret denna sommar är den ett utmärkt val om man vill hitta på inomhusaktivitet och inte totalt avskyr skräckfilmer.
Mitt betyg på filmen blir en fyra av fem möjliga.