Jordens avskum
Idag ringde det en säljare till mig. En sådan där riktigt påstridig typ som inte accepterar ett nej och som har gått säljkurser för hur man bäst lurar på folk sina produkter. Jag kategoriserar påstridiga telefonförsäljare som jordens avskum, tillsammans med pedofiler och de som hittar på innehållet på kvällstidningarnas löpsedlar.
Tillägg 2005-07-24: Eftersom en del personer saknar förmågan att förstå en överdrift eller läsa mellan raderna så vill jag bara klargöra att jag naturligtvis inte likställer telesäljare med pedofiler, på riktigt. Det var förstås totalt överdrivet, skrivet som en reaktion på en riktigt ful säljarmetod. Jag skrev aldrig att alla telesäljare var dåliga, bara de påstridiga, men av någon anledning verkar alla ha tagit åt sig.
Jag trodde verkligen att det inte behövdes förklaras ytterligare, men uppenbarligen hade jag fel, av kommentarerna att döma. (Och uppenbarligen är en del telesäljare känsligare för kritik än de som hittar på innehållet på kvällstidningarna löpsedlar, för jag har inte hört från någon sådan.) Men nu är det klargjort en gång för alla: Det är en överdrift, en medveten sådan, riktad enbart mot telesäljare som beter sig som svin.
Jag är med i NIX-registret, men eftersom jag är egenföretagare kan säljare ändå ringa hem till mig om de säljer produkter till företag. Extra populärt verkar det vara att ge sig på småföretagare.
Killen som ringde idag var det värsta jag varit med om hittills. Han lät ungefär som Skåne-Paul (han som spelar Ulf i ICA-reklamen) när han på kluckande skånska pratade och försökte låta som vi var bästa vänner. Vi kan kalla honom Paul.
Han frågade om jag hade hört talas om Enterprodukter och lät mycket förvånad när jag inte hade det, vilket förstås är ett av alla säljknep. Va, är jag den första som ringer om detta? Genom att framställa sig som etablerade försöker de inge förtroende.
Jag är inte förtjust i säljare överhuvudtaget, även om de säljer bra produkter, men i detta fall var hela affärsidén väldigt suspekt. Vad Pauls grundbudskap handlade om var att jag som egenföretagare borde köpa alla mina rengöringsprodukter för hemmet (tvål, schampo, tvättmedel, diskmaskinsmedel, sköljmedel osv) på mitt företag för att spara stora summor pengar. De levererar allting hem till mig och jag får en faktura där det bra står rengöringsmedel som jag sen kan dra av på mitt företag. Vilket naturligtvis inte är tillåtet om jag skulle fråga Skatteverket. Så förutom att de vill lura på mig en årsförbrukning av rengöringsprodukter försöker de aktivt få företagare att fuska med skatten. Trevligt.
Men det som störde mig mest var hans utstuderade försäljningssätt. Han använde sig av ett gäng knep för att “mjuka upp” kunden:
- Framställa sig som etablerade och kända. Detta har jag redan nämnt, det handlar om att inge förtroende. Om de är så stora och kända måste det ju vara bra.
- Skapa en kompisstämning. Genom att tilltala mig vid förnamn som om vi känt varandra i evigheter.
- Hela tiden ställa frågor som kunden besvarar positivt. Visst vill du spara pengar? Visst håller du med om detta? Visst låter det bra? osv.
- Ignorera när kunden försöker säga nej. Jag sa att jag aldrig tackar ja till erbjudanden över telefon. Han svarade “Visst, visst, jag förstår…” och fortsattade med säljsnacket som inget hänt. Ett nej existerar inte.
- Prata, prata, prata. Hela tiden mata med argument om hur bra det är. Fråga om personliga saker, osv. Förhindra alla försök till eftertanke.
- Använda grova förenklingar som sanningar. Han räknande snabbt ut att jag skulle spara 18.000 kr per år om jag började ta alla mina rengöringsprodukter på företaget. Och vem vill inte ha 18.000 kr över för annat?
- Ifrågasätta kundens tveksamheter. Varför vill du inte? Hur kan du tveka på något såhär bra? Vi var ju överens om att du ville spara pengar.
Jag höll god min från början men när han bara babblade och babblade blev jag otålig och försökte förklara att jag gärna tog hans nummer och kunde höra av mig om jag var intresserad samt att jag aldrig tackar ja direkt. Vilket förstås är ett finare sätt att säga att jag vill avsluta samtalet och inte är intresserad. Men Paul kunde absolut inte acceptera något sådant utan blev bara mer och mer påstridig och började ifråga sätta hur jag inte kunde ta ett så bra erbjudande. Kilovis med tvättmedel och annat ville ha skicka till min dörr för bara 6000 kr. Det handlade inte om att lägga ut dessa pengar, nej, det handlade bara om att spara stora summor.
När jag blev ännu mera tydlig och sa att han kunde återkomma nästa årtuseende skrattade han bara och sa “Men Adrian…”. När han kände att samtalet verkligen var på väg att avslutas så blev han bara fräckare och fräckare. Jag sa att jag inte vill ha någonting alls och Paul svarade med att fråga var han skulle skicka grejerna. Näe, ni ska inte skicka någonting, sa jag. Men han fortsatte bara “Du är ju egenföretagare, jag skickar det på hemadressen.” Jag sa att han absolut inte skulle skicka något alls och slängde på luren.
Det var som att han hörde ja när jag sa nej. Jag önskar jag hade flippat helt och börjat skälla ut honom och hota med polisanmälan eller nåt, men det kanske vara lika bra att det inte hände. Men man blir upprörd över fräckheten som inte verkade ha några gränser alls. Och det för något som är uppenbart skattefusk. Visst känns det bättre att behålla 18.000 kr än att ge dom till Göran Persson och Pär Nuder? Du förstår vad jag menar, Adrian?
Gee…
Så nu vet ni hur marknadsföringen fungerar för företaget Enterprodukter. Eller kanske man ska säga marknadsavföringen.
torsdag 2 december, 2004 kl. 00:35
Varför la du inte bara på luren?
torsdag 2 december, 2004 kl. 00:49
Jag gjorde det, till slut. Men jag lyssnar oftast artigt ett tag, det finns ju ingen anledning att vara otrevlig direkt, det finns schyssta telefonsäljare som direkt förstår när man inte är intresserad.
Sen var den här killen så lurig att jag inte vågade lägga på direkt, jag ville få fram att jag verkligen sa nej, annars kunde han kanske rent av skicka grejerna ändå (ungefär som företag som skickar bluffakturor).
måndag 17 januari, 2005 kl. 15:22
Du slår huvudet på spiken Adrian. “Jordens avskum” är ord som brukar eka huvudet när någon ringer och inleder med “Hej Simon” i det där speciella tonfallet. Jag har aldrig varit riktigt lika väluppfostrad som du, jag brukar drämma ner luren hårt och skoningslöst tämligen omgående. Det händer emellertid ibland att jag är svag och försöker ge personen i andra änden en chans att avsluta samtalet på ett värdigt sätt. Detta brukar dock oftast stupa på att personen i andra änden saknar värdighet.
tisdag 8 februari, 2005 kl. 19:20
Hej, det finns en risk att det är jag som du kallar för Paul i ovanstående text eftersom jag är Skåning och har jobbat som säljare för Enterprodukter ett bra tag. Kul att jag lyckats få dig så engagerad att du skrivit denna text!
söndag 20 februari, 2005 kl. 14:39
Tycker att det är dålig stil av dig att jämföra “oss” telesäljare med pedofiler. Vi som arbetar med det sköter bara vårt jobb. Tycker att du ska skärpa till dig och tänka på vad du skriver gubbe lilla.
måndag 21 februari, 2005 kl. 16:22
Simon: Kul att du känner igen dig. Eller inte kul alls, förresten, det är ju synd att även andra ska behöva känna så. Och det där med värdighet stämmer, det är sällan ett schysst bemötande av telesäljare ger samma sak tillbaka.
Paul: Det var väl den siste jag trodde jag skulle få en kommentar av. Vet inte vad jag ska säga annat än att du är ytterst driven, men använder det till fel ändåmål. Tycker jag alltså.
Håkan: Jämförelsen med pedofiler var förstås tillspetsad och helt överdriven, det borde framgå av att den tredje kategorin jag ger som exempel är de som skriver kvällstidningarnas löpsedlar. Jag tror förstås inte på fullt allvar att telesäljare och löpsedelsmakare är ens jämförbara med pedofiler, det tror jag nog de flesta förstår. Texten är skriven för att förmedla den frustration och irritation som uppstår när de allra mest påstridiga telesäljarna gör sitt yttersta i att utnyttja vanliga schyssta människors välvilja och artighet. Det är sånt som föder cynism och bitterhet. Och det där med att det bara är folk som sköter sitt jobb, det köper jag inte. Jag skulle kunna dra någon liknelse med fångvaktare på koncentrationsläger, men jag är rädd att överdriften i liknelsen skulle gå förlorad, så jag nöjer mig med att säga att jobb som främjar de som är bäst på att överrumpla människor med snack så att de tar ogenomtänkta, förhastade beslut som de sen ångrar - det är inte ett bra jobb helt enkelt.
Sen vill jag bara inflika att detta inte är en kritik mot alla telesäljare. Det är en kritik mot de som till varje pris ska sälja. De säljare som tar ett nej för ett nej har jag all respekt för och det är verkligen person som sköter sitt jobb, i mina ögon.
måndag 28 februari, 2005 kl. 20:47
Enlig min mening att se på det så det du och alla andra som sitter och lyssnar “artigt” på oss telesäljare som är jordens avskum och därmed att jämföra med pedofiler. Att ta upp dyrbar tid för en som jobbar hårt för att bli framgångsrik kan jag bara tyda på 2 sätt: Antingen är du inte speciellt framgångsrik företagare själv eller så har du inte mkt till liv. Vilket av de 2 alt stämmer på dig?
Tack för de som säger ifrån när de inte är intresserade!!!
måndag 28 februari, 2005 kl. 21:43
Ha, det vore väl trevligt om det fanns ett universum där det fungerade så, Buster?
Jag sa att jag var artig och lyssnade, men det betyder inte att jag inte sa nej. I samtalet ovan som det syftas på så sa jag “nej”, “jag är inte intresserad”, “jag säger aldrig ja direkt”, “jag tackar aldrig ja till några erbjudanden över telefon”, “nej igen”, “återkomm nästa århundrade”, “jag vill inte ha något” och säkert ett gäng till som jag glömt nu. Förklara för mig, Buster, varför vissa telesäljare vägrar lyssna på sånt och kom inte och anklaga mig för att inte försöka avsluta samtalet. De goda telesäljarna får veta direkt, men fortfarande artigt, att jag absolut inte är intresserad och avslutar samtalet och kan inrikta sig på nästa kund. Men de onda telesäljarna har ett papper där det står att ett nej inte är ett nej och fortsätter bearbeta offret.
Och frågan är vems dyrbara tid det handlar om egentligen? Den ena får lön för att säga sina lögner, den andra förlorar produktiv arbetstid.
Och en sak till: När någon ringer till mig å företaget vägnar känner jag ett större behov av att vara artig och lyssna för jag vill ju inte riskera att missa en riktig affärskontakt. Många telesäljare har den fula ovanan att inleda samtalen på sätt som så lite som möjligt ska likna en försäljning och är de duktiga kan man bli lurad att tro att det är något seriöst pågång.
tisdag 1 mars, 2005 kl. 00:10
För att du ser Adrian att den gemene svensken funkar på så sätt att man vill gärna testa säljare hur duktiga de är på sitt jobb och därmed ger man sig inte i 1:a taget, eftersom det är ett känt faktum att man gärna handlar av duktiga säljare och det är oxå dessa som oftast blir de mest framgångsrika säljarna och de är de man senare vill göra affärer med, eller hur?
Du säger att “de” får lön för sina lögner! Vem säger att de ljuger? Och vem säger att de inte är seriösa?
Det har du ju ingen aning om eftersom du inte har tagit hem ngt per telefon eller hur?
tisdag 1 mars, 2005 kl. 17:53
Buster, kom ihåg att jag talar om det värsta säljarna. De där som gör en så irriterad och frustrerad att man skriver texter som denna. Såna försäljare har en tendens tänja på gränserna för vad som är sant också. En rätt typisk lögn är när det påstås att man verkligen måste ha deras produkter och att man inte klarar sig utan dom. Och hur seriöst är det att uppmana till lagbrott och fiffel?
Vad gäller hur svenska folket ser på säljare så tror jag vi kan vara överens om att inte vara överens. Jag tror gemene man inte alls vill testa någon säljare, de vill bara vara ifred och avsluta samtalet så fort som möjligt. Nu har jag inte gjort någon marknadsundersökning, men jag tror detta utifrån hur jag och de i min givning fungerar.
Och en framgångsrik säljare kan lika gärna vara den sista jag vill göra en affär med. En framgångrik säljare kan ju vara framgångsrik för att han är bra på att övertala folk och gör snabba (många) affärer. Kliver jag in på en bilaffär så är det kanske inte den säljaren man helst vill möta utan den som verkligen är mån om kunden, den som tar tid på sig osv. Även om den säljaren säljer färre bilar per månad.
En framgångrik säljare är även någon som är bra på att maximera vinsten på försäljningen och det är ju inte heller till min fördel direkt. Den som har nytta av en framgångsrik försäljare är det säljande företaget, inte kunden.
tisdag 1 mars, 2005 kl. 17:55
Och en sak till, glömde det, jo, jag har tagit hem saker via telefon förut när jag var svagare och sämre på att stå på mig. Numera är jag bättre på att säga nej.
tisdag 1 mars, 2005 kl. 18:52
Du har inte läst mkt försäljning min käre Adrian.
Nr1. En bra säljare är mån om kunden. Känner kunden att han gjort en bra affär så kommer du som kund gärna tillbaka.
Nr2.Försäljning handlar inte om att övertala folk. Du har fått 2 öron och 1 mun av ett skäl. Lyssna dubbelt så mkt som du pratar. Kontentan: Lyssna på kundens behov och du du får din order.
Apropå lagbrott, det kan diskuteras i evighet. Jag ser det snarare som en förmån att du som företagare har möjligheten att kunna ta hem olika grejor på ditt ftg och få det skrivet så att det blir avdragsgillt (herregud, det fick man ju lära sig i skolan på ftg-ekonomin).
Ps Hade du gjort denna typen av avdrag hade du kanske haft råd att köpa din Ericsson K700i tidigare.
tisdag 1 mars, 2005 kl. 23:17
Buster, din beskrivning av en bra säljare är en bra säljare i mina ögon också. Men vissa av de påstridiga säljare som jag mött, främst via telefon, kunde inte strunta mindre i kunden. Man ska inte behöva ha en sån här konversation:
- Adrian, ska jag skicka till din hemadress eller till ditt kontor?
- Jag vill inte ha något har jag ju sagt.
- Ok, jag skickar till hemadressen då.
- Jag SKA INTE HA NÅGOT och du FÅR INTE SKICKA NÅGOT.
- Ha ha, visst visst, du bor alltså på Rågång…
- Click.
Det är inte ett ok sätt att sälja även om jag är helt övertygad om att detta är en säljare som får en jättefin stjärna i statistiken över värvade kunder.
Jag är rätt övertygad om att Skattemyndigheten skulle anse det ett lagbrott att dra av hela vårt hushålls kostnader för tvättmedel, schampo, diskmaskinsmedel osv när min näringsverksamhet är konsultuppdrag inom IT/data. Det är inte ens ett gränsfall (som t.ex. mobiltelefonen kan vara). Spelar ingen roll om halva Sverige fifflar, jag vill inte vara en del av det.
Nog fattar jag att om jag gör tveksamma och rent felaktiga avdrag så får jag mer pengar över. Precis som att jag slipper betala om jag snattar i affären. Men det gör det knappast RÄTT eller hur?
PS. Jag har ingen K700i, utan en Samsung D500. DS.
torsdag 3 mars, 2005 kl. 22:16
Du har en Samsung, men du ville ha en Ericsson från början, men den var ju för dyr! Det var ju så du skrev. I det övriga ärendet anser jag mig fått fram mitt argument och delvis köpte du det, så tills vidare säger jag bara I REST MY CASE!!!
tisdag 12 april, 2005 kl. 17:44
Jag bar undra hur seriöst det är att jämnföra säljare med pedofiler låter jag vara osagt men det känns lite främmande för mig…
Och hurvida det är olagligt att leverera saker till svenska företag låter jag vara osagt.
tisdag 12 april, 2005 kl. 18:11
Det var mycket som var osagt där… :) Om du läser de tidigare kommentarerna här så var liknelsen skämtsamt överdriven (tyvärr fattar inte alla det) och den gällde dessutom bara den allra jobbigaste typen av säljare, inte alla säljare per se. Säljare som försöker sälja till varje pris och helt utan skrupler. Ungefär som säljaren i Plus häromdagen som lurade på studenter dammsugare för 30.000 kr genom utnötningsmetoden och sen vägrade häva köpet.
Det är inte olagligt att leverera till svenska företag, men det vore fel av mig att dra av hushållets kostnader som kostnader i företag.
onsdag 13 april, 2005 kl. 15:01
Om du tycker att det är skämtsamt att jämnföra pedofiler (vuxna människor som förgriper sig på barn) med helt vanliga löntagare som arbetar med försäljning över telefon, så får det stå för dig.
Självklart får du dra av rengöringsmedel i ditt ftg, det är knappast en ny idé, om du känner för det så ta en tripp till närmaste Järn/färg-handel så får du själv se.
Du sa tidigare att du hade ett ftg som arbeta inom IT. FÅr jag bara fråga om den dator du använder på ditt ftg någonsin används till privata ändamål?
onsdag 13 april, 2005 kl. 15:25
Liknelsen var överdrift som uppenbarligen inte gick hem. Det är dock ingen löpsedelsskribent som hört av sig, så jag antar att dom tog det bättre. Men pedofiler är uppenbarligen ett för starkt begrepp och skulle jag skrivit texten idag skulle jag nog skrivit något annat (typ “de som lurar gamla människor på pengar” eller något annat avskyvärt).
Det där med vanliga löntagare köper jag inte. Bara för att det är ett jobb betyder det inte att man kan bete sig hursomhelst. Det finns försäljare som går över varje rimlig gräns, de som är ute för att luras maximalt och drar sig inte för något. Som dammsugeförsäljaren i Plus som jag nämnde ovan. Då spelar det ingen roll om han är löntagare eller inte, så beter man sig inte mot medmänniskor (och gör man ändå det får man räkna med att väcka avsky).
Vad gäller att avdrag så har jag mycket riktigt en dator och ja, den används även privat. Men det är en helt annan sak: den är mitt huvudredskap på jobbet. Mobilen är liknande, jag drar av en del av mobilräkningen eftersom en del av samtalen är privata och andra rör jobbet. Men att dra av min hela kostnad för diskmaskinsmedel, schampo, balsam, tvättmedel osv det är inte ok. Det är inga produkter som rör min verksamhet. Att dessutom dra av min sambos hela kostnader för ovanstående är rent felaktigt.
Kom ihåg att det här gäller hur en säljare argumenterade för att få sälja, inte vad företagare gör. Det finns många i vårt land som drar av lite olika mycket, både felaktigt och i gråzoner. Men att använda det som huvudargument i marknadföringen är lågt och det är *det* jag är kritisk mot. Inte avdraget i sig.
söndag 24 juli, 2005 kl. 04:38
Tja du Adrian!
Tycker bara att du är en stor jävla tönt!!!!
Enter ska nog vara glada att dom inte fick dig som kund!!! Har du inget annat för dig än att gnälla om det här! Herregud skaffa dig ett liv!!!
Men det är klart detta är nog ditt liv!!!!
Stackars dig!
söndag 24 juli, 2005 kl. 13:54
Hej Peter Berntsson. Du är välkommen att ha din åsikt, precis som jag, jag kan ju inte vänta mig att alla håller med mig när jag sticker ut hakan såhär. Och jag anser att man har rätt att ge uttryck för sin åsikt om det är något man vill ha sagt, speciellt på en personlig hemsida som denna.
Men tro mig, jag har ett liv utöver detta, så himla ofta uppdateras inte den här hemsidan.
lördag 11 mars, 2006 kl. 22:13
Jahapp, här kommer jag med en kommentar några månader för sent.
Ska bara säga att jag håller med dig i allt du skrev, och tycker att (dessa) telefonförsäljarna bör lugna ner sig, skaffa lite förståelse för grundläggande mänsklig kommunikation och skaffa ett riktigt jobb.
fredag 14 april, 2006 kl. 23:56
Måste också få lägga in en sen kommentar..
“Har du inget annat för dig än att gnälla om det här” - säger han som bemödar sig att gnälla över vad någon annan har gnällt över.
Rekord?
onsdag 3 maj, 2006 kl. 00:07
Ohoj!
Jag har jobbat på företaget för att tjäna lite extra… kan säga att jag slutae efter 1 månad. Jag kommer fortfarande ihåg manualen som du beskriver.
- Hejsan mitt namn är Lance, jag ringer ifrån Enterprodukter…är det chefen på företaget som jag talar med
- Öhhhh
- va bra……
Köp inte deras smörja..
torsdag 1 juni, 2006 kl. 12:45
Det är ett riktigt hjärntvättat företag, Enterprodukter. Jag jobbade där ett litet slag tills det verkade mer absurt än jag klarade att svälja. Det finns inga skrupler någonstans, så var glad att du bara kom i kontakt med dom i egenskap av kund..
Jag kommer i håg ett säljsamtal särskilt som jag fick riktigt ont i magen av efteråt. Jag pratade med en kvinna som var väldigt trevlig, efter att jag gått igenom min säljmanual och det stod ganska klart att det inte var aktuellt för henne så tänkte jag avsluta, men icke, min chef står bredvid och ber mig imitera honom -varvid kvinnan i luren gapskrattar och frågar om jag har en spöktalare. Jag skrattar tillbaks men är ju tvungen att köpa hela säljtvångsidealet och gör som jag blir tillsagd.. jag kommer inte riktigt ihåg hur jag förolämpade henne men det var inte trevligt. Helt bisarrt. Det blev ett helt gäng mer eller mindre vidriga säljsamtal, och varför ställer man upp på det?
Som anställd blir man satt på en tvåveckors utbildning, då man skall ha en grundlön som ligger på ca 6800kr för en månad.. alltså ca 3000kr( som man blir lurad på om du slutar..), sen efter det skall man ha 8 avslut per dag (vilket är att gå igenom manualen och fråga om adressen..) för att få grundlön. Problemet är ju att det är i princip omöjligt att nå upp till detta om man har en normalt fungerade moral. Du måste köra över väldigt många personer per dag bara för att få grundlön. Allt detta för att som dom säjer, bli en duktig säljare och tjäna uppemot 30 000kr i månaden. Detta beräknas inträffa inom ett år.
Så. De som verkligen blir lurade är inte kunderna, det är de anställda. Utbildningen är obetald. Normal lön får du efter ett halvår om du jobbar 09.00-21.00 (Innan dess från 2000kr- 15 000kr). Jag räknade precis ut vad jag skulle tjäna om jag jobbar Enterprodukters förväntade arbetstider på mitt nuvarande jobb, nyanställd. Att jobba kl.09-21 varje vardag en månad skulle betyda 35 660kr netto. För det jobbet krävs heller ingen högskoleutbildning. Som sagt. Det är ett ruttet företag, Enterprodukter livnär sig på att sälja tvål till företagare och lura både sina anställda, sina kunder och sitt land på pengar.
torsdag 1 juni, 2006 kl. 13:09
Tack för kommentaren SonnyJonnyBenny, det är intressant att höra det från “insidan” så att säga. Tråkigt med ett företag där både anställda och kunder känner sig lurade.
torsdag 1 juni, 2006 kl. 14:19
Tack själv Adrian, du verkar vara den enda som reagerat i en blogg som syns tydligt när man söker på företaget på google. Och den som letat sig fram hit och på något sätt har kontakt med företaget, lämna. Tycker du att det luktar skit, att det ser ut som skit, så är det oftast en hund… ;-)
Med andra ord: Vill du tjäna pengar är det helt fel ställe att vara på. Som kund får du dyrt tvättmedel i massor, dessutom blir du antagligen granskad (avdragsgillt är struntprat). Som anställd kan du antagligen tjäna bättre på att jobba volentärt i Brasilien.
torsdag 15 juni, 2006 kl. 14:00
Telefon försäljare borde förbjudas!! Det är bara en massa slöseri med tid och man blir bara så jävla förbannad på alla jävla dåliga försäljare som aldrig kan förstå att ett NEJ är ett NEJ!!! Vi vill inte köpa den skit de säljer!!!! Värsta jag varit med om är en säljare som kallar sig James, han ringde minst 6-10 ggr per dag i minst två veckors tid och kunde inte fatta att jag inte ville köpa skiten, till slut så fick jag stänga av telefonen hade telefonen avstängd i ett par dagar och fick informera mina kunder om ett annat tillfälligt nr de kunde ringa om de behövde mina tjänster. Sen gick det väl en vecka sen började han ringa igen.. Jag är så jävla trött på telefon försäljare!! Vill man köpa något då gör jag det i en affär och inte av någon telefon försäljare, det blir billigare, man slipper ta upp en massa plats för att man får det man behöver och inte massor med varor som tar en massa plats (i ett par år), man får de varor man vill ha och inte en massa B produkter som man inte vet något om, avdrag gör jag på de varor jag får göra avdrag för och inte avdrag på fusk fakturor som de skickar ut och jag slipper prata med en massa försäljare som ljuger om produkterna för att få sälja skiten!!
DET BORDE VARA SKOTT PENGAR PÅ DÅLIGA/OÄRLIGA TELEFON FÖRSÄLJARE!!!! SKJUT HELA HÖGEN SÅ VI SLIPPER SLÖSA MER TID/PENGAR PÅ SKITEN!!!
Vill man köpa något ringer man själv till en säljare/företag och inte tvärt om..
fredag 11 augusti, 2006 kl. 18:28
Intressant att se alla dessa inlägg ang företaget Enterprodukter. Som läger är idag förstår jag att många tröttnar på säljare som arbetar över telefon, detta till trots att jag gör det dagligen. Naturligtvis förstår jag detta, det räcker med att vara hemma ett par timmar för att man ska ha få lyssnat till c.a 1½ säljare som är direkt värdelösa på det dem gör. Men okej jag lider inte av det, detta är trots allt människor som jobbar och inte bara sitter hemma o klagar på att det är svårt att få jobb. Det jag i mitt arbete upplever som det största problemet är folk som dig Adrian, som artigt lyssnar i 20 min. Det är inte artigt det är slöseri med både din och min tid. Du säger att du sa nej, och visst det gjorde du säkert men du kan inte kalla dig säljare om du lägger ner ett samtal vid första nej. Så är det bara, sen om det är i bilaffären eller tvättmedel över telefon som i detta fall så spelar det ingen roll. Senaste inlägget jag ser här är Anders och jag ger mig fan på att anledningen till att säljaren ringde så pass många gånger var att Anders aldrig sa rakt nej utan förhalade, återkom sen, inte just nu, ring tillbaka osv. Är det då konstigt att säljaren gör det.
Självkart är sälkåren inte ett fläckfritt skrå. Långt därifrån men jag tror att i många fall handlar det mkt och missförstånd och dessa går alltid att reda ut.
Slutligen vill jag bara påpeka att många av de mest framgångsrika personer vi har i vårt samhälle i grund och botten är säljare.
Jan
fredag 11 augusti, 2006 kl. 20:50
Så Jan, du menar alltså att när en säljare ber att få fem minuter av min tid så ska jag vara oartig och slänga på luren?
Det låter ju som om vi nått ett lysande samhälle om det är den som är artig som är den felande parten och inte personen som tränger sig på, inte lyssnar på ett nej och försöker uppmana till missbruk av ett företag. Väldigt trevligt samhälle…
Tro mig, det var inga 20 minuter och väldigt tidigt i samtalet gjorde jag klar att jag varken var intresserad av produkten eller ens någonsin köpte något av en telesäljare. Jag önskar att jag hade spelat in samtalet så jag kunnat lägga ut det, men jag trodde nog aldrig jag skulle hamna i en sådan sits pga av folk som beter sig så pass dåligt.
Men jag ska jobba på det där med artigheten, nästa gång ska jag nog svära och skrika i luren om en säljare ringer, då blir allting mycket bättre. Istället för att försöka vänligt men bestämt avsluta ett samtal.
Framgångsrika människor är ofta säljare, visst, det kan jag verkligen skriva under på. Men det finns väldigt många olika sätt att vara säljare på. De som håller sig på en vettig nivå (och jag har fått många sådana samtal också och där gör jag tidigt klar att jag är en återvändsgränd och säljaren tackar för sig och alla är nöjda och glada) gör ett bra jobb.
Men det är ett system som är upplagt för missbruk. Häromdagen gick ett avsnitt av CSI på femman där en driven säljaren lurade en gammal senil ensam dam på ett äldrehem att ständigt köpa nya produkter för alla sina pengar, bara för att hon behövde någon att tala med. Det mest skrämmande med det (förutom att någon tog saken i egna händer och gjorde slut på säljaren) var att det kändes som om det kunde varit baserat på ett verkligt fall…
När målet är att sälja så mycket som möjligt är allting tillåtet ibland, kan man som kund uppleva det. Jag minns en bekant som sa upp sig från sitt jobb på en av de stora elektronikkedjorna för att slippa stå och lura folk dagarna i ända. Han berättade om säljtävlingar som en tillverkare kunde lansera så att den säljare i butiken som sålde flest artiklar från denna tillverkare under en månad blev belönad med produkter från tillverkaren. Gissa vilket märke säljaren rekommenderade den månaden?
söndag 20 augusti, 2006 kl. 18:37
Varför måste du överdiva allt som skrivs på detta forum. Man kan utan problem avsluta ett samtal med artigt bestämmt nej följt utav adjö och telefon läggs på. Dock kanske man inte behöver göra detta direkt i inledningsfasen av samtalet. Ett exempel
Säljare:
“Hej Jan heter jag och jag ringer ifrån Företaget”
Prospekt:
“Jag är inte intresserad, Adjö”.
I de fall vi diskuterar här där det handlar om försäljning till Företag så är det kanske lite tidigt att lägga på där. Man vet ju inte om det är en pressumtiv kund som ringer eller att den som ringer kanske har något som gagnar en själv att komma mid. Att kategoriskt avföra samtal på det sättet är lite oklokt.
Men naturligtvis, som jag sa så förstår jag att folk kan blir trötta på säljare som har en överdos av inställsamhet i sig. Dock är det nog inget som är representativt för hela telemarketing branchen.
Jag har i mina år arbetat på 9 olika företag, alla har varit inom försäljning. Detta under en period på över 20 år och jag kan säga till dig Adrian att företag inom alla brancher går in med kampanjer för att stötta en produkt, ALLA gör det. Via säljtävlingar, via prissänkningar eller höjd provision. Detta är inget som oärliga företag sysslar med utan något som alla företag som har säljare anställda pysslar med. I de allra flesta fall är det underleverantören som pushar produkter på detta vis. Ett litet exempel är säljare på onoff. Inte helt sällen tjänar man som säljare mer i provision på att sälja en försäkring till produkten än vad produkten själv ger. Är onoff ett oseriöst ftg?
Slutligen vill jag kommentera ett inlägg jag läste högre upp. Arbetar man med 100% provision vilket en säljare naturligtvis ska göra, får man nog räkna med att tjäna lite pengar till en början, man är av naturliga själ en sämmre säljare då. Detta räknar man förhoppningsvis hem på att i framtiden tjäna mer pengar. Gör man inte detta så är förmodligen inte försäljning något som passar för personen i fråga.
Jan
måndag 21 augusti, 2006 kl. 09:31
Överdriften, eller snarare sarkasmen, var ett sätt att poängtera hur tokig idén om att när jag är artig så är det jag som gör fel. Är det en sund säljare så fungerar ett artigt nej, men är det en driven säljare med ett säljdiagram framför sig där det står att ett nej inte är ett nej så hjälper inte ett artigt nej.
Om någon artigt ber mig om några minuter av min tid innan jag säger nej så är jag beredd att ge dom det och att jag då blir anklagad för att vara den som gjort fel så känns det inte rätt.
Är det dessutom en säljare som ringer mig i företagssammanhang, dvs eftersom jag drivet ett eget företag, så känner jag att man har en större skyldighet att vara artig, som privatperson kan man kasta på en lur men det är inte så man sköter ett företag.
Jag är inte naivare än att jag förstår att säljtävlingar och provision är en väldigt utbredd företelse, speciellt bland alla elektronikkedjor som ofta möter tekniskt okunniga kunder som de kan lura i lite vadsomhelst. Jag har sedan länge listat ut att försäkringarna är för säljarens bästa och inte mitt bästa och jag tar aldrig en extraförsäkring till en sådan vara, inte utan att noggrant ha kolla vilkoren först i alla fall.
OnOff må vara ett seriöst företag, som företag räknat, men det är inte ett ställe där man kan få seriös information om produkterna de säljer. Ofta kan man betydligt mera än säljaren till att börja med och när man dessutom vet att säljarens rekommendationer antagligen baserar sig på bästa vinstmarginal eller personlig vinning i en säljtävling - ja då är det liksom kört med förtroendet. Detta är dock inte ett angrepp just på OnOff, även Power, Elgiganten och antagligen Siba med flera är lika goda kålsupare (jag har inte så stor personlig erfarenhet av just Siba, men jag hyser inga förhoppningar om att de skulle vara annorlunda).
Jag kan avsluta med en positiv erfarenhet däremot: Telia Sonera ringde mig häromdagen och undrade om jag kände till deras företagsabonnemang för mobiltelefoner och när jag artigt sa att jag inte var intresserad så tackade hon för sig och samtalet var över. Om alla säljare fungerade på det sättet skulle aldrig diskussioner som dessa uppstå överhuvudtaget. (Men jag är säker på att om någon framgångsrik telemarketingchef läser detta så tänker han eller hon att Telia Sonera är värdelösa på att sälja, man kan ju inte bara acceptera ett nej sådär enkelt.)
söndag 27 augusti, 2006 kl. 14:17
Hej igen.
Först och främst skulle jag vilja ställa en fråga till dig som företagare. Tänk dig själv att du ska anställa en säljare för att sälja in dig och dina tjänster. Vilken typ av säljare skulle du vilja ha? En som artigt tog det första nejet han fick när han ska pressentera sitt företag och er produkt. Eller skulle du uppskatta en säljare som såg ett nej i en inledningsfas som en naturlig motreaktion? För hur mycket vi än vrider och vänder på det här så är ett NEJ till något man inte har information om ett obetydligt nej.
Jag läser vidare att du inte tänkter speciellt väl om något av det större elektronikvarhusen iaf. inte om deras säljare. Jag undrar om denna misstro gäller allt. När du köper en bil, tror du säljaren där tänker på ditt bästa? När du köper ett hus, har mäklaren ditt bästa framför sig eller vill han sälja huset till högsta möjliga pris.
När du själv säljer något, ser du till att grundligt berätta om naturligtvis fördelarna med produkten men informerar du likväl om de skavanker som kan tänkas finnas? En naturlig del i försäljning är att försöka belysa de fördelar som finns, inte “för att vara snäll” berätta om allt som kan gå fel. Nej, men det vill jag inte ha sagt att man ska mörka kända fel, lura köparen eller på något sätt föra denne bakom ljuset.
Precis som du skriver finns det ingen försäljningschef i världen som kan anse att flickan från Telia gjorde ett bra jobb, hon gjorde inte ens sitt jobb. Hon hade ett mål med sitt samtal, det var att berätta om Telias - kanske väldigt förmånliga företagsabonemang. Och det misslyckades hon med för att du i inledningen utan att veta vad det var hon hade avspisade henne med ett “nej tack jag är inte intresserad av något alls”. Skulle du anse att du som representant för ditt företag hade gjort ett bra jobb om du inte ens gav dig själv och kunden en möjlighet att berätta vad det gällde?
Avslutningsvis, om du kliver in hos ONOFF eller vad det nu kan tänkas vara med vetskapen om att du vet mer än säljaren om det du ska köpa. Varför inte bara plocka den varan och betala?
Jan
tisdag 29 augusti, 2006 kl. 06:56
Jag bara måste…
Vad ni alla motståndare till Adrians åsikter än tycker så måste jag säga att det är med bävan jag läser att man som företagare skulle vilja ha en säljaree som inte accepterar ett NEJ. Jag har drivit företag sedan 1988 och skulle för mitt liv aldrig behålla en säljare som inte godtog ett nej för ett nej.
Att man som säljare kan fortsätta disskutera med en presumtiv kund trots att denna säger nej kan bara ursäktas om man vet att företaget fattar ett oriktigt beslut med att inte köpa din vara/tjänst. DVS om jag säger till en säljare - nej jag är inte intresserad - och säljaren då fortsätter - utan att det finns någon form av accept.
Tex:
Jag ringer till en presumtiv kund och säger.
- Hej jag heter Namn namn, jag representerar företaget blahablaha
. Vi har internt hos oss tittat ut ett antal företag som vi är intresserade att göra om den grafiska profilen för, är du intresserad av att lyssna ett litet tag?
Kunden -Nej jag har inte tid!
– Förlåt om det kan vara lite påstridigt, men vi har vverkligen suttit internt och gått igenom om vi som företag kan till er som företag leverera lösningar som kan vara bra för ert företag (detta är ALLTID sant, om jag säger det)
Kunden - Men jag sa att jag har inte tid,
– jag fattar, hittade din mail på företagets hemsida,jag kan skicka en kort presentation om oss/mig - vad vi har gjort, och vad vi försöker åstadkomma med vår design. - Bara så att du har ett sätt att kontakta oss om du kommer på att det kanske inte var en så tokig idé i alla fall.
Oftast svarar dock kunden på ett resonemang enligt ovan
– Så du menar att det skulle vara bra för mig att anlita er?
Det här exemplet känns mer ärligt och kanske lite mer underbyggt, att bara kallringa utan research om företaget - är och kommer alltid vara värdelöst, en säljares trovärdighet kommer från kunskapen om företaget man ringer till eller har möte med.
torsdag 31 augusti, 2006 kl. 19:51
Jag förstår att du tror det jag menade var att man vid ett defenitivt nej, efter ett avslut eller vid ett läge där kunden vet vad det hela handlar om inte är ett nej. Jag var säkert otydlig.
Men det jag menar är precis det du skriver. Att man som säljare inte kan acceptera ett nej från en kund som inte vet vad han säger nej till. Jag antar att det är det som både du och jag syftar på. Självklart finns det ingen nytta av säljare som forsätter att “tjata”. Därimot har jag aldrig upplevt att en kund ansett mig som påstridig eller “tjatig” för att jag kommit med lösningar till kunden efter det att han sagt nej.
Jan
fredag 1 september, 2006 kl. 21:40
Blev uppringd av det här företaget för inte så längesen. Lät som ett par riktiga skojare. Jag tänkte vafan jag har sagt nej till så många så jag kan väl lyssna på vad han har att säga. Samtalet gick så långt så att han kom fram till vad hela paketet skulle kosta och det skulle kosta 6000 kr. Sedan är säljaren så jävla fräck så att han frågar först om min adress stämmer det att adressen är?… Jättebra men då skickar jag grejorna till dig så får du grejorna inom 2 veckor utan att jag hade beställt, då blev jag så jävla förbannad så jag lade på luren. 6000 SPÄNN?? för lite tvättmedel från något jävla skumt företag. Lommer å lockar mig att jag kan tjäna pengar som gräs bara för att jag kan smussla in det på företaget och få det avdragsgillt det är ju sånt skitsnack. Skulle jag tjäna pengar på att ta hem lite produkter från ett okänt småföretag för 6000 hoppas verkligen inte att det finns några personer som är så funtade så att dom gör det
Det var allt hoppas verkligen detta företaget sjunker till botten
MVH Christian
lördag 2 september, 2006 kl. 16:41
Egentligen är det inte säljarna ni ska vara förbannade på. Oftast är det ungdomar som ringer och det är inte lätt att vara ungdom idag pga den stora arbetslösheten, vilket tvingar dom till att ta såna här jobb.
Egentligen är det ni företagare som blir uppringda som borde skämmas.
Det måste ju verkligen kännas för jävligt att hela tiden få ett nej en hel dag och ibland bli förolämpade också, att ni vuxna människor som ska vara föredömen för dessa ungdomar ibland beter sig som om ni var hämtade från en lekstuga. Nästa gång en stackars försäljare ringer tänk till en gång extra!
måndag 4 september, 2006 kl. 20:33
Det är verkligen intressant att läsa på denna sida. Den ene tycker att man ska tycka synd om säljare som ringer. Det tycker inte jag. Jag tycker som jag har sagt vid flera tillfällen nu att om man har möjlighet ska lyssna. Men och detta är ett sort MEN man ska inte lyssna för lyssnandets skulle. Läser här ovan attChristian tar av sin tid till att sitta och lyssna, men anser att sextusen för lite tvättmedel är ren galenhet. Det kanske det var. Men vad är mest galet, att ta av både sin och säljarens tid bara för “att man sagt nej till alla andra”. Det är ju ren pinsamhet.
Jan
måndag 4 september, 2006 kl. 21:25
Jan det finns en poäng med det du menar, men det jag menade var att jag har så många gånger avvisat säljaren väldigt tidigt i samtalet eftersom jag inte orkat höra på vad han har att komma med, men jag tänkte ge denna säljaren en chans. Kanske var det en bra idè, men ícke nu fortsätter jag säga nej till alla telefonförsäljare så fort dom har presenterat sig. Så det handlade inte alls om att slösa bort varken min eller säljarens tid.
onsdag 6 september, 2006 kl. 23:48
Hej.
Jag fick ett samtal ifrån Enter häromdagen och jag förstår inte riktigt vad ni pratar om för det enda den här säljaren presenterade var ett litet provpaket som kostade 250kr ungefär och som då innehöll ett utplock av deras produkter. Tror han sa att det var 13 olika och det var då lite tvättmedel, diskmedel, lite duschprylar och något hushållspapper. Samma säljare kommer då att höra av sig igen ungefär en månad efter man har fått varorna om man nu då tar hem ett sånt här
Klart att det finns massa olika företag och säljare men den här säljaren var i alla fall trevlig. Fast det är ju en säljares jobb att vara trevlig och vara kunden tillmötes eftersom det är väl rätt svårt att kunna sälja något till någon som avskyr en och bara vill gå därifrån (lägga på luren).
Jag tog i alla fall hem ett sånt här paket för jag tänkte att jag kan väl åtminstone testa grejerna och om jag blir nöjd så slipper jag ju gå till affären och handla tvättmedel och annat mer. Jag skiter ganska mycket i vilket märke det är så länge det fungerar och inte är för dyrt. Sen kanske många tycker det är onödigt att ha stora burkar ståendes hemma men så länge man har en skrubb eller något där det finns plats så kan man väl lika gärna ha det där. Om man alltid har hemma så är det ju en sak mindre man behöver tänka på.
Jag är också sån att jag vill inte blanda ihop min firma med det privata så när säljaren frågade om jag tyckte det skulle vara smart att ta allt sånt på firman svara jag bara nej och han förklara sen då (vilket också är sant) att bara för att varorna faktureras på firman så kan man ju deklarera för dom privat om man vill. Det ger en ju bara möjlighet att ta det på firman. Dom skiter ju egentligen i vilket dom får ju sina pengar ändå hahaha…
Klart att det finns företag och speciellt såna som sköter sin försäljning via telefon som försöker lura på personer onödiga prylar och dom här grejerna kanske är värdelösa men det är ju inga pengar vi pratar om (inte för att jag är rik men jag tror knappast att någons ekonomi skulle förändras över 250kr speciellt inte när det faktureras på firman) så om det här är skitgrejer får jag väl leva med dåligt tvättmedel i en månad eller hur länge det nu kan räcka, det är väl ändå inte hela världen… det här är ju ändå värt att testa på för om det funkar så har man ju den delen löst resten av livet haha
Var ju tråkigt att många har dåligt att berätta om Enter men jag ska i alla fall testa så ska jag säga till sen vad jag tycker och eftersom det inte verkar som om någon av er faktist har använt deras produkter utan bara blivit förbannade på säljarna så det kanske inte är ett skitföretag ändå??? (jag pratade ju med en trevlig säljare)
Ha det
fredag 8 september, 2006 kl. 20:38
Alltså, jag jobbar själv inom telemarketing och jag kan absolut förstå att många människor blir irriterade när en telefonförsäljare ringer upp. Men det finns absolut ingen anledning att bli arg eller vara dryg om säljaren som man pratar med är trevlig och förstår när kunden inte vill ha något.
Jag har en rätt bra koll på när en kund inte är intresserad och jag försöker då så vänligt som möjligt be personen om ursäkt för att jag störde och hoppas att han/hon får en fortsatt trevlig dag.
Jag kan faktiskt bli arg på några säljare som jobbar där jag jobbar eftersom dom är så otroligt påstridiga, vilket är helt fel.
En duktig säljare kan till och med höra på tonfallet när kunden säger det första “hallå, hej” om denne är intresserad eller ej.
Så snälla alla ni som får samtal från säljare: försök förstå att det är en medmänniska som ringer till dig och att denne bara gör sitt jobb. Ni anar inte vilken påfrestning det kan vara att ta massa skit från folk hela dagen bara för att man gör sitt jobb. Vi försäker vara trevliga mot er, så snälla försök vara trevliga mot oss även om ni inte är intresserade. Och trots allt så är det ofta ganska shysta produkter som ni får hem och inte några skitsaker. Snälla, vi är inga hemska människor :) Vi vill bara göra er vardag lättare samtidigt som vi sköter våra jobb. Och ursäkta om det finns riktiga rötägg bland oss som bara försöker tjäna pengar på andras bekostnad. Tack för mig.
lördag 9 september, 2006 kl. 12:20
Det är roligt att se att detta skapar en sån debbat. Roligt för Adrian och företaget enter att se att där finns folk som har blivit väldigt schysst bemötta och tyckt att det som enter hade att komma med var något bra. Bevisar om inte annat att det finns två sidor på varje mynt.
Man kan såhär i efterhand säga att Adrian i sitt utspel för över ett år sedan hade fel när han kritiserade hela företaget pga. att han vid ett tillfälle haft kontakt med en säljare som han avskydde. Det hade vart mer rätt att kritisera denna säljare för hans sätt att arbeta istället för att dra hela företaget i ond dager. Men jag kan förstå att man blir arg.
Jag hoppas att de som läser denna debbat inser att det ligger i försäljningens natur att inte acceptera ett nej utan att man kunnat ge en fullständig redogörelse för vad man har att erbjuda. Dock finns det lägen där man måste ta ett nej och gå vidare, detta är något man som säljare lär sig med tiden. Precis som målaren blir bättre på att måla med åren.
Slutligen blir jag uppriktigt sagt ledsen när jag läser vad Teddy skriver. Be aldrig om ursäkt för att du valt att bli säljare. Sträck istället på ryggen och va jävligt stolt över att arbeta med ett av världens svåraste och äldsta yrken. Och får du skit från dina kunder hela dagarana kanske du bör ta en lång funderare på vad du gör för fel i dina samtal med dina kunder.
Jan
lördag 9 september, 2006 kl. 22:45
Jag trodde verkligen någon skulle kommentera det här men tydligen inte så jag gör väl det nu.
Citat av Adrian: “en framgångsrik säljare kan lika gärna vara den sista jag vill göra en affär med. En framgångrik säljare kan ju vara framgångsrik för att han är bra på att övertala folk och gör snabba (många) affärer. Kliver jag in på en bilaffär så är det kanske inte den säljaren man helst vill möta utan den som verkligen är mån om kunden, den som tar tid på sig osv. Även om den säljaren säljer färre bilar per månad.
En framgångrik säljare är även någon som är bra på att maximera vinsten på försäljningen och det är ju inte heller till min fördel direkt. Den som har nytta av en framgångsrik försäljare är det säljande företaget, inte kunden.”
Vad tänkte du egentligen när du skrev det? Du tror väl inte att du är unik som kund? I stort sett alla kunder vill att en säljare ska ha dom här kriterierna… Så vem av dom tror du egentligen säljer bäst?
Visst det stämmer att en bra försäljare är en som tar in bra vinster till företaget men vad tror du är bäst: En säljare som lurar på folk onödiga saker så dom inte återkommer även om ordern är lite större än en normalorder eller nöjda återkommande kunder?
Vilket onödigt svårt jobb att hela tiden ragga nya kunder för att man inte behålla dom gamla … Det tjänar varken säljaren, företaget eller kunden på, eller hur?
Alltså det man kan säga är att en bra säljare är en som gör så att företagets kundregister bibehålls och ökar. Allt det här görs ju givetvis genom att man som säljare är trevlig och bemöter kunderna på ett bra sätt och fortsätter att få dom nöjda. Det här är ju något som såklart tar tid, men vilket arbete kan man utföra bra redan från start?
måndag 18 september, 2006 kl. 19:48
Jag har jobbat på Enterprodukter. Det var några av de värsta och mest ångestladdade månader jag varit med om i mitt liv. Jag har aldrig känt mig så utnyttjad, utsatt och pressad någon annanstans än under min tid på Enters kontor. Vi jobbade 12 timmar om dagen men fick ingen lön. Trots detta kände man sig mest stolt och priviligerad vilket förstås enbart var en följd av den oerhörda manipulation vi utsattes för.
I efterhand inser jag att företaget använder sig av ungefär samma metoder som religiösa sekter gör i försök att hålla kvar människor i en organisation som i själva verket bryter ner dem totalt.
Vår chef var en falsk psykopat som ena sekunden hyllade en som begåvad säljare och i den andra snackade skit om en med de andra mer erfarna säljarna. Vi ombads att inte umgås med våra vänner som sagt upp sig eftersom de kunde ha dåligt inflytande på oss.
“Vem vill förresten umgås med förlorare” var ett typiskt citat. Alla som sagt upp sig var losers som inte pallade trycket, “men sån är ju inte du eller hur” fick man höra när man kände att man ville gå hem redan klockan sju en kväll efter att ha arbetat sen nio på morgonen.
Jag skulle bara vilja ge en tankeställare till alla som uttalar sig om dessa hemska säljare. Det är företaget som är boven. Säljaren är bara en osäker, ung människa som inget hellre vill än att lägga på men som tyvärr har en chef hör vartenda ord och väntar med en utskällning efter luren lagts på.
“Vad fan lade du på för? Du hade kunnat sälja på henne!”
“Men hon sa att hon inget ville ha typ tio gånger”
“Det spelar ingen roll, du ska kunna sälja på henne i alla fall. Acceptera aldrig ett nej!”
Till Peter:
Provpaketen som du skriver om fick vi vara ytterst restriktiva med eftersom vi inte tjänade några pengar på dem. Tvärtom fick säljaren själv dra av poäng (ett system som sedan räknas om i kronor) vilket innebär att säljaren själv i slutändan FÖRLORAR på att skicka provpaket. Alltså skulle dessa paket endast vara en sista utväg efter man tjatat ch tjatat och inte kommit nån vart. Vi fick dock högst skicka ett provpaket om dagen, skickade vi fler fick vi kritik från chefen som menade att vi hade dålig säljteknik och “lade oss” alldeles för lätt. Den säljaren som ringde upp dig är säkert inte alltför populär hos sin chef om han “ger sig” så lätt utan att tjata.
Till sist vill jag tillägga att det faktiskt finns EN BRA SAK med Enter och det är deras produkter. Jag har aldrig använt ett bättre tvättmedel än deras och jag gillar verkligen deras övriga sortiment. Tyvärr väger det inte upp allt mygel de sysslar med, men det är viktigt att påpeka att jag långt mycket hellre skulle vilja vara i kontakt med Enterprodukter som kund än som anställd.
tisdag 19 september, 2006 kl. 18:10
Min tid på Enter:
nykläckt från skolan och militärtjänstgöringen färdig ville jag prova på att ge mig ut i arbetslivet. Jag skickade iväg en massa ansökningar bla till en del telemarketingföretag. Enterprodukter ringde upp mig och bad mig komma på intervju. Chefen var väldigt trevlig och talade om att dom haft många som sökt och ber mig kolla in mer på deras hemsida. Företaget verkade väldigt seriöst mycket mer seriösare än dom andra företagen som jag sökt till. Så rätt som det är så hamnar jag på en intervju med säljchefen med tanke på att han har varit en tidigare väldigt talangfull säljare så är han mycket skicklig på att tala gott om deras verksamhet vilket leder till att han lyckas skapa ett intresse från min sida att ta detta jobbet. Intervjun gick bra det var inte så jättesvårt. det var nästan bara att nicka och se glad ut och jag blev inskickad för en andra intervju. På andra intervjun snackar chefen mycket om hur pass duktig säljare jag kan bli och hur pass mycket pengar jag kan tjäna om jag bara jobbar hårt, under slutet av intervjun så säger chefen.
- Nu är det inte bara du som vill ha det här jobbet så du får ringa mig under nästa morgondag så ska jag se om jag har bestämt mig. Detta endast för att för att få mig att tro att detta är ett seriöst jobb som många vill ha.
Dom första veckorna på Enter handlar mest om att lära sig konceptet att försöka väcka ett behov och intresse hos kunden, säljchefen går också igenom varenda morgon olika fräcka säljmetoder. Under dom första veckorna var jag alltid bland dom första som gick kl 18 medans dom andra satt oftast 2 timmar till och ibland ända till kl 22. Jag vet inte på vilket kontor Sophia har jobbat men det verkar som du haft en riktigt hemsk säljchef för våran var verkligen inte på det sättet. Dom här provpaketen som ni skriver om var dom man sålde mest på inte så konstigt med tanke på priset Men man skulle alltid försöka få iväg den stora tvättmixen som kunde ligga på allt ifrån mellan 5 och 7 tusen beroende på hur lättfotad kunden var. Nyanställda på Enter slutade med jämna mellanrum men det gjorde inte så mycket det kom nya som kunde ragga upp alla nykunderna som sedan dom erfarna säljarna kunde få när dom också hade slutat. För min egen del kunde det ta veckor utan att man sålde nåt och det tog knäcken på en, och efter ungefär 2 månader då jag fick min uppgifter om att jag inte haft tillräckligt många avslut för att få någon vidare lön för man var tvungen att ha 8 avslut om dan för att kunna få en dagslön som var på ungefär 300 kr vilket ibland kunde vara omöjligt att lyckas uppnå det var väl antagligen varför dom som jobbat där ett litet tag satt kvar för att få in deras avslut, vilket jag förstod efter jag fått min lönelapp som låg på 800 kr den andra månaden. Det som är det mest patetiska det är att AMS förmedlar jobben från deras hemsida i platsbanken och där står det att lönen är fast + provision vilket inte är sant om man måste uppnå en massa avslut per dag för att få en godkänd arbetsdag räknas ju det också som provision. För det är ju inte ens säkert att du lyckas få in dom här 8 avsluten även om du sitter där hela natten. Efter dom här 800 kronorna som jag fick utbetalda tappade jag motivationen helt och slutade. Med erfarenheten att jag aldrig mer någonsin ska söka ett telemarketing företag. Nu jobbar jag istället som en mekanisk montör på ett elföretag och det är fan så mycket roligare, du kanske inte tjänar dom där 40000 kronorna som dom snackar om men du får iallfall ut en fast lön och den är definitivt mycket högre än 800 kr.
onsdag 20 september, 2006 kl. 22:22
Har en gång i tiden jobbat på Enterprodukter, lärde mig en hel del om försäljning. Min fråga till Jocke & Sophie, vad får ni betalt när ni pluggar? Ni gnäller om dålig lön, Men vad det hela handlar om är ju en betald utbildning. Den utbildning jag lärde mig där kommer jag ha nytta av i hela mitt liv som säljare.
Ingen av dom som i dag lever på sitt arbete som jobbar där, har kommit dit utan att jobba hårt. Och så är det ju i alla brancher, man får slita för att lyckas.
fredag 22 september, 2006 kl. 15:25
Mitt svar till Roger:
På Enterprodukter handlade det ju inte om att slita för sin framgång det handlade ju mer om utnyttjning. Att anställa nya låta dom ragga nykunder så att delägarna sedan kunde få dom när dom nya slutat.
torsdag 28 september, 2006 kl. 23:38
Jag har jobbat på Enterprodukter förr och tyckte det va bra, jag kom upp i bra löner för jag SÅLDE! Ska man ha pengar fast man inte säljer? Ska en frisörska ha pengar om hon inte klipper? De flesta som spyr galla över sånt här är folk som inte lyckas, för det är aldrig deras eget fel, eller hur? Det kan vara produkterna, cheferna, lönesystemets allt utom deras såklart.
Är man säljare så är man, om man accepterar ett nej så kommer man ingenstans i ett samtal. Det handlar om att man ska få snacka med kunden och visa att man är en seriös säljare och då får man nagla sig fast de första 2 minuterna.
Sophie.
Naaaaaa va synd om dig som fick slita som en hund. Tänk å ha dig som brevrbärare. “Nee nu e kl 17 och jag har ett kvarter (budget)kvar men det tar skiter jag i.
Skulle man få post var 3e vecka!
Jocke:
Dig är det mest synd om! Om dom skulle ta in 4 säljare och har haft 30 intervjuer, är det konstigt att dom ska fundera då?
Sen fick du jobbet, och traskade hem prick 18 som jag förstår det?! Slitvarg där. Men då sålde du inget heller och fick 800 kr. En sån som du skulle ju haft 18-20 fast lön lätt! eller hur?
Och du tror att enter vill ha folk som kommer å går? dom vill inte ha 20 bra säljare som e kvar??
Inse att du va en totalt värdelös säljare! Men säker en kanon kille på alla sätt å vis. Alla kan inte allt, allra helst inte sälja!
Sluta gnäll och kolla på er själva. Uttnyttja! Löjligaste jag hört.
måndag 9 oktober, 2006 kl. 18:47
Intressant som sagt.
Jag ställer mig alltid frågade till varför det alltid är ftg som utmålas som “boven” och den anställde som “offret”.
Vill man bli säljare söker man arbete som säljare, vill man bli elmontör så söker man jobb som det. Att vara säljare är ett sätt att leva, inte att ha ett jobb. Man ska äta dricka och leva försäljning om man vill lyckas med det. Nu syftar jag på riktiga säljare inte ordermotagere på onoff eller något likanande.
Detta är ett jobb som helt klart inte passar vem som helst, faktum är nog att väldigt få har det som krävs. Du blir ständigt ifrågasatt och många gånger blir du avvisad, detta är ngt som kommer med jobbet, orkar man inte det så kanske man ska montera skyltar eller jobba på ICA.
Om inte Enterprodukter förklarar detta är detta ett problem som det företaget måste ta itu med för att slippa människor som känner sig “lurade”
Jan
onsdag 15 november, 2006 kl. 15:39
“Jag är rätt övertygad om att Skattemyndigheten skulle anse det ett lagbrott att dra av hela vårt hushålls kostnader för tvättmedel, schampo, diskmaskinsmedel osv när min näringsverksamhet är konsultuppdrag inom IT/data. Det är inte ens ett gränsfall (som t.ex. mobiltelefonen kan vara). Spelar ingen roll om halva Sverige fifflar, jag vill inte vara en del av det.”
För det första, Adrian:
Är det verkligen ett lagbrott att handla tvättmedel via företag, trots konsultverksamhet? Svaret är nej. Givetvis ska du inte använda privata pengar för att tvätta dina företagskläder (som konsult använder du säkerligen dina vardagskläder, men du har dem fortfarande på jobbet). För det andra. Tvål hoppas jag att du använder efter dina toalettbesök. Får man inte ha detta på sin verksamhet, alltså? I så fall bör vi göra något åt McDonalds, Ikea och andra verksamheter som har tvål och diverse förbrukningsprodukter tillgängliga för kunder och personal. Man kan jämföra med att handla datorer på sin verksamhet; datorn kanske står i hemmet, men den kan fortfarande användas till arbete.
För det andra:
En säljare ska inte ge sig i första taget. Gör en säljare det minskar hans/hennes säljmöjligheter med ungefär 50%. De flesta säger nej till en början, ända till de hör ytterligare förmåner med att handla direkt via telefon och/eller fabrik. Den enda anledning till att telefonsäljare är så hatade som de är i dagens läge, är för att de ringer på en när man som minst har en tanke på att köpa den produkt säljaren försöker sälja. Men om man däremot ska till Siba och köpa en ny LCD-TV på 42″ till hemmet så är säljaren mer än önskvärd.
“Är man säljare så är man, om man accepterar ett nej så kommer man ingenstans i ett samtal. Det handlar om att man ska få snacka med kunden och visa att man är en seriös säljare och då får man nagla sig fast de första 2 minuterna.”, var nog bland det bästa jag hört på länge.
Om du inte tål säljare så har du fulla möjligheter att bara slänga på luren. Om du ändå får hem produkter och överklagar, måste företaget ha vittne på att de sålt till dig (därav anledning till att många säljföretag sitter i “fält” (gemensamt kontor)).
Klaga över något du har bättre koll på istället, tack.
onsdag 15 november, 2006 kl. 16:31
Det har varit jätteintressant att följa den fortsatta debatten här, ämnet engagerar helt klart. Jag har fler gånger tänkt skriva svar på några av de nyare inläggen, men det har inte blivit av hittills. Jag kommer nog att återkomma till det senare, men just nu tänkte jag bara svara “Säljare” på några punkter:
“Säljare”, jag har koll.
Nog förstår jag att man får köpa tvättmedel och tvål på företagets räkning om det är för användning inom företag. Men förslaget från Enterprodukters säljare handlade uttryckligen om att ersätta hela vårt privata hushålls inköp av sådana produkter.
Han gjorde en överslagsräkning utifrån hur mycket ett hushåll på två personer konsumerar på ett år och jämförde det med kostnaden att köra från honom istället och dra av momsen. Så tro mig, det var ingen tvekan om att det handlade om att använda det privat, snarare tvärtom.
Jag förstår också att en säljare som inte ger sig säljer bättre, naturligtvis. Men det gör ju inte min situation som kund annorlunda. Det är fortfarande lika oangenämt att bli påprackad något. Det är fortfarande lika störande att inte ens tredje gången man säger nej klart och tydligt så får man gehör. Men visst, en sådan säljare kommer att lura några fler personer och därmed få upp sin statistik.
En del upplever till och med situationen så jobbig att de till slut tackar ja bara för att få ett slut på samtalet. Det är säkert en uttalad strategi för mindre nogräknade säljare.
Vad gäller din liknelse med Siba-säljaren så har du både en poäng och helt fel. Det är helt sant att det som är påfrestande med en telesäljare är att samtalet kommer oönskat om en produkt man inte är ute efter. Går jag in på Siba så signalerar jag att jag är intresserad av deras produkter och därmed har jag tagit första steget och det är inte alls samma situation som med telesäljare. Att det fungerar så är en självklarhet och jag förstår inte riktigt att du ens tar upp det, alla vet det redan.
Din liknelse med Siba fungerar dock inte alls. För om en säljare på Siba beter sig på samma sätt som denne telesäljare så skulle han/hon för det första inte behålla jobbet och för det andra knappast sälja några varor. Han/hon riskerar snarare handgemäng vid upprepade trakasserier av kunder.
Tänk dig att du går in på Siba och frågar en kille som jobbar där efter LCD-tv. Säljaren plockar fram en modell som du inte alls vill ha. Du säger det till säljaren, men säljaren fortsätter att insistera på samma modell. Du förklarar artigt men bestämt att det inte finns någon som helst chans att du ska köpa den modellen. Säljaren struntar fullständigt i ditt nej, både första och tredje gången. När du förklarar att du inte längre vill handla på Siba utan tänker gå så följer han efter dig och frågar om din hemadress stämmer för han tänker skicka tv:n dit. Tror du det är en framgångsrik säljare? Det tror inte jag.
torsdag 16 november, 2006 kl. 13:47
Självklart får det inte inhandlas via firman för att förbrukas privat. Missade det där. Undantag är ju om du sköter din tvätt hemma för företaget, exempelvis.
“Jag förstår också att en säljare som inte ger sig säljer bättre, naturligtvis. Men det gör ju inte min situation som kund annorlunda. Det är fortfarande lika oangenämt att bli påprackad något. Det är fortfarande lika störande att inte ens tredje gången man säger nej klart och tydligt så får man gehör. Men visst, en sådan säljare kommer att lura några fler personer och därmed få upp sin statistik.”
Säg nej och lägg på luren, sen är problemet över? Är han otrevlig och/eller påfrestande så är det säljarens sätt att sälja. De ska vara påflugna, det är deras jobb.
“En del upplever till och med situationen så jobbig att de till slut tackar ja bara för att få ett slut på samtalet. Det är säkert en uttalad strategi för mindre nogräknade säljare.”
Absolut, man har endast sig själv att beskylla. Man har fulla möjligheter att tacka nej till det hela.
“Vad gäller din liknelse med Siba-säljaren så har du både en poäng och helt fel. Det är helt sant att det som är påfrestande med en telesäljare är att samtalet kommer oönskat om en produkt man inte är ute efter. Går jag in på Siba så signalerar jag att jag är intresserad av deras produkter och därmed har jag tagit första steget och det är inte alls samma situation som med telesäljare. Att det fungerar så är en självklarhet och jag förstår inte riktigt att du ens tar upp det, alla vet det redan.”
Jo, det är samma sak. Vad jag menade var att när du går fram till en Siba-säljare för att du visat intresse för deras produkter så har du redan i ditt psyke att du är i behov av produkten. När en telefonförsäljare ringer har du inte i ditt psyke att du är i behov av produkten, men du behöver den ändå så småning om… Händer du med på vad jag menar?
fredag 17 november, 2006 kl. 23:10
Lite rolig tanke, det måste vara nästan 2 år sedan säljaren från Enterprodukter hörde av sig till dig Adrian, kan det stämma? Det är verkligen intressant hur pass väl du minns vad som sas i samtalet, i detalj - du kanske har ovanligt bra minne?
Jag jobbar inte på skatteverket, faktum är att jag är ganska dålig på skatt överhuvdtaget. Därimot vet jag så pass mycket om avdragsrätten att bara för att du gör ett köp via ditt företag behöver du inte nödvändigtvis göra avdrag för det, du kan ju fortfarande göra ett sk. eget uttag. Du säger att du följer det som skrivs här oven men det verkar inte så. Du har fortfarande noll förståelse för att en säljare inte artigt kan ta ett nej direkt och avsluta sitt jobb. Det vore ungefär som du tog hem en snickare och han började spika, han gör jobbet halvklart men eftersom du kom hem slutade han jobba eftersom han inte vill störa. Han gör inte sitt jobb klart och en säljare som avslutar efter ett nej I EN FAS DÄR KUNDEN INTE VET vAD HAN TACKAR NEJ TILL gör inte heller sitt jobb, kan du ha någon förståelse för detta? Naturligtvis handlar inte detta om att “pracka” på någon något. Faktum är att jag tror detta väldigt sällan inträffar, inte nu för tiden. Slutligen vill jag bara påpeka något. När du ansluter dig till nix borde du läsa vad det innefattar, det gjorde jag. Då vet du att mobil och företagstelefoner ej går att ansluta till nix.
Mvh
Jan
lördag 18 november, 2006 kl. 00:58
Säljare:
Så länge man inte behöver ta till neandertalsmetoder som att slänga på luren i örat på någon. En säljare kan ha olika metoder och viss mån av övertalning är inom ramarna, men nånstans är det rimligt att kräva att det finns en hederskodex, en värdighet, även bland säljare. En gräns som de inte går över så att de fortfarande kan se sig själv i spegeln nästa dag utan att skämmas. De allra flesta säljare jobbar inom sådana ramar och vi har artiga konversationer där ingen blir upprörd. Det ska inte behöva gå så långt att man slänger på luren i ansiktet på säljaren (vilket ju var vad jag till slut gjorde i fallet ovan). Och det som kan göra en upprörd är när ett sådant försäljningssätt sätts i system av skrupelfria företag. Det är en hårfin gräns till att börja med bedrägeri.
Ja, det är det som är så avskyvärt att det kan vara någons jobb att vara otrevlig mot andra. Se själv hur cyniskt det låter.
Även det en väldigt krass och cynisk människosyn som kan inte kan stå bakom. Ibland är människor av olika anledningar inte starka nog att stå emot och att sko sig på dessa är bara fel. Vad är nästa steg? Att sälja till senila och förståndshandikappade?
Jo, jag hänger med. Och så långt har du rätt: det är i ett helt annat läge då. Men kom ihåg att jag inte talar om alla säljare nu. Jag talar om den avvikande lilla andelen som beter sig ovärdigt för att sälja ytterliggare lite mera. Om säljaren i telefonen är en trevlig person som går att resonera med är jag beredd att ge av min tid även om jag inte är lika psykiskt inställd på att jag vill handla.
Jag, liksom de flesta andra, föredrar dock att handla på mina villkor och slipper helst objudna säljare, vare sig de gör sitt jobb eller ej. Går jag in i en klädbutik är jag inställd på kläder, går jag in på Siba är jag inställd på elektronik men sitter jag hemma är jag inte intresserad av att handla just nu.
lördag 18 november, 2006 kl. 01:24
Jan:
Ja, vem vet, jag kanske har det? :) Jag kommer inte ihåg det ordagrant, men i och med att jag skrev om det samma dag så hann jag tänka igen det i efterhand och antagligen gjorde det att jag kommer ihåg det lite bättre än annat.
Ifrågasätter du att jag kan uttala mig i ämnet två år senare eller var vill du komma? Eller har du missat att jag skrev detta inlägg samma dag som samtalet skedde?
Du missar poängen här. Det låga priset motiverades med att jag skulle dra av allt på företaget. En hel årsförbrukning av allehanda kemikalier för vårt hushåll som i ytterst liten utsträckning skulle kunna motveras som användande inom företaget.
Rätten att dra av är inte så frikostig som många tror. Det är till exempel ytterst svårt att ens få avdrag för kostnaden av att ha en arbetsplats hemma (t.ex. dra av en del av hyran), trots att man sitter och jobbar hemifrån hela dagen. Än mindre en årsförbrukning av tvättmedel för två personer.
Jag förstår inte ens varför den här biten är uppe för diskussion. Både jag och säljaren visste att vad det handlade om var att utnyttja mitt företag till att få bättre priser på privata produkter. Det var liksom hela poängen. Säljaren sa ju följande till och med: “Visst känns det bättre att behålla 18.000 kr än att ge dom till Göran Persson och Pär Nuder? Du förstår vad jag menar, Adrian?”
Du måste förstå att det är milsvid skillnad mellan vanliga säljare av olika slag (vissa väldigt artiga, andra lite mer påstridiga) och den typ av försäljningsteknik som jag blev utsatt för i det här fallet. Jag kan ta rätt mycket, men detta var över gränsen.
Om du ska använda dig av en liknelse så ansträng dig i alla fall lite. Den där liknelsen var verkligen så genomusel att jag inte ens orkar kommentera den.
Jo, i detta fall handlade det alldeles uppenbart om att pracka på mig något, tro mig. Och ja, det händer väldigt sällan som tur är, för mig har det hänt exakt en gång och den skrev jag om här.
Om du inte ens orkar läsa första meningen i mitt ursprunliga inlägg så tycker jag inte du har rätt att uttala dig. Naturligtvis vet jag vad NIX innebär, jag skrev det ju i första meningen! Exakt vad av följande är det du inte förstår? “Jag är med i NIX-registret, men eftersom jag är egenföretagare kan säljare ändå ringa hem till mig om de säljer produkter till företag.”
fredag 15 december, 2006 kl. 03:50
Eftersom jag anser mig själv vara en av sveriges bästa säljare inom detta vill jag bara säga 2 kloka saker. Det tar ca 10 min att skriva det med pekfingervalsen.
Man ska INTER övertala kunden. Man ska övertyga kunden
Säljare som inte tror på sina egna produkter, och kör rakt upp och ner efter ett manus, då kan det ytterst sällan bli RÄTT!
söndag 17 december, 2006 kl. 16:45
Adrian.
Det jag ville påpeka med att det var två år sedan säljaren ringde kan du fortf. tillföra nya argument om hur just denna säljaren arbetade. Man undrar nästan om du kan ha någon annan koppling tillföretaget ifråga.
Ang. Avdrag. Precis som du säger är inte avdragsrätten så frikostig som många tror, detta påverkas ju naturligtvis lite beroende på vilken bolagsform och storlek på företaget i fråga. Kan det inte vara som så att ett lågt pris på en produkt också kan styras av kvantiteten på den beställda produkten? Alltså således kan du göra en beställning via ditt företag (utnyttja?) och dra fördelarna som finns i erbjudandet utan att göra avdrag för produkten? Men okej, om du nu gör avdrag för hyra iom. att du arbetar hemifrån tror jag att du likaväl kan göra avdrag för rengöringsprodukter avsende det utrymma du nyttjar i ditt företag -men som sagt tidigare jag har inte full kolla på hur reglerna kring detta lyder.
Liknelsen är så genomusel att du inte ens orkar kommentera den. Är den verkligen det? Är det inte som så att det handlar om att göra sitt jobb? Att inte avsluta det för att det blir lite obekvämt? Eller tycker du fortfarande att en säljare kort och gott skall acceptera ett “nej jag är inte intresserad” efter att ha pressenterat sig själv och sitt företag? Är liknelsen så dålig eller vill du inte kommentera det?
Om du nu vet att Nix telefonen inte gäller ditt ftg varför tar du upp det? Faller på sin egen orimlighet.
onsdag 26 september, 2007 kl. 10:54
Blev själv uppringd av det här företaget idag.
Naturligtvis försökte de sälja sina kemikalier till mig, och naturligtvis misslyckades de. Mitt företag har inget kontor, inte ens en del i min lägenhet. Att köpa in rengöringsvaror skulle vara rent olagligt för mig att göra, eftersom det inte finns något bruk i det för företaget, utan bara mitt privata bruk, vilket jag förklarade för säljaren, men han försökte ändå sälja produkterna till mig. Uppvigling alltså. Jag spelade in samtalet, så jag antar att jag skulle kunna anmäla företaget.
Det första som slog mig var att den här killen kan inte fått många sälj på sistone, för han framstod som närmast desperat att sälja sina varor. Dessutom var det löjligt tydligt att han läste från ett säljmanus. Den där killen var således ingen skådespelare :)
Jag så flera gånger att det inte var något för mig, att jag inte är intresserad, att jag inte vill ha något och till sist upplyste jag säljaren i fråga om att samtalet spelas in (en ära för honom, jag brukar inte berätta det för de som ringer mig, men han var så påstridig att jag tog till det), varefter han avslutade.
onsdag 26 september, 2007 kl. 12:10
Jag mår dåligt bara jag läser några rader. Känner igen scenariot allt för väl. Som egenföretagare har jag fått många liknande samtal från ett flertal företag. Tvättmedel tex, från 3-4 olika. Att NIX inte biter som egenföretagare är ju för tragiskt. Ni som jobbar med detta ochsitter här och försöker rättfärdiga er, hur fan kan ni? Ni måste vara redigt hjärntvättade eller helt sakna moral! Vill ni slava för skitlöner kan ni väl för fan göra något vettigt med tiden i alla fall, bli biståndsarbetare och gör något gott i världen! Har ett par vänner som hamnat på dylika telemarketingföertag, och ågrat det bittert när dom senare hamnat i riktiga jobb och insett vad det är dom gjort tidigare. Att uppmana och locka egenföretagare, ofta ganska nya sånna, till skattebrott, är vidrigt! Hoppas näste man som får ett sånt samtal bandar det och skickar till lämplig/-a myndighet/-er. Alternativt att en anställd offentliggör manualen för granskning från allehanda sidor.
onsdag 26 september, 2007 kl. 12:18
Jag har bandat samtalet, och funderar på att göra en anmälan för uppvigling. Det är naturligtvis olagligt att uppmana folk till lagbrott, men problemet är väl att man helst vill visa att det är systematiskt, och då räcker det inte med bara en inspelning, utan man vill helst ha fler.
måndag 12 november, 2007 kl. 00:11
Min pojkvän (som jobbar på Enterprodukter) och jag, läste precis igenom det du skrivit. Vi tycker du har helt rätt! Synd bara att de flesta jobb som finns för ungdommar idag över hela Sverige är just telefonförsjäljar jobb.
måndag 19 november, 2007 kl. 23:08
Åhhh… Det är ju så enkelt. Säljaren respekterar inte dig. Då ska du inte alls respektera honom heller. Konstigare än så är det inte. Du har inte bett att få prata med honom, du har inte bett att få höra hans synpunkter och absolut inte hans uppmaningar till skattebrott.
Därför är det bara att strunta i varje ord han säger. När han frågar om man vill spara pengar, så svara inte alls på det. Säg inte ett ljud, eller ställ en irrelevant motfråga om någonting helt annat. Man kan gärna lyssna in sig på gamla Hassan-sketcher, dom körde med samma princip. Vad den andre än säger, så har det ingen som helst betydelse.
Däremot så brukar jag alltid fråga ut såna här företag om rena grundfakta. Vad heter företaget, hur stavas firmanamnet, vad har de för adress och organisationsnummer (det är dom alltid skyldiga att uppge), var har styrelsen sitt säte. Om han frågar varför du vill veta det, svara undvikande att det tar vi sen. Osv. Om man har lust att göra en anmälan mot dem så är det ju bra fakta att ha till hands.
Jag lovar. Du kommer inte att ha några problem alls med honom. Han kommer enbart att bli glad att bli av med dig. :-)
lördag 24 november, 2007 kl. 09:24
Emil, jag förstår att du mår dåligt, du har antaligen en mycket human sida av dig.
LP, Bandningen är tyvärr värdelös som bevis. För att få banda samtal måste båda parter vara medvetna om det innan bandningen startar.
fredag 30 november, 2007 kl. 18:05
En person ringde även mig från ovannämnda företag. Eftersom jag får flera oönskade säljsamtal har jag pratat in ett meddelande på min svarare om att telesäljare kan lägga på. Döm om min förvåning när jag har tre missade samtal från dem och dessutom hör orden ‘patetiska pajas’ på svararen. Vilka svin!
onsdag 19 december, 2007 kl. 16:06
Jan: Du har sett för många amerikanska filmer. I Sverige har vi generellt sett fri bevisföring, vilket innebär att vad som helst får läggas fram som bevis, sedan är det upp till rätten att avgöra bevisvärdet i det. Vidare stämmer det du säger helt enkelt inte. Det är tillåtet att spela in samtal förutsatt att ena parten känner till detta. Båda parterna behöver inte känna till det. Detta regleras i Brottsbalken 4 kap 9a§.
Dock kan personuppgiftslagen spela in ifall det gäller digitala inspelningar som helt eller delvis är automatiserade, men där är det en avvägningsfråga mellan den personliga integriteten och det syftet man har. Och det förutsätter naturligtvis att personen i fråga nämner tillräckligt med personuppgifter för att denne ska kunna identifieras.
söndag 6 januari, 2008 kl. 22:21
Ojoj…Vilken tråd. Säg bara -Inte intresserad, och lägg på. Nee det ska samlas bevismatrial osv. Å herregud
onsdag 30 januari, 2008 kl. 18:38
Magnus, jag har sett många amerikanska filmer också en del svenska. Några har vart bra några mindre bra, nu till sak, finns ju mycket att läsa om detta med avlyssning tänkte klippa in ett stycka som passar, sagt av svenska åklagare.
“Som huvudregel gäller att envar är skyddad mot olovlig avlyssning. Den som med tekniskt hjälpmedel i hemlighet avlyssnar annan kan dömas för “olovlig avlyssing” enligt Brottsbalken 4 kap 9a §.
Något formellt stadgande som förbjuder användandet av olagligt åtkomna bevis finns inte i Sverige. Teoretiskt sett kan således också samtal från en olovlig avlyssning användas. I praktiken används sådan bevisning nästan aldrig med hänvisning till exempelvis Europakonv. om mänskliga rättigheter.
Av privatpersoner gjorda inspelningar brukar generellt sett tillmätas ganska lågt bevisvärde eftersom sådant material kan vara manipulerat. Avlyssningsmaterial från av polisen gjord hemlig avlyssning har å andra sidan normalt sett mycket högt bevisvärde”
Jan
måndag 18 februari, 2008 kl. 09:52
Jan Jan Jan! Så otroligt korkat. Helt ärligt, förstår du inte skillnaden på “avlyssning” och “inspeling”. Det är sant som du säger avlyssning är förbjudet då du själv inte deltar i samtalet. Där emot är det full lagigt att spela in ett samtal där du själv deltar, förutsatt att EN (tex du själv) av parterna är medveten om detta. Så till dej Jan, läs på lite innan du skriver något igen. Det är bara pinsamt!
Johan S
torsdag 21 februari, 2008 kl. 16:09
Jag är inge jurist, så jag gjorde naturligtvis som alla andra som vill veta något om något, jag googlade helt enkelt Brottsbalken 4kap 9a §.
Avsnittet ovan är saxat från en dialog där en mor undrar om det finns laga grun i att hon spelar in ett samtal när hon talar med sonens langare (bara hon som vet om det, langaren var konstigt nog inte sugen på att vara med). Svaret hon fick var det ovan, tycker det verkar vara fullt tillämpligt på det vi talade om. Så länge Johan S inte är en person med någon som helst utbildning eller erfarenhet som är relevant i ämnet, så står jag orättad.
Jan
söndag 2 mars, 2008 kl. 13:42
Jag jobbar, sedan 4 år, som försäljningschef på ett företag som säljer kontormateriel över telefon. Så jag är väl införståd i vad som gäller i en sådan här situation. Vi spelar in alla våra samtal. Jag har dagligen diskusioner med kunder om detta. Visst kan det vara pinsamt om man som kund inte talar sanning när man pratar med kundtjänst och sedan får lyssa på en inspeling. Men samtalen bandas först och främst för att skydda kunden. Det är lagligt!
Johan S
onsdag 12 mars, 2008 kl. 10:31
Johans S, ja precis då informerar ni ju aktivt kunden om att ni gör en avspelning.
Det är ju inte samma sak som att göra det utan att informera.
Jan
måndag 31 mars, 2008 kl. 20:28
Jobbade på enterprodukter en månad men slutade på grund av sexuella och politiska påhopp. På anställningsintervjun beskrev chefen entertelecomgroup som den perfekta arbetsplatsen och fick mig att känna mig speciell och utvald! I början gick allt bra och jag sålde bra men snart började trakassererna. De fick reda på att jag var vänsterpartist och hela högen på kontoret var moderater. Jag fick aftonbladet slängd i nyllet och de skrek soccejävel och här har du en jävla soccetidning. En anställd sa att jag skulle passa mig och att han kunde få chefen att sparka mig hur lätt som helst. Han frågade även om jag gillade piskor och läder. Detta är inte vad jag kallar en proffessionell attityd. Det enda jag saknar var de trevliga kunderna jag sålde till och att jag aldrig mer kommer att få prata med dem.
tisdag 22 april, 2008 kl. 19:49
Blev uppringd av Enterprodukter nyligen. Säljaren uppmanade uttryckligen till skattebrott (”man startar ju ett företag för att kunna köpa privata artiklar och dra av”). Han jobbade dock efter säljmanus, och eftersom jag bla driver jordbruksverksamhet så försökte han det spåret helt seriöst (kan ju behövas en del rengöringsprodukter där), men när det visade sig vara lönlöst gick han in på att försöka skattefuskspåret istället. Misslyckades hoppas jag, slängde på luren.
Funderar på att sätta ihop ett köpmanus.
- “Är det OK att jag spelar in samtalet?” - “Inte? Då gör jag det ändå.”
- “Jag vill först göra dig medveten om att jag inte har något emot dig personligen, men jag accepterar aldrig något via telefon. Du använder din dyrbara tid bättre genom att ringa någon annan, och jag föreslår därför att vi avslutar samtalet nu, innan vi blir arga på varandra.”
- “Vad är erat bolagsnamn?” (motfrågor om varför besvaras med “vi tar det sen”)
- “Vad är erat registreringsnummer?”
- “Var har styrelsen sitt säte?”
- “Vad har ni för telefonummer?”
- “Vad heter du?”
- “Vad heter din chef” (Peter Bengtsson)
- “Lyssnar Peter Bengtsson nu?”
- …
tisdag 29 april, 2008 kl. 10:02
Foo du vet väl om att du framstår som en töntig besserwisser när du skriver ett sådan inlägg!