Simningen som idrott ligger mig varmt om hjärtat. Men simningen behövs även av andra, mera grundläggande skäl. Dagens Nyheter skriver att över 7.000 femteklassare inte kan simma. Samtidigt som drunkning är den tredje vanligaste dödsorsaken bland barn och unga.
Förra året skedde en väldigt tråkig och onödig drunkningssolycka här i Umeå. En liten pojke (kring 9-10 år) drunknade här på vårt populära utebad nära stan, Nydalasjön. Han var ute i en gummibåt tillsammans med en några år äldre kompis när han på något sätt hamnade i vattnet och drunknade eftersom han inte kunde simma. Hans äldre kompis kunde inte heller simma. Det var en olycka som fick mycket uppmärksamhet och det pratades om badvakter och badsäkerhet, men i slutändan går det inte att tänka på annat än simkunnighet. Hade pojken kunnat simma hade han fått uppleva även denna sommar.
Både pojken som drunknade och hans kompis hade invandrarbakgrund. I DN:s artikel anges bland annat att ett av skälen till den dåliga simkunskapen är att en del barn bott en kort tid i landet och inte tidigare haft simundervisning. Därför är det förstås extra viktigt att ge dessa barn bra simundervisning.
Det är dock bara ett av flera skäl. Andra är medicinska, övervikt, rädsla, får inte för föräldrarna, handikapp med mera. Men i vart femte fall beror det på saker som faktiskt går att ändra på genom att ge mera resurser till simundervisningen i skolan och prioritera simundervisningen högre. Simundervisningen har så vitt jag vet försämrats en hel del på senare år, pga av att kommunerna och friskolorna inte satsar på det. Trots att kursplanen säger att i slutet av femte klass ska alla barn kunna simma och hantera nödsituationer i vatten.
Det blir inte lättare när simklubbarna får dåligt med utrymme i kommunala eller privata simhallar. Umeå simsällskap har en stor simskoleverksamhet som är en viktig inkomstkälla för klubben, men också en viktig källa till simkunskap hos barn. Om vi hade mer utrymme skulle vi kunna lära fler barn simma. Och det är viktigare än någonsin.