I veckan var fallet med mannen som körde ihjäl en kvinna och hennes barnbarn i Flurkmark här utanför Umeå aktuellt igen, i och med att Högsta domstolen fastställde hovrättens dom på ett och ett halvt års fängelse för mannen. Detta har lett till att många blivit upprörda. Folk på gatan har intervjuats och berättat om hur illa detta är och att fängelsestraffet borde vara längre. Justitieminister Thomas Bodström har uttalat sig och vill att lagen ses över.
Alla vill ha strängare straff, strängare straff för mannen i det aktuella fallet och strängare straff rent allmänt för rattfylla. Som om det skulle ge speciellt mycket. Kvinnan och hennes barnbarn kommer inte tillbaka till livet vare sig straffet är ett och ett halvt år eller fem år. Längre straff kommer inte att stoppa framtida rattfyllor. För vad spelar strafflängden för roll om risken att åka fast är obefintlig?
Jag skaffade körkortet rätt sent, men jag har ändå haft det i snart 6 år. Sedan jag tog mitt körkort har jag aldrig blivit stoppad för nykterhetskontroll, inte en enda gång. Jag skulle ha kunnat köra onykter varenda gång utan att åka fast. Vad sänder det för signaler till den som är likgiltig inför risken att skada andra människor?
Jag blir förstås också upprörd över Flurkmarksfallet. Men inte så mycket för att Sveriges rättsväsende tar ut för låga straffsatser, utan för att en människa kan sätta sig bakom ratten med 2,17 promille i blodet. Det gör mig upprörd.
Den här nonchalansen inför det självklara faktum att man är en sämre chaufför om man är påverkad är skrämmande. Mest skrämmande eftersom den sker dagligen av tusentals svenskar (16.000 uppskattningsvis).
Upprörd blir jag också över att det inte görs tillräckligt för att minska rattfyllan på våra vägar. Det pratas en del, men det görs för lite. Det finns flera olika tillvägagångssätt för att minska rattfyllan på vägarna, men längre straff är inte ett av dessa. Inte så länge risken för att åka fast är obefintlig.
De två viktigaste sätten för att minska rattfyllan är:
- Attitydsförändring
- Fler kontrollet
En attitydsförändring är en väldigt långsiktig process som uppenbarligen är svår att lyckas med. För trots att vi matats med riskerna och konsekvenserna av vad som händer om man sätter sig bakom ratten med alkohol i blodet så kör som sagt tusentals svenskar onyktra varje dag.
Av dessa tusentals människor tror jag det är väldigt få som på allvar inte vet om att det är farligt och dumt att köra påverkad. De allra flesta är nog fullt medvetna om det, men struntar i det. De struntar i att de utsätter sina medmänniskor för stora risker varje gång de sätter sig bakom ratten. De struntar i att de har en försämrad reaktionsförmåga. Som om till exempel en kvinna och hennes barnbarn plötsligt skulle dyka upp i en trafikfarlig situation…
Att arbeta på attitydförändring är viktigt och detta arbete måste pågå hela tiden. Men det kommer inte att rädda liv på kort sikt. Det som däremot kan rädda väldigt många liv på kort sikt är fler kontroller. Dettta är ingen kontroversiell åsikt på något sätt, alla är överens om att fler kontroller skulle minska rattonykterheten i landet. Men ändå koncenteras snacket kring straff och lagar.
Fler kontrollet skulle ha två positiva effekter. Den första är att folk som redan är ute på vägarna och kör onyktra stoppas från att fortsätta. Det säger sig självt. Men den andra positiva effekten är att färre skulle våga ge sig ut på vägarna med alkohol i blodet.
Allt snack om att vuxna människor kan ta ansvar och är mogna – ett argument som ofta används av förespråkare för en friare alkoholpolitik – är struntsnack. Så länge tusentals bilar rullar på våra vägar med onyktra, vuxna, människor så håller inte det resonemanget. Därför behövs kontrollerna. Dessa människor som struntar i sina egna och andra människors liv tänker på bara på risken att åka fast. Därför måste den risken vara större än den är idag.
Om risken att åka fast är väldigt liten, som den är idag, så väljer fler personer att köra onyktra. Så enkelt är det, om än sorgligt. De som åker fast i dagens kontroller har enorm otur kan man säga. De allra flesta kommer undan. Endast de som kör så pass berusade att de vinglar med bilarna riskerar att åka fast på grund av att andra människor ser det och anmäler det.
De som kör så berusade att de knappt kan kontrollera bilen är en minoritet av de rattonyktra och de upptäcks fort. De är inte dom som är farligast. Farligast är de som under normala omständigheter kör utmärkt, men i en akut situation inte klarar av att reagera normalt, på grund av alkoholen. Som när en kvinna och hennes barnbarn… ja, ni vet vad jag syftar på. Dessa bilförare åker inte fast förrän de fastnar i en kontroll, alternativt hamnar i en olycka. Och då föredrar jag att de fastnar i en kontroll istället.
Så snälla svenska folket och snälla media, kräv fler kontroller istället för hårdare straff nästa gång (för det kommer en nästa gång, tyvärr). Och Thomas Bodström, se till att kontrollerna får högre prioritet och mera resurser. Först då kan vi få de onyktra av våra vägar. Först då kan vi hindra tragedier som den i Flurkmark.