Jag befinner mig just nu nere i Stockholm under några dagar för att deltaga i Masters-EM i simning som pågår den här veckan på Eriksdalsbadet. Igår var första tävlingsdagen och jag var där för att simma 200 medley samt hjälpa till som funktionär. Här är en liten rapport från den första dagen.
Masters är simningens veterantävling, man tävlar i åldersklasser om 5 år och den yngsta klassen är 25-29 år (och det är i den jag simmar). Nästa klass är 30-34 år, därefter 35-39 år osv. Masters-EM är alltså europamästerskap för masterssimmare och i år arrangeras det av på Eriksdalsbadet av Svenska simförbundet.
Masters-EM är en gigantisk simtävling och liknar ingen annan simtävling jag varit på under mina dryga 20 år som tävlingsimmare. Över 4000 deltagare och över 10.000 starter. Tävlingen är nämligen öppen för alla som vill vara med, oavsett ålder eller tidigare gjorda tider. Detta gör att en enorm mängd simmare är med och det medför att ovanliga åtgärder har fått vidtagas för att effektivisera tävlingarna så långt det går. Här är några punkter:
- En normal simtävling har två tävlingpass per dag, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen, på ungefär 2-3 timmar, ibland längre om det är väldigt mycket deltagare. På Masters-EM börjar tävlingarna varje dag 08.00 (vilket bara det är tidigare än det mesta annat) och pågår oavbrutet hela dagen fram till kvällen, igår till klockan 17, men det är beräknat att kunna hålla på ända till 20 vissa dagar.
- En normal simtävling simmas som mest på 8 banor. På Masters-EM simmas det på alla 10 tillgängliga banor hela tiden.
- En normal simtävling av det lite längre slaget brukar ha pauser under passen. På Masters-EM förekommer inga pauser alls.
- För att effektivisera det ytterliggare används s.k. ”hängade start” hela tiden. Det förkommer även på andra simtävlingar och innebär att simmarna som precis gått i mål ligger kvar i vattnet tills nästa heat har startat, först därefter lämnar de bassängen.
- Den mest uppseendeväckande åtgärden för att få effektiva tävlingar är den som används på 400 och 800 meter, nämligen 2 simmare per bana! Jag trodde knappt det var sant även om jag läst om det, men när jag kom hit fick jag veta att det verkligen är så. Istället för 10 simmare i vattnet samtidigt, en på varje bana, är det alltså 20 simmare i vattnet eftersom det är två på varje bana. För att lösa detta får ena simmaren den vänstra sidan och den andra simmaren den högra sidan av banan. I heatlistan står det att man t.ex. har bana 8 L eller 7 R beroende på om man ska simma till vänster eller höger. Simmaren som simmar till vänster startar först och ungefär en halv minut senare startar simmaren som ska simma till höger. Lite mer om hur det fungerade i praktiken senare.
För min del var det 200 medley som gällde igår. Jag kom till Eriksdalsbadet nån gång före halv tio tillsammans med Per som följt med från Uppsala där vi startade på morgonen. Det första jag fick göra var att gå till accrediteringen som gav mig mitt id-kort/passerkort som man ska bära synligt. Per fick ta sig runt till den vanliga entrén och betala sig in som besökande, vi försökte få med honom som tränare, men även dessa måste betala sig in.
Väl inne och ombytt gick jag iväg till femtiometersbassängen för att se var de låg till i programmet, jag hade den där oron i kroppen av att inte veta hur lång tid det var kvar till jag skulle simma. Där såg jag att de precis hade börjat på min gren. Vanligtvis betyder det att man ska simma rätt snart och är man inte ombytt och redo är man illa ute, men på den här mastodonttävlingen betydde det att det var 30 heat innan jag skulle starta, med andra ord rätt gott om tid för att hinna byta om, simma in, byta till tävlingskläder och ladda.
Vi simmade in i den fina kortbanan som finns där och som var full med masterssimmare. Man hörde mycket europeiska språk men rätt lite svenska faktiskt. Det var tyska, italienska, holländska, franska mm mm. Vi noterade också att väldigt många verkade simma in i hel- och halvdräkter, något som vi vanligtvis bara tävlar i. Det är förresten väldigt många som kör med dräkter av något slag. Många har det allra senaste från Speedo, Fast Skin, mer här än på en vanlig simtävling faktiskt.
Lite orolig för att det skulle börja skena iväg sprang jag iväg och kollade hur de låg till i min gren under insimmet. Det var dock ingen risk att missa det, när insimmet var klart (och då simmade jag ändå närmare 40 minuter) och jag hade bytt om var det fortfarande 10 heat kvar. När jag gick runt där kring tävlingsarenan hörde jag en kille som stod och läste upp grennamn och heat på engelska. Trots att det bara var heat 25 eller liknande i vattnet så ropade han upp heat 30, 31 och 32 (mitt heat). Då insåg jag att det var där man skulle gå för ”marshalling”, dvs där man samlas innan man ska köra sitt lopp. Och där skulle man vara en bra stund innan loppet.
Jag har aldrig varit på en stor internationell tävling förut med den här typen av procedur, även om jag ju många gånger hört ”call room” nämnas i stora tävlingssammanhang. Jag hade däremot läst om att man skulle infinna sig någonstans en kvart före loppet ungefär, men glömt bort det. Nu fick jag plötsligt lite bråttom, jag skyndade mig iväg för att få på hajdräkten (som jag lånat av en umesimmare) och inställa mig i marshalling.
Jag hade egentligen tänkt gå på toaletten också, men fick skippa det för jag var lite orolig att missa något. Inne i marshalling, som bestod av tält utanför byggnaden, fick man bocka av sig och så anvisades man till rätt gäng stolar av en funktionär, utifrån vilket heat man skulle simma i. De hade 10 stolar, en för varje bana, i ett gäng grupper. För varje start som gick flyttade alla grupper fram ett steg.
Jag var lite nervös för att jag verkligen gick med rätt gäng, jag kände ju inte till någon i mitt heat så jag kunde inte avgöra utifrån dom andra om det var rätt grupp. Plus att vid första omgången stolar satt en annan kille på min bana, bana nr 5, vilket gjorde mig ännu mera osäker. Men allt eftersom vi flyttade framåt insåg jag att jag nog var rätt ändå, för det var bara ett gäng killar bakom mig, det sista heatet i grenen.
Som sista anhalten kom man in i det som som antagligen är byggt som call room och där prickades man av ännu en gång och fick instruktioner om hur man skulle gå upp ur vattnet, var ens grejer skulle hamna osv. När heatet innan gick i vattnet fick vi lämna call room och gå in bakom startpallarna. Då var det bara att skaka loss det sista och inse att det var dags att tävla.
Mitt lopp gick sådär, jag hade känt mig rätt ok under insimmet, men jag tror att stressen kring hela proceduren innan loppet (framförallt osäkerheten på hur det gick till) hade gjort mig lite spänd. Sen hade jag ingen riktig aning om formen heller, jag hade haft ett längre sommaruppehåll före bröllopet och bara simmat lättare sedan dess, så någon riktig grundträning har jag inte i kroppen. Någon riktig långbaneträning har jag inte gjort på flera år dessutom.
Min tid blev i alla fall 2.29,44 och jag slutade som 16:e man i min åldersklass som ende (och därmed bäste!) svensk i klassen. Jag tappade några platser jämfört med startlistan, men den tog å andra sidan inte hänsyn till om anmälningstiden var från kort eller lång bana. Jag hade gärna gjort nån sekund bättre, men var ändå hyfsat nöjd under omständigheterna.
Efter avbad och ombyte gick Per och jag på jakt efter en välbehövlig lunch. Vi gick in på Hotell Clarion, som ligger alldeles ovanför badet, och frågade vad lunchen kostade där. Dyr, tänkte vi att den skulle vara, men inte så dyr. 205 kr skulle de ha för en lunch! Vi vände på klacken och hittade en indisk liten restaurang med lunch för under 60 kr istället, aningen rimligare pris.
Sen drog Per vidare och jag tog mig tillbaka till badet igen. I en nästan desperat brist på funktionärer hade simförbundet skickat ut mejl innan om att vi som deltog förutsattes hjälpa till som funktionär under tävlingarna nån gång. Jag hade anmält mig som frivillig under eftermiddagen igår och fick en plats på pass 3 som var 14-17.
45 minuter innan mitt pass började var det samling där vi fick veta vad som gällde. Jag skulle vara tidtagare på en bana och det innebar att trycka på en knapp varje gång simmaren på min bana vände eller gick i mål (för detta krävs ingen funktionärsutbildning). LEN, det europeiska simförbundet, vill ha 3 tidtagare på varje bana, därav det stora behovet av funktionärer. Nästan exakt klockan 14 gick vi på led in i simhallen och bytte av de funktionärer som stod där sedan innan.
Det är en rätt enkel uppgift att vara tidtagare, men det blev lite mera komplicerat av att vi skulle jobba enbart med 800-metersheat, dvs när det var två simmare per bana (se ovan). Det innebar att vi skulle hålla reda på en avtryckare för simmaren på vänster sida (avtryckare med svart tejp) och en för simmaren på höger sida (märkt med vit tejp). Så det gällde att aldrig göra fel, speciellt som eltidtagningen i vändningsplattorna var avslagen (fungerade inte med två simmare per bana).
Där stod jag sedan i tre timmar med en avtryckare i varje hand beskådandes ett till synes oändligt antal heat 800 meter frisim. Det var väl inte det mest exalterande jag gjort i mitt liv och en och annan gäspning slank ur mig. Men det var akut brist på funktionärer detta pass, så jag kände att min insats gjorde skillnad. Ganska precis vid femtiden så gick det sista heatet på 800 i vattnet och när det var klart behövdes inga avbytare (det var planerat ett fjärde pass med funktionärer) för då var dagens tävlingar faktiskt över. 4 grenar på 9 timmar utan paus, det ni!
Hur fungerade då det här med två simmare per bana? Tja, det fungerade rätt bra faktiskt. Men ibland blev det tokigt. Redan i det första heatet vi skulle ta tiden på (vilket var de äldsta männen som simmade 800) uppstod problem när även den andra simmaren, som skulle ta höger sida, hoppade i och simmade längst vänster sida. Som tur var upptäckte den första simmaren på vänster sida detta och bytte till höger. Vilket gjorde att vi som funktionärer fick hålla reda på att vi skulle trycka tvärtom just detta heatet. Och i högtalarna uppmanades funktionärerna att hjälpa simmarna att hålla reda på var de skulle simma eftersom vissa hade börjat simma varv istället för rakbana!
Med dyngblöta skor kunde jag i alla fall lämna min plats bakom bana 8 när det sista heatet hade gått i mål, för att få byta om till torra kläder. Sedan tog jag mig tvärs igenom Stockholm via tunnelbana, pendel och buss, fram till mina släktingar i Kungsängen.
Detta var den första dagen på Masters-EM för mig. Idag tävlar jag inget utan laddar för 200 fjäril imorgon. Då ska vi även simma vår lagkapp, vilket ska bli kul!