De-Lovely skulle närmast kunna beskrivas som ett romantiskt musikaldrama. De-Lovely är livsberättelsen om Cole Porter, en av de större och mera inflytelserika kompositörerna under 1900-talet, och en väldigt produktiv sådan. Filmen är likt en musikal fylld av musik, Cole Porters egen musik, framförd av flera av dagens kända artister som t.ex. Robbie Williams, Alanis Morissette, Sheryl Crow med flera.
Filmens upplägg är kul, vi får se en gammal Cole Porter (Kevin Kline) som precis ska få se en uppsättning av musikalen om hans liv, presenterad av regissören. Snart hamnar vi dock inne i en spelfilm, men då och då rycks vi ur den för att se och höra kommentarer från Cole Porter.
Berättelsen om Cole Porters liv börjar i Paris där han precis ska se den blivande Linda Porter (Ashley Judd) för första gången. Därifrån får vi följa med under den kärlekhistoria som paret Porter är, men också Porters extravaganta liv, framförallt hans stora aptit på män som pågår parallellt med äktenskapet.
Jag måste erkänna att jag aldrig aktivt lyssnat på Cole Porter, än mindre kände till något om hans liv. Jag visste inte ens om hans bisexuella läggning, trots att den verkar ha upptagit och påverkat hans liv (och inte minst Lindas liv) påtagligt. Den totala okunskapen om Cole Porter är dock inget hinder för att njuta av den här välgjorda filmen. Bara musiken är bra i sig och invävd i historien gör den sig ännu bättre.
Cole Porters texter speglar ofta hans liv, från ett rätt bekymmerslöst liv i Paris till tveksamheten inför vad kärleken egentligen är och kraven på lättsamhet från Hollywood. Många av sångerna framförs dessutom av kända artister, som jag nämnde i början. Det var kul att försöka känna igen dem i deras tidsenliga utseenden. För filmen är också en kostymfilm i det att den utspelar sig i en annan tid än just nu. Och den gör det trovärdigt.
Som intressant detalj kan nämnas att visningen under Umeå filmfestival direkttolkades för synskadade. Det betyder att en person satt längst framme med en mikrofon och de som var synskadade i publiken kunde via hörlurar och hörslingesystemet få en beskrivning av det visuella i filmen, samt den svenska textningen uppläst. Hur bra det fungerade vet jag inte eftersom jag såg filmen som vanligt, men det är ett intressant sätt att försöka förmedla film till de som inte kan se lika bra som oss andra. Det var nog ingen slump att de valde en musikalfilm till detta eftersom den bjuder på mycket nöje för öronen.
Det som förvånade mig mest med De-Lovely var hur gripande filmen var, jag blev väldigt berörd av historien som berättades när den närmade sig slutet. Filmen var både underhållande, intressant och, som sagt, gripande. Lägg därtill massor av bra musiknummer och en allmänt välgjord film så blir betyget för filmen mycket bra. Jag gillade den definitivt. Är banal action det enda man gillar på bio ska man nog hyra Armageddon igen, men gillar man bra filmer rent allmänt och uppskattar bra musik ska man inte tveka inför den här filmen.