Hösten 2002 kunde jag äntligen börja fota digitalt. Äntligen för att jag varit sugen på det länge, men inte haft råd. Det var en Nikon Coolpix 2500. Att det blev just den berodde på en mycket kraftig rabatt i samband med datorköp, tror jag fick den för 1.250 kr eller något liknande. Kameran gav hyfsade bilder (alla bilder från Älvdalen är tagna med denna kamera) men var seg att använda. Tiden att slå på kameran, tiden mellan varje kort osv, var störande lång. En sak var dock säker, jag var helt fast i det digitala fotandet. Den omedelbara responsen och enkelheten i att få in bilderna i datorn var helt överlägsen traditionellt filmbaserat fotande.
Våren 2003 började jag planera ett köp av en klart bättre digitalkamera, min första riktiga digitalkamera (min Coolpix såg jag mera som ett bonusköp). Jag hade inte råd att gå på de riktigt ordentliga utan siktade på att skaffa mig en kompakt modell men ändå med bra kvalité. Efter lusläsning på nätet (det finns hur mycket som helst att läsa i form av sanslöst detaljerade recensioner) och diskussioner i diskussionsforum kom jag fram till att den nyligen lanserade Canon Digital IXUS 400 var det bästa jag kunde köpa för min budget och med mina önskemål.
IXUS 400 var liten, snygg och tog väldigt bra bilder. Den var enkel att använda, klart snabbare än min Coolpix och rätt upplösning (4 megapixel). Recensenterna gillade den och de som redan köpt den gillade den. Den var en av de mest eftersökta produkterna på Pricerunner just då. Tyvärr kostade den en del, i affärerna kostade den ofta 6.000-6.500 kr. Det kan låta skrattretande nu, men det var det som gällde då. Ett år senare gick den att få för 4000 kr, men så är det tyvärr. Trots priset var efterfrågan så stor att Canon inte kunde leverera i samma takt som de gick åt, så populära nätbutiker som Cyberphoto här i Umeå hade helt slut och skulle inte få in några förrän det var för sent för mig (jag ville ha kameran innan jag åkte iväg på träningsläger på Lanzarote).
Till slut hittade en kompis den rätt okända nätbutiken Optik (som numera verkar ha försvunnit, går man in på optik.se så hamnar man på något helt annat. Optik, medan de existerade, höll till här i Umeå, hade ett hyfsat pris på IXUS 400 (5.500 kr) och framförallt hade de den i lager. Förutom kameran köpte jag ett extra batteri (vilket definitivt behövs till den kameran, tyvärr) och en liten väska. Genom Cyberphoto köpte jag också ett på den tiden väldigt saftigt minneskort, ett SandDisk Ultra på hela 512 MB, vilket på den tiden kostade nästan 2000 kr (det låter som om det var före kriget eller nåt – men det var mindre än ett och ett halvt år sedan!). Totalt sett lade jag ut över 8.000 kr på min första riktiga digitalkamera. Det var väldigt mycket pengar för mig, men ändå ett bra köp just då.
Idag får man en IXUS 430 (som i princip är samma kamera som IXUS 400) för 3750 kr och ett 512 MB SanDisk Ultra II-kort kostar 796 kr just nu. Lägger man till ett batteri och en väska går det loss på ungefär 5.000 kr. Då får man ett bättre minneskort, ett bättre batteri och en något nyare kamera för mer än 3.000 kr mindre än vad jag la ut för mindre än 1,5 år sedan. Det kostar att ligga i framkanten helt klart.
Å andra sidan, gå ytterligare ett år tillbaka och ett paket med motsvarande kvalité hade antagligen kostat över 12.000 kr. Utvecklingen av digitalkameror har gått enormt snabbt. Samtidigt har konsumenterna gått över till digitalt i en rasande takt på det senaste året bara. Hösten 2002 var jag ovanlig i min omgivning som hade en digitalkamera. Idag har de flesta digitalkameror. I och med denna utveckling har tillverkarna kunnat masstillverka kamerorna på ett helt annat sätt än för 2-3 år sedan. Det har också bidragit till att priserna sjunkit så kraftigt.
Kamerorna kommer fortfarande att utvecklas en hel del och priserna sjunka ytterliggare, men det börjar plana ut nu. Utvecklingen liknar mycket den för DVD-spelaren. När DVD kom var det de teknikintresserade som först köpte DVD till höga priser. I takt med att utvecklingen gick framåt och försäljningen ökade lavinartat – övergången från VHS till DVD liknar inget annat i historien – sjönk priserna kraftigt för att numera ha planat ut där en helt ok konsument-DVD-spelare kostar dryga tusenlappen. Nu har de flesta en DVD-spelare hemma och det innebär att försäljningen mattats av, precis som försäljningen av digitalkameror kommer att mattas av när de flesta gått över (men vi är inte riktigt där ännu).
Det som är intressant med den nuvarande, och framförallt kommande, utvecklingen av digitalkameror är på vilka områden förbättringarna kommer. Under några år var det nästan bara det så kallade ”megapixelracet” som gällde. Fortfarande ökar tillverkarna stadigt antalet pixlar, men de har insett att det finns andra aspekter också. Att öka antalet pixlar är inte bara av godo, det ger ökat brus i bilderna (på grund av att varje pixel måste bli mindre) och det ger större filer (vilket gör att det ryms färre bilder på minneskorten och kraven på lagringsutrymme ökar samt att det är tyngre för kameran att snabbt hantera så mycket data).
Andra aspekter än antalet pixlar är kvalitén på objektivet, zoomomfånget, bildstabilisering, filmmöjligheter, snabbhet, autofokus mm mm. Detta leder oss in på vad jag tänkt skriva om härnäst, min drömdigitalkamera. Idag finns det många kameror som göra vissa speciella saker väldigt bra. Men det finns inte ännu en tillverkare som lyckats få in allt detta i en enda kamera. Ännu. Därför tänkte jag sammanställa vad jag vill se i min nästa digitalkamera. Mer om det inom en snar framtid.