Aetles

Ni vet den där gnagande känslan när man hör en låt och kan svära på att den påminner om en annan man hört tidigare? Härom året började jag återupptäcka Leonard Cohen för jag hade börjat lyssna in på alla versioner av Hallelujah som är en smått fantastiskt vacker låt. Men varje gång jag hörde Famous Blue Raincoat fick jag den där gnagande känslan.

Idag tänkte jag kolla upp det en gång för alla och gick till Wikipedia-sidan om låten. Mycket riktigt fanns det en paragraf längst ner på sidan som handlade om sången When I Need You som är slående lik delar av refrängen från Famous Blue Raincoat. Detta var ju sången jag hade i skallen, men bara inte kunde få ut! Den är skriven av Albert Hammond och Carole Bayer Sager, men blev största hiten i Leo Sayers version. Den versionen blev han också stämd för, å Cohens vägnar, och dom gjorde upp i godo, allt enligt Wikipedia.

En gnagande känsla mindre (eller heter det färre?), nätet har sin nytta emellanåt. Och Cohens sång är vackrare, om än att det är mycket nostalgi kring When I Need You för min del.

Sommarplågemannen Mange Schmidt rappar på ett sätt som jag stör mig på ibland och hans låtar orsakar tinnitus-liknande skador av att spelas för mycket på P3. Men den nya låten Jag talar ut är det roligaste jag hört på länge och jag tror han har en ny hit pågång.

Mange ger en känga åt hela skvallerpressen, både dokusåpablondinerna och de så kallade journalisterna som skriver på kvällstidningarna. Här är refrängen som är en höjdare bara den, men missa inte hela låten:

Jag söker lite tröst (så jag talar ut)
Jag köper fina bröst (å jag talar ut)
Jag känner mig så kränkt (så jag talar ut)
Jag har inte riktigt tänkt (men jag talar ut)

Umeå Opens sista dag, lördagen, bjöd på en hel del att se. Jag var där tidigare än under fredagen och hann se mera artister den här dagen. Umeå Open har varit en trevlig upplevelse och bokar dom lika stark ”line up” nästa år kommer jag starkt att överväga att gå dit. Två reflektioner om festivalen först och sedan kommentarer om artisterna jag såg. (För att läsa om fredagen, se Umeå Open 2005: Fredagen.)
(Läs mer…)

I år gjorde jag mitt premiärbesök på inomhusfestivalen Umeå Open. Det är en festival som funnits med ett tag och byggt upp en rykte om sig att vara vänlig och kul. Jag har många yngre vänner som har festivalen som en av årets höjdpunkter. Musikaliskt har den alltid varit blandad men ändå en viss stil som får sägas speglar lite av Umeås ungdomars medvetenhet. Det är inte för inte som Le Tigre spelar där för (minst) andra gången.
(Läs mer…)

En het kandidat till årets sommarplåga är tyska Blue Lagoons cover av Break My Stride som just nu är en hit i Europa. Det är möjligt att den är lite för tidigt ute och hinner försvinna innan sommaren, men det har hänt förut att hits från våren håller sig kvar hela sommaren. Och Blue Lagoons version känns verkligen sommar med sina reggaerytmer. Jag tror den blir en sommarplåga i år.
(Läs mer…)