På åttiotalet jobbade irländaren Brian Keenan som lärare i Libanon när han blev kidnappad av militanta muslimer. Blind Flight handlar om tiden i fångenskap som han spenderade tillsammans med den engelska journalisten John McCarthy och är baserat på en sann historia.
Den animerade filmen Wonderful Days var en fröjd för ögonen. Fantastiskt vackra landskap och välgjorda miljöer med stor detaljrikedom. Storyn var också godkänd och filmen som helhelt blir därför bra. (Spoilervarning.)
Konstig. Det var den första kommentaren från mig och mina vänner när vi sett Den sista jungfrun (Ang huling birhen sa lupa) på Umeå filmfestival. Inte konstig på ett David Lynch-sätt, utan konstig för att vi inte riktigt visste vad filmen ville berätta egentligen. Förmodligen ville den berätta alldeles för mycket. (Som vanligt gäller spoilervarning.)
Arahan är actionkomedi på det asiatiska sättet. Den bjuder på välgjord action med mycket kampsport och ”wireaction”, dvs folk som snurrar runt, springer på väggar och hoppar betydigt längre än Christian Olsson. Men den bjuder också på en stor portion humor som visar på självdistans och glimten i ögat. Humorn tar dock aldrig över helt, som väl är, grundstoryn är seriös. Humorn är också med finess istället för att vara plump.
Första filmen på årets filmfestival för min del blev den fartfyllda franska filmen Älska om du vågar (Jeux d’enfants). Det var en film som kändes typisk fransk i samma stil som Amélie från Montmartre. Det är färgerna och de lekfulla kameraåkningarna som påminner om Amélie, men även den skruvade tokigheten och berättarstilen. Lika lysande som Amélie är den dock inte, men den höll det fartfyllda tempot uppe rätt bra i en och en halv timme.