Västerbottens-Kuriren har en av Sveriges mest populära nyhetssajter utanför storstäderna, framförallt för att de är otroligt snabba med att skriva om vad som händer. Men deras ”Senaste nytt” blir ibland smått komisk när de trycker ut samma nyhet gång på gång med kort tidsintervall.

Jag har full förståelse för att fraktföretag inte kan garantera leverans över dagen till någon liten by djupt inne i Västerbottens vildmark, men kom igen, Umeå är inte så avlägset eller litet. Eller är det jag som ställer orimliga krav?

Det andra som också verkade gå en del förbi var betydelsen av den här meningen:

Jag kategoriserar påstridiga telefonförsäljare som jordens avskum, tillsammans med pedofiler och de som hittar på innehållet på kvällstidningarnas löpsedlar.

För det första skrev jag påstridiga telefonförsäljare, inte alla telefon säljare. För det andra trodde jag att det skulle framgå att det var skämtsamt och framförallt överdrivet skrivet när jag tog med den sistnämnda gruppen, de som skriver löpsedlar för kvällstidningar. Naturligtvis tycker jag inte på allvar att telesäljare och löpsedelsskribenter är likställigt med pedofiler. Inte ens påstridiga telesäljare.

Den intressantaste, eller mest oväntade synvinkeln i alla fall, kom från en annan telesäljare. Han påstod att problemet inte var de påstridiga telesäljarna utan problemet var jag och alla andra som artigt lyssnar på vad telesäljarna har att säga eftersom vi slösar på deras dyrbara tid. Att jag inte insett det förut, det är ju mitt fel alltihopa!

Nu hade han inte läst min text ordentligt eftersom jag inte alls bara lyssnade artigt utan sa nej, men som jag skrev existerar inte nej för denna typ av säljare. Men för er som undrar är det bättre att vara oartig, att slänga på luren och bete sig, för då sparar du dyrbar tid för telesäljarna. I alla fall om man ska tro den telesäljare som skrev kommentarer.

Annars har jag en bättre lösning: EGBG anti-telemarketing Motmanuskript:

Direktmarknadsförare ser telefonen som ett av sina mest värdefulla verktyg. Konsumenter upplever telemarketing helt annorlunda: mer än 92% ser kommersiella telefonsamtal som en kränkning av deras privatliv. Telemarketingagenter använder ett manuskript – en vägledning för telefonsamtalet. Det manuskriptet skapar en obalans i samtalet mellan agenten och konsumenten. Det är den obalansen som mest av allt gör telemarketing så effektivt. EGBG har tagit fram ett Motmanuskript som försöker återställa balansen.

Det är bara att ladda ner deras motmanuskript i form av PDF och ha det redo nästa gång en telesäljare ringer!

Tillägg 2005-07-24: Eftersom en del personer saknar förmågan att förstå en överdrift eller läsa mellan raderna så vill jag bara klargöra att jag naturligtvis inte likställer telesäljare med pedofiler, på riktigt. Det var förstås totalt överdrivet, skrivet som en reaktion på en riktigt ful säljarmetod. Jag skrev aldrig att alla telesäljare var dåliga, bara de påstridiga, men av någon anledning verkar alla ha tagit åt sig.

Jag trodde verkligen att det inte behövdes förklaras ytterligare, men uppenbarligen hade jag fel, av kommentarerna att döma. (Och uppenbarligen är en del telesäljare känsligare för kritik än de som hittar på innehållet på kvällstidningarna löpsedlar, för jag har inte hört från någon sådan.) Men nu är det klargjort en gång för alla: Det är en överdrift, en medveten sådan, riktad enbart mot telesäljare som beter sig som svin.

Jag är med i NIX-registret, men eftersom jag är egenföretagare kan säljare ändå ringa hem till mig om de säljer produkter till företag. Extra populärt verkar det vara att ge sig på småföretagare.

Killen som ringde idag var det värsta jag varit med om hittills. Han lät ungefär som Skåne-Paul (han som spelar Ulf i ICA-reklamen) när han på kluckande skånska pratade och försökte låta som vi var bästa vänner. Vi kan kalla honom Paul.

Han frågade om jag hade hört talas om Enterprodukter och lät mycket förvånad när jag inte hade det, vilket förstås är ett av alla säljknep. Va, är jag den första som ringer om detta? Genom att framställa sig som etablerade försöker de inge förtroende.

Jag är inte förtjust i säljare överhuvudtaget, även om de säljer bra produkter, men i detta fall var hela affärsidén väldigt suspekt. Vad Pauls grundbudskap handlade om var att jag som egenföretagare borde köpa alla mina rengöringsprodukter för hemmet (tvål, schampo, tvättmedel, diskmaskinsmedel, sköljmedel osv) på mitt företag för att spara stora summor pengar. De levererar allting hem till mig och jag får en faktura där det bra står rengöringsmedel som jag sen kan dra av på mitt företag. Vilket naturligtvis inte är tillåtet om jag skulle fråga Skatteverket. Så förutom att de vill lura på mig en årsförbrukning av rengöringsprodukter försöker de aktivt få företagare att fuska med skatten. Trevligt.

Men det som störde mig mest var hans utstuderade försäljningssätt. Han använde sig av ett gäng knep för att ”mjuka upp” kunden:

• Framställa sig som etablerade och kända. Detta har jag redan nämnt, det handlar om att inge förtroende. Om de är så stora och kända måste det ju vara bra.
• Skapa en kompisstämning. Genom att tilltala mig vid förnamn som om vi känt varandra i evigheter.
• Hela tiden ställa frågor som kunden besvarar positivt. Visst vill du spara pengar? Visst håller du med om detta? Visst låter det bra? osv.
• Ignorera när kunden försöker säga nej. Jag sa att jag aldrig tackar ja till erbjudanden över telefon. Han svarade ”Visst, visst, jag förstår…” och fortsattade med säljsnacket som inget hänt. Ett nej existerar inte.
• Prata, prata, prata. Hela tiden mata med argument om hur bra det är. Fråga om personliga saker, osv. Förhindra alla försök till eftertanke.
• Använda grova förenklingar som sanningar. Han räknande snabbt ut att jag skulle spara 18.000 kr per år om jag började ta alla mina rengöringsprodukter på företaget. Och vem vill inte ha 18.000 kr över för annat?
• Ifrågasätta kundens tveksamheter. Varför vill du inte? Hur kan du tveka på något såhär bra? Vi var ju överens om att du ville spara pengar.

Jag höll god min från början men när han bara babblade och babblade blev jag otålig och försökte förklara att jag gärna tog hans nummer och kunde höra av mig om jag var intresserad samt att jag aldrig tackar ja direkt. Vilket förstås är ett finare sätt att säga att jag vill avsluta samtalet och inte är intresserad. Men Paul kunde absolut inte acceptera något sådant utan blev bara mer och mer påstridig och började ifråga sätta hur jag inte kunde ta ett så bra erbjudande. Kilovis med tvättmedel och annat ville ha skicka till min dörr för bara 6000 kr. Det handlade inte om att lägga ut dessa pengar, nej, det handlade bara om att spara stora summor.

När jag blev ännu mera tydlig och sa att han kunde återkomma nästa årtuseende skrattade han bara och sa ”Men Adrian…”. När han kände att samtalet verkligen var på väg att avslutas så blev han bara fräckare och fräckare. Jag sa att jag inte vill ha någonting alls och Paul svarade med att fråga var han skulle skicka grejerna. Näe, ni ska inte skicka någonting, sa jag. Men han fortsatte bara ”Du är ju egenföretagare, jag skickar det på hemadressen.” Jag sa att han absolut inte skulle skicka något alls och slängde på luren.

Det var som att han hörde ja när jag sa nej. Jag önskar jag hade flippat helt och börjat skälla ut honom och hota med polisanmälan eller nåt, men det kanske vara lika bra att det inte hände. Men man blir upprörd över fräckheten som inte verkade ha några gränser alls. Och det för något som är uppenbart skattefusk. Visst känns det bättre att behålla 18.000 kr än att ge dom till Göran Persson och Pär Nuder? Du förstår vad jag menar, Adrian?

Gee…

Så nu vet ni hur marknadsföringen fungerar för företaget Enterprodukter. Eller kanske man ska säga marknadsavföringen.