Jag förstod det inte först, utan tyckte bara att det var konstigt svenska som användes, tills jag insåg vad som pågick. Automatisk översättning kan vara värdefull i vissa sammanhang, men det kan också ge väldigt lustiga resultat i andra, som i följande fall.

Detta var ett tweet jag såg:

”from gay men who like football and to straight men who love glee” #rallyforsanity

I Nambu blev det:

”Från homosexuella män som gillar fotboll och att raka män som älskar Glee” #rallyforsanity

Inte riktigt samma innebörd va? :)

Västerbottens-Kuriren har en av Sveriges mest populära nyhetssajter utanför storstäderna, framförallt för att de är otroligt snabba med att skriva om vad som händer. Men deras ”Senaste nytt” blir ibland smått komisk när de trycker ut samma nyhet gång på gång med kort tidsintervall.

Regissören, producenten och manusförfattaren John Hughes hjälpte till att forma en hel generation på åttiotalet med filmer som The Breakfast Club, Sixteen Candles och framförallt mästerverket – enligt mig –  Ferris Bueller’s Day Off (Fira med Ferris).

Jag vet inte hur många gånger jag sett Ferris Bueller. När jag var lite och åkte buss till simtävlingar brukade vi se videofilmer och denna film var populär. Som pubertal tonårskille var ju även Weird Science en intressant film.

John Hughes har även skrivit manus, regisserat och/eller producerat en drös andra filmer som den lite vuxnare Planes, Trains & Automobiles (Raka spåret till Chicago) eller familjekomedin Home Alone (Ensam hemma). Kolla in hela hans biografi på IMDb.

Men för min del är det The Breakfast Club och Ferris Bueller’s Day Off som jag minns starkast och som håller än idag. Speciellt Ferris Bueller om man vill få ett leende på läpparna.

Vila i frid John Hughes.

Nu visar det sig att det osannolika skett igen, av samma person och i samband med USA:s valvaka.

Såhär såg det ut 2004:

…och nu har det alltså hänt igen, fyra år senare:

Enligt kommentarer på YouTube kallas han för ”Falukorven” internt på TV4, jag har ingen aning om det stämmer, men det skulle i så fall kunna vara en del av förklaringen.

Å när vi ändå är inne på ämnet kan jag ju inte låta bli att ta med den felsägning som jag tycker är roligast av dom alla:

Mange ger en känga åt hela skvallerpressen, både dokusåpablondinerna och de så kallade journalisterna som skriver på kvällstidningarna. Här är refrängen som är en höjdare bara den, men missa inte hela låten:

Jag söker lite tröst (så jag talar ut)
Jag köper fina bröst (å jag talar ut)
Jag känner mig så kränkt (så jag talar ut)
Jag har inte riktigt tänkt (men jag talar ut)

I december förra året kom nytt tråkigt besked i serievärlden. Bill Amend meddelade att han slutade med dagliga strippar av FoxTrot.

© Bill Amend

FoxTrot var en ständig favorit för mig, både för att den ofta hade inslag av teknik- och inte minst Mac-skämt och för att skämten ofta knöt an till aktuella händelser. FoxTrot är dock inte helt död utan lever vidare som söndagsserie. Jag tycker dock att de välritade söndagsserierna i färg sällan är lika roliga som de dagliga serierna, det gäller inte bara FoxTrots, utan de flesta serier jag läser.

Idag upptäckte jag till min förskräckelse att en annan serie jag alltid blev glad av också lagts ned. Igår söndag publicerades den sista seriestrippen av Rob Harells underbara Big Top, serien om tioåriga Pete och hans lätt bisarra vänner på cirkusen Big Top.

© Rob Harell

Beskedet om nedläggningen kom tidigare den här månaden men jag hade missat det. Jag önskar Rob all lycka med sina andra projekt och tackar honom för alla skratt, men jag är samtidigt ledsen att se ännu en serie som i högsta grad lever och levererar försvinna.

Trots saknad och sorg i hjärtat finns det förstås fler bra serier. Kvar i trogen tjänst är fortfarande Dilbert.

© Scott Adams

Scott Adams har inte tappat stinget trots att han är inne på åttonde året. Faktum är att ju mer man jobbar i kontorsmiljö och ju mer man har att göra med kunder, kollegor och chefer, desto roligare blir Dilbert och desto mer känner man igen sig.

En relativt (av mig) nyupptäckt serie och en direkt favorit är xkcd, ritad av Randall Munroe.

© Randall Munroe

Serien är enkelt tecknad med streckgubbar och humorn är vetenskapligt nördig, när det blir riktigt avancerat hänger jag inte med, men för det mesta är det riktigt kul. Serien blandar friskt in kommunikation, förhållanden till andra och nostalgi (gärna från åttiotalet) och annat. En bonus är att det roligaste inte alltid finns i bilden, utan i form av Randalls kommantar som syns om man för muspekaren över bilden. xkcd blev populär på nätet när serien Sandwich spred sig som en löpeld. Några andra absoluta favoriter är Donald Knuth, Boombox och YouTube där han Randall skriver något som slagit mig många gånger: ”The Internet has always had loud dumb people, but I’ve never sin anyting quite as bad as the people who comment on YouTube videos.”

I Sverige har vi ett gäng bra serietecknare också. Rocky går ju inte att missa men mina favoriter här hemma är Berglin och Carpe Diem.

© Jan och Maria Berglin

Berglin är numera en klassiker i SvD och går att läsa där varje vecka. Serien ritades från början av Jan Berglin men numera görs den av både Jan och hans fru Maria Berglin. Berglin gör samtidsbetraktelser, ett ord som i sig kanske inte för tankarna till humor av yttersta klass, men det är precis vad det här. Underfundigt och träffande.

© Niklas Eriksson

Carpe Diem är den senaste i raden av roliga serier från Niklas Eriksson som bor och verkar här i Umeå. Serien går varje dag i Västerbottens-Kuriren och har på senare tid även spridit sig vidare till andra tidningar i Sverige. Niklas har tidigare ritat andra serier också som Killian. Niklas teckningsstil är skön och humorn är underbar, massor av ordvitsar och vrickade tankegångar som jag önskar att jag själv kommit på. En extra bonus är att han regelbundet gör skämt som är direkt knutna till Umeå. Niklas ritar även träffsäkra sportserier för VK och GP.

Många människor tänker att de nån gång ska skriva en bok, men oftast blir det inte av. Jag tror det finns en och annan där ute som hyser liknande drömmar om att rita en serie. Men där är tröskeln ännu större för det krävs två skapande förmågor för att få till en bra serie, både ett bra manus och en bra tecknarstil (oavsett om det är streckgubbar eller avancerade teckningar). En minst lika viktig förmåga är att kunna leverera bra material regelbundet, inte något man ska underskatta svårigheten i. Det är också därför jag beundrar bra serietecknare för de är sådana allkonstnärer.

Tack vare min tjej upptäckte jag tidigt humorgruppen Klungan som härstammar härifrån Umeå. På den tiden, det var några år sedan, höll de på med en mindre föreställning som spelades för publik några gånger under två veckor, sedan skrev materialet. Det var lite småkul blandat med udda saker och alltid en portion livemusik. Allt var inte jättebra, men det gav mersmak.

Sedan den föreställningen har vi försökt att se varje ny show de satt upp och jag tror jag sett 5-6 olika shower med dem. När ”Stämning” sattes upp i vintras var det, så vitt jag vet, speciellt avsett för tv-inspelningen. Det var lite ovanligt för oss i publiken för mellan en del av sketcherna blev det paus och det ropades de ”bandbyte” till kameramännen. Sedan dess har vi väntat ivrigt på att inspelningen skulle visas på tv, men det hände inget. Klungan verkar inte ha någon egen hemsida och hos SVT stod det inget.

Inget fram till nyss vill säga. För nu har SVT presenterat sin humorsatsning under julen och där kan man läsa att den 30 december klockan 23.05 visas ”Stämning” i SVT1:

Humorgruppen Klungan bjuder på oförutsägbar, bitvis suggestiv och mycket skruvad humor i föreställningen Stämning. De tragikomiska och överpeppade karaktärerna delar med sig av halsbrytande bortförklaringar och livsfarliga överslagshandlingar, allt för att dölja sina egna misslyckanden. Sven Björklund, Carl Englén, Olof Wretling och Mattias Fransson bildar Klungan som bland annat ligger bakom P3-programmet ”Mammas nya kille”.

Så än en gång, missa inte detta!

Men nu till det jag egentligen vill skriva om: Var det någon mer än jag som nyss hörde att Petra Nordlund, från Tv4:s Nyheterna, referera till deras korrespondent i Washington, Bertil Karlefors, som Bertil Falukorv?

Jag svär på att hon faktiskt råkade säga falukorv av misstag. Det är sent och jag är trött och jag fann det otroligt roligt. Jag är en sån sucker för felsägningar.

Uppdatering 11 november 2008: Hon har gjort det igen! Här finns video från båda tillfällena.

A Spanish-language version of Windows XP, destined for Latin American markets, asked users to select their gender between ”not specified,” ”male” or ”bitch,” because of an unfortunate error in translation.

Oops.

När ett företag agerar på den globala marknaden kan små misstag bli väldigt kostsamma. Fråga Microsoft. De har mer än en gång råkat ut för detta. Som när 8 pixlar i fel färg på en karta av Indien kostade dem miljontals dollar och de fick återkalla 200.000 kopior av Windows 95. Detta och mycket annat finns att läsa i en artikel hos CNET News.com: How eight pixels cost Microsoft millions.