Det är förstås mest personliga bilder som bara är av intresse för de som finns i min omgivning. Men för de som det berör är det nog rätt kul att se. Jag har jobbat lite annorlunda än tidigare och delat upp i underalbum en hel del istället för en mera rak kronologisk ordning (vill man se en sammanfattning av alla underalbum ska man gå till förstasidan för mitt fotoalbum – där finns alla underalbum listade).

Nu har jag bara vintern 2004, våren 2004, sommaren 2004 och hösten 2004 kvar att göra innan jag är ikapp. Suck. Jag måste se över mina rutiner och min ambitionsnivå eftersom detta inte riktigt är hållbart. Men det handlar mycket om att få tummen ur också och ta sig tid.

Drömdigitalkameran

Den perfekta digitalkameran för mig ska vara en kamera liten nog att följa med nästan överallt. Vill jag ha bäst bilder och störst flexibilitet är det naturligtvis en digital systemkamera som gäller. När det gäller sådana finns det redan idag några som är riktigt bra, även om bra kan bli bättre (och blir det för varje ny modell). En Nikon D70 eller den kommande Canon EOS 20D skulle vara superba. Och visst, jag skulle gärna ha en sådan, men den skulle aldrig kunna följa med överallt. För mig är det därför i första hand en liten allt-i-ett-kamera som gäller och i andra hand, om jag hade råd, en digital systemkamera utöver det. Det är också i de kompakta kamerorna som finesserna är fantasifullare och de tekniska utmaningarna är större.

Här är listan på finesser och egenskaper jag vill ha i min drömdigitalkamera. Observera att det inte handlar om science fiction, utan i nästan samtliga fall om finesser och egenskaper som redan idag finns, utspritt på många olika kameror. Men ingen tillverkare har fått ihop det i samma kamera. De 8-megapixelkamerorna som kom 2004 (Sonys modell kom 2003) är bra exempel på kameror som samtliga är bra, men ingen är komplett. Sony kan fokusera i mörker, Minolta har bildstabilisering, Canon har bra objektiv men ingen autofokuslampa, Olympus ett gediget bygge men taskig RAW-hanering osv osv. Här har jag försökt sammanfatta alla bra bitar i en kamera.

Motsvarande 28-200 mm

Inte riktigt en superzoomkamera, men ett objektiv som klarar både bra vidvinkel och har ett bra zoom. Canon PowerShot Pro1, Konica Minolta DiMAGE A2 och Sony DSC-F828 har alla motsvarande 28-200 mm.

Manuell zoomring och manuell fokusring

Manuella ringar för zoom och fokus ger bäst känsla, en systemkamerakänsla, och bäst kontroll. Konica Minolta DiMAGE A2 har detta.

Bildstabilisering

Bildstabilisering kan lösas på olika sätt, Konica Minolta har valt att stabilisera själva CCD:n i DiMAGE A2 och Canon kör med optisk bildstabilisering i PowerShot S1 IS. Oavsett vilken teknik som används är det ett som är säkert: det fungerar verkligen! Jag som är alldeles för darrhänt, och ständigt tar bilder med rörelseoskärpa bara för att jag inte vill smälla på en blixt, skulle verkligen ha nytta av bildstabilisering. Allt fler tillverkare kommer nu också med detta, det senaste och mest speciella hittills är Panasonic som lyckats klämma in optisk bildstabilisering i de ytterst små och kompakta DMC-FX2 och DMC-FX7. Nikons uppföljade till sin första 8-MP-kamera är Coolpix 8800 och den har fått bildstabilisering (som på Nikonspråk heter VR, vibration reduction) vilket verkar fungera bra.

Snabbt objektiv

Med snabbt objektiv menas större bländaröppning (dvs lägre bländarvärde) vilket ger bättre ljusinsläpp vilket i sin tur möjliggör snabbare slutartider, därav att objektivet är ”snabbt”. Sony DSC-F828 har F2.0 – F2.8 vilket är bra (vilket betyder att den har F2.0 vid vidvinkel och F2.8 vid tele). Den nyligen lanserade Canon Powershot G6 har F2.0-F3.0. Precis som med bildstabilisering är ett snabbt objektiv bra om man vill kunna ta stabila bilder vid sämre ljus.

Live histogram

Jag har aldrig använt live histogram-funktionen själv, men av recensioner och kommentarera att döma, av folk som kan foto bättre än mig, är det en bra funktion som ger viktig information till fotografen om hur bilden kommer att exponeras.

Nightshot och NightFraming

När det gäller nattfotografering verkar Sony vara det företag som skapat de bästa funktionerna för detta. Sony DSC-V3 är en intressant kamera som är på rätt väg mot en drömdigitalkamera. DSC-V3 har NightShot som gör att man kan ta kort i dåligt ljus eller totalt mörker genom att dra nytta av den infraröda informationen som en kamera vanligtvis filtrerar bort. DSC-V3 har även NightFraming vilket använder NightShot i kombination med blixtmätning och Sonys speciella lasermätning för autofokus (Hologram AF assist) för att få en rätt fokuserad och exponerad bild.

Lasernät för autofokus

Sony har på flera kameror (bland annat DSC-V3) en funktion för autofokus som heter Hologram AF assist. Funktionen belyser motivet med ett nät av (ofarligt) laserljus för att kunna fokusera i dåligt ljus och även i totalt mörker.

Bra blixt som går att vinkla uppåt

Blixtfotografering blir ungefär oändligt mycket trevligare om man kan slå blixten i taket istället för rakt på motivet. Har man en systemkamera och extern blixt är detta inget problem. Med kompaktkameror och den inbyggda blixten är det en omöjlighet. Förutom på en kamera, Leica Digilux 2. Den kameran har något så unikt som en inbyggd blixt som kan riktas uppåt. Cyberphoto har bilder som visar hur det fungerar, här är blixten fullt uppfälld och ger blixt direkt på motivet, vilket ger den här bilden. Här är blixten halvt uppfälld och därmed riktad uppåt och det ger den här bilden. Skillnaden talar sitt tydliga språk.

Möjlighet att ha extern blixt

Ett fäste för externblixt är en självklarhet för att en kamera ska vara flexibel.

6-8 megapixel

Mer än 8 megapixel är overkill på kompakta kameror. Det ger bara mer risk brus (eftersom varje pixel är mindre) och större filer (vilket gör att det tar längre tid att skriva ner dem på minneskortet och att det ryms färre bilder på minneskortet).

Snabb RAW-hantering

Vill man fota på allvar i RAW kan det inte ta 16 sekunder att spara ner en bild, det måste gå lika snabbt som att fota vanliga JPEG-bilder. På den här punkten skiljer sig dagens 8-megapixelkameror ganska mycket.

RAW + JPEG

En trevlig finess i vissa systemkameror är att kameran sparar en JPEG (i valfri upplösning och komprimering) samtidigt som RAW-filen sparas. Tar mer utrymme förstås, men har man ont om utrymme är det bara att slå av funktionen.

Högupplöst EVF

EVF står för ”electronic viewfinder”. DiMAGE A2 har den överlägset bästa EVF av de första 8-megapixelkamerorna) och den har fått väldigt bra kritik. Den har en upplösning på 922.000 pixlar vilket är nästan 4 ggr mer än någon annan av de kamerorna. Utöver hög upplösning ska en bra EVF även kunna kompensera för dåligt ljus automatiskt.

Automatiskt byte mellan EVF och LCD

En finess som jag tror bara finns på DiMAGE A2 i dagsläget. Kameran känner av om du tittar genom sökaren och därmed slår av LCD:n.

Stativfäste rakt under objektivet

Vill man ta riktigt bra panoramabilder är det viktigt att kameran roterar på rätt ställe när den står på stativ. Tyvärr har många kameror placerat stativfästet fel.

Fjärrkontroll

Hade det funnit en fjärrkontroll till min IXUS hade jag redan köpt en. Jag har vid så många tillfällen tänkt att här skulle en fjärr vara perfekt. Jag tar rätt ofta bilder med självutlösare och det är alltid ett gissel att hinna springa fram och se naturlig ut på en exakt tidpunkt. För att inte tala om hur bökigt det är att springa fram och tillbaka en andra gång bara för att få ett kort till (numera tar jag ofta fler än en bild av en situation, tack vare att fotandet är digitalt). Till PowerShot G6 följer det med en liten smidig fjärrkontroll som, förutom att ta ett kort, också kan styra zoomningen. Som bonus kan man använda fjärrkontrollen när man kopplat kameran till en tv för att visa bilder. Så smart och så enkelt.

Stor ljusstark skärm som klarar solljus

Än så länge finns det bara en kamera som har OLED-skärm, kanske för att tekniken är för outvecklad ännu, men det lovar gott för framtiden. Men även en traditionell LCD kan vara sämre eller bättre. Sony har satsat på storleken och har flera kameror med gigantiska skärmar som till exempel DSC-T3. Utöver storleken och upplösningen ska skärmen vara antireflexbehandlad och tåla en del.

Bra videomöjligheter

Video är absolut inte den viktigaste egenskapen hos en digitalkamera, men det är faktiskt en trevlig finess som jag oftast glömmer bort att använda. Kanske för att kvalitén är rätt begränsad på min IXUS (men det är ändå kul att filma med den ibland). För att ha bra videomöjligheter ska kameran kunna filma i 640×480 pixlar med 30 fps i obegränsad tid och ha bra ljudupptagning. Vidare ska man kunna zooma under filmning och autoexponeringen ska fungera även under filmningen (på min IXUS låses exponeringen när man börjar filma och sen går det inte att ändra vilket gör att man måste avbryta och börja på nytt om man byter ljusmiljö).

Mycket snabb autofokus

Är det något som verkligen skiljer en kompaktkamera från en systemkamera så är det autofokushastigheten. Det är också det som upplevs som mest frustrerande om det är långsamt. De flesta kameror tar bilden nästan omedelbart om fokuseringen är låst, det är tiden det tar för autofokusen som är avgörande för hur snabb en kamera upplevs. Canon som annars gör så trevliga kameror får nästan alltid kritik för långsam autofokus. Både Pro1, S60, S70 och G6 har kritiserats för detta (däremot har de väldigt korrekt fokus). Min IXUS är ingen undantag och en av de punkter jag verkligen stör mig på idag.

Omfattande men lättanvända manuella kontroller

Jag är oftast en point-and-shoot-person, dvs jag vill bara sikta och trycka av för att ta min bild. Emellanåt räcker inte automatiken till ens på de bästa kamerorna och det är då man byter till manuell kontroll. En stor begränsning i min IXUS är att jag inte själv kan välja slutartid och bländare, det finns inga sådana manuella möjligheter. De flesta av de mera avancerade kompaktkamerorna har idag manuell kontroll, vissa bättre än andra.

Lång slutartid

Det är verkligen jättekul att ställa upp kameran på stativ på natten eller i skymningen och ta bilder med lång slutartid. Ett exempel på den typ av bilder man kan leka sig fram till är den som jag länkade i inledningen av denna text, den om nattliga experimentbilder. Min IXUS klarar upp till 15 sekunders slutartid och det är inte dåligt, men ändå lite begränsande. Helst skulle jag vilja kunna ta upp till 2 minuter eller liknande.

Kontinuerlig batteriindikator

Istället för att bara visa en röd varningsymbol när batteriet nästan är helt slut, som många kameror gör, är det mycket bättre att kontinuerligt visa statusen som t.ex. Sony DSC-F828 gör.

Riktigt bra batteritid

Det säger sig självt. Även detta en punkt där min IXUS 400 är en besvikelse.

Robust byggkvalité och tålighet

Jag vill kunna använda min kamera mitt i smällkalla vintern även när termometern visar -30 grader. Jag vill även kunna ta med kameran till stranden utan att vara orolig för att sand eller vattenstänk ska förstöra den. Jag är beredd att offra några millimeter i storlek mot att få en kamera som har ett väldigt tåligt yttre med bra förslutningar av öppningar. De ska tåla omild behandlig och extrema omständigheter bra (drömkameran på detta område är nog Canons EOS 1Ds-serie).

Det var allt jag kommit på för tillfället, men jag kommer att uppdatera den här texten om jag kommer på mer detaljer, funktioner och annat som min drömdigitalkamera ska ha.

Våren 2003 började jag planera ett köp av en klart bättre digitalkamera, min första riktiga digitalkamera (min Coolpix såg jag mera som ett bonusköp). Jag hade inte råd att gå på de riktigt ordentliga utan siktade på att skaffa mig en kompakt modell men ändå med bra kvalité. Efter lusläsning på nätet (det finns hur mycket som helst att läsa i form av sanslöst detaljerade recensioner) och diskussioner i diskussionsforum kom jag fram till att den nyligen lanserade Canon Digital IXUS 400 var det bästa jag kunde köpa för min budget och med mina önskemål.

IXUS 400 var liten, snygg och tog väldigt bra bilder. Den var enkel att använda, klart snabbare än min Coolpix och rätt upplösning (4 megapixel). Recensenterna gillade den och de som redan köpt den gillade den. Den var en av de mest eftersökta produkterna på Pricerunner just då. Tyvärr kostade den en del, i affärerna kostade den ofta 6.000-6.500 kr. Det kan låta skrattretande nu, men det var det som gällde då. Ett år senare gick den att få för 4000 kr, men så är det tyvärr. Trots priset var efterfrågan så stor att Canon inte kunde leverera i samma takt som de gick åt, så populära nätbutiker som Cyberphoto här i Umeå hade helt slut och skulle inte få in några förrän det var för sent för mig (jag ville ha kameran innan jag åkte iväg på träningsläger på Lanzarote).

Till slut hittade en kompis den rätt okända nätbutiken Optik (som numera verkar ha försvunnit, går man in på optik.se så hamnar man på något helt annat. Optik, medan de existerade, höll till här i Umeå, hade ett hyfsat pris på IXUS 400 (5.500 kr) och framförallt hade de den i lager. Förutom kameran köpte jag ett extra batteri (vilket definitivt behövs till den kameran, tyvärr) och en liten väska. Genom Cyberphoto köpte jag också ett på den tiden väldigt saftigt minneskort, ett SandDisk Ultra på hela 512 MB, vilket på den tiden kostade nästan 2000 kr (det låter som om det var före kriget eller nåt – men det var mindre än ett och ett halvt år sedan!). Totalt sett lade jag ut över 8.000 kr på min första riktiga digitalkamera. Det var väldigt mycket pengar för mig, men ändå ett bra köp just då.

Idag får man en IXUS 430 (som i princip är samma kamera som IXUS 400) för 3750 kr och ett 512 MB SanDisk Ultra II-kort kostar 796 kr just nu. Lägger man till ett batteri och en väska går det loss på ungefär 5.000 kr. Då får man ett bättre minneskort, ett bättre batteri och en något nyare kamera för mer än 3.000 kr mindre än vad jag la ut för mindre än 1,5 år sedan. Det kostar att ligga i framkanten helt klart.

Å andra sidan, gå ytterligare ett år tillbaka och ett paket med motsvarande kvalité hade antagligen kostat över 12.000 kr. Utvecklingen av digitalkameror har gått enormt snabbt. Samtidigt har konsumenterna gått över till digitalt i en rasande takt på det senaste året bara. Hösten 2002 var jag ovanlig i min omgivning som hade en digitalkamera. Idag har de flesta digitalkameror. I och med denna utveckling har tillverkarna kunnat masstillverka kamerorna på ett helt annat sätt än för 2-3 år sedan. Det har också bidragit till att priserna sjunkit så kraftigt.

Kamerorna kommer fortfarande att utvecklas en hel del och priserna sjunka ytterliggare, men det börjar plana ut nu. Utvecklingen liknar mycket den för DVD-spelaren. När DVD kom var det de teknikintresserade som först köpte DVD till höga priser. I takt med att utvecklingen gick framåt och försäljningen ökade lavinartat – övergången från VHS till DVD liknar inget annat i historien – sjönk priserna kraftigt för att numera ha planat ut där en helt ok konsument-DVD-spelare kostar dryga tusenlappen. Nu har de flesta en DVD-spelare hemma och det innebär att försäljningen mattats av, precis som försäljningen av digitalkameror kommer att mattas av när de flesta gått över (men vi är inte riktigt där ännu).

Det som är intressant med den nuvarande, och framförallt kommande, utvecklingen av digitalkameror är på vilka områden förbättringarna kommer. Under några år var det nästan bara det så kallade ”megapixelracet” som gällde. Fortfarande ökar tillverkarna stadigt antalet pixlar, men de har insett att det finns andra aspekter också. Att öka antalet pixlar är inte bara av godo, det ger ökat brus i bilderna (på grund av att varje pixel måste bli mindre) och det ger större filer (vilket gör att det ryms färre bilder på minneskorten och kraven på lagringsutrymme ökar samt att det är tyngre för kameran att snabbt hantera så mycket data).

Andra aspekter än antalet pixlar är kvalitén på objektivet, zoomomfånget, bildstabilisering, filmmöjligheter, snabbhet, autofokus mm mm. Detta leder oss in på vad jag tänkt skriva om härnäst, min drömdigitalkamera. Idag finns det många kameror som göra vissa speciella saker väldigt bra. Men det finns inte ännu en tillverkare som lyckats få in allt detta i en enda kamera. Ännu. Därför tänkte jag sammanställa vad jag vill se i min nästa digitalkamera. Mer om det inom en snar framtid.

Jag har hela tiden tänkt att jag ska jobba undan min ”back log” så att jag kan publicera texter och bilder samtidigt. Istället för att lägga ut bilder här på Aetles vill jag lägga bilderna i mitt fotoalbum och länka till det. Men mitt fotoalbum är ett (för?) ambitiöst projekt med utvalda bilder och beskrivande bildtexter. Därför blir tröskeln att få ut aktuella bilder så stor att det inte alls blir av. Vilket förstås inte är en önskvärd situation.

Att skriva om aktuella saker går hyfsat fort, om man bara tar sig lite tid, men att också hinna välja ut de rätta bilderna, förbereda dem för publicering och skriva alla bildtexter – det är oftast inte möjligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta, men så som det är nu är inte bra i alla fall.

Svartvita bilder kittlar inte sol- och badnerven lika starkt, men har sina fördelar. I dessa digitala tider är färgfotografering det enda alternativet, men med rätt teknik går det att få fina svartvita bilder ändå. Andrei visar med tydliga instruktioner hur man går tillväga för detta i just Santorini in black & white.