Vad Popups hemsida däremot har – och vad som detta egentligen handlar om – är en gästbok som de ansvariga glömt bort.

Gästboken innehåller just nu när detta skrivs 7653 inlägg. Det vore en bra siffra om det inte vore för att endast 24 inlägg är riktiga inlägg, de resterande 7629 inläggen är spamkommentarer!

Jag har berört ämnet tidigare i samband med mina egna problem med spamkommentarer. Man kan inte låta sidor som anonymt tar emot kommenterar ligga obevakade som Umeå Open gjort i detta fall. Nu har de på sin egen hemsida 7629 inlägg som gör reklam för allt från Anabolic Steroid till free porn video clips.

Detta handlar inte om att hänga ut den utmärkta Popupfestivalens webbansvariga, utan om problemen idag på nätet med spamkommentarer. Skripten som automatiskt postar kommentarer är obevekliga och under ett års tid hinner det samlas stora mängder ifall ingen håller koll på det.

Jag jobbar bland annat med en sajt där elever kan skriva artiklar som de sparar så administratörerna kan gå igenom dom och lägga ut dom på hemsidan. Detta är ett hemmabygga och det är ingen stor sajt utanför sina kretsar, men lik förbannat hittade spambotarna dit och började skicka in artikel efter artikel.

Spamartiklarna hamnade aldrig på hemsidan eftersom de måste godkännas manuellt, men det blev ett drygt jobb för administratörerna att rensa, innan jag kunde vidta åtgärder som stoppade botarna. Spambotarnas försök var alltså dödfött från början, men det spelar förstås ingen roll eftersom allting är automatiserat. De letar ständigt på nätet efter alla typer av formulär där de kan skicka in sitt spam, i förhoppningen om att det landar på en webbsida någonstans.

Jag har på senare tid även början kika närmare på Project Honey Pot som är ett intressant försök att fånga spambotar med så kallade ”honey pots”, ungefär på samma sätt som man fångar getingar med en burk med lite honung i. Jag har skapat en egen honey pot, men än så länge inte fångat några spambotar.

WP 1.2 har fungerat bara fint för mig faktiskt, men på sistone har jag börjat få så mycket kommentarsspam. Visserligen kom det nästan aldrig ut på sidan, men jag fick massa mejl (ett för varje spam) och det började bli tröttsamt. Sedan tidigare har jag kört WP 1.5 på bröllopssajten och det har fungerat bara fint det med.

Jag har inte orkat installera några antispam-plugins (det finns gott om dessa till WordPress) utan jag väntar tålmodigt på att version 1.5.1 av WordPress ska bli klar så jag kan uppgradera (1.5 som är den senaste hittills har rätt många buggar, de har redan fixat över 100 stycken inför den kommande 1.5.1-versionen). 1.5 har en del inbyggda skydd mot spamkommentarer och jag tror den kommer att underlätta en hel del för mig. Men jag väntar som sagt på 1.5.1 och tills dess får jag leva med att rensa regelbundet.

Jag har följt utvecklingen och diskussionerna kring kommentarspam länge. Jag läste Mark Pilgrims numera klassiska Weblog spam när den skrevs, där han krasst och pessimistiskt förutsåg mycket av det som skulle komma när det gäller spam. (Den är väldigt läsvärd, om inte annat för att han skriver så fantastiskt bra. Synd att han slutade skriva.) Jag har följt försöken att bekämpa kommentarspam i WordPress som lett till en uppsjö av metoder, plugins och hack med varierande resultat.

Problemets kärna är att spammarna hela tiden övervinner hindren i denna ständiga kapprustning, precis som Mark förutsåg. Ibland på rätt innovativa sätt, som t.ex. att kringgå CAPTCHA-verifiering genom fria porrsidor. Spammarna har till och med skaffat egna bloggar.

Under nästan hela 2004 följde jag diskussionerna kring kommentarspam som en utomstående betraktare. Utomstående efter jag själv inte blev drabbad, trots att jag hade en helt vanlig installation av WordPress 1.2.0 utan några extra skydd eller åtgärder. Skälet var förstås att min blogg var för liten, för okänd. Det är knappt nån som läser den och det är långt färre som kommenterar överhuvudtaget. Och den var helt befriad från spammarnas uppmärksamhet.

Fram till den 26 december. Då blev jag upptäckt. Då togs min spamkommentarsoskuld. Det slutgiltiga bevis på att min blogg var upptäckt. Hurra.

Helt i tidens anda var det förstås poker det handlade om. Viagra, penisförstoringar och sexsajter är ute, onlinepoker är det som drar in pengar nu. Tre stycken kommentarer trillade igenom på annandagen och en till dagen därpå. Sen kopierade jag helt enkelt den URL som spammarna länkade till och la den i WordPress lista över förbjudna ord. Därmed hamnade alla kommande spamkommentarer i kö för moderering.

Sedan dess har attacker med spamkommentarer kommit då och då. De allra flesta har fångats upp av de inbyggda hindren (förbjudna ord samt maxantalet för länkar). Då och då har jag fått lägga till nya URL:er i min lista över förbjudna ord. Det största besväret har varit att radera alla kommentarer, men det finns bra möjligheter att göra det hyfsat snabbt i WordPress.

Till dags dato har jag fått 193 spamkommentarer sedan det började för ganska precis en månad sedan. Det kan jämföras med de totalt sett bara fått 23 normala kommentarer under de 8 månader som denna blogg funnits.

Jag håller ett öga på hur det går för utvecklingen av WordPress 1.5 och jag har gjort testinstallationer av det och det ser mycket lovande ut. Där ska det finnas bättre möjligheter att sända spamkommentarer direkt i papperskorgen istället för att de hamnar i modereringskö (ja, jag vet att det finns sätt att få till det på det viset även i dagens WordPress, men så akut är inte behovet). Och där är Hashcash inbyggt vilket verkar fungera rätt bra.

Även om 2004 var året då bloggspamningen tog upp allt större del av debatten i blogosfären tror jag knappast det är ett mindre aktuellt ämne 2005. För en sak är säker: Spammarna kommer inte att lägga av i alla fall.

Eftersom den faktiskt är onödig har jag tagit bort arkivkalendern, det enda skälet till att ha den är att visa på postningfrekvens och den är ändå så varierande här att det bara ser dåligt ut.

För att göra arkivlänkarna snyggare installerade jag en plugin så att de grupperas per år och som bonus står det hur många postningar det finns för varje månad.

Sist men inte minst har jag genom en annan plugin skapat en länklista (som just nu heter ”Nysurfat”) utifrån en del av de länkar jag sparar genom Furl. För man pekaren ovanpå en länk får man en liten beskrivning av den.

(Jag har de senaste månaderna försökt använda Furl allt mera och jag gillar det. Främst är det för min egen del, för att kunna spara och kategorisera bra sidor jag besöker. Ibland kan det dock vara intressant även för andra, men inte tillräckligt för att vara värt en egen postning och då blir Nysurfat en bra lösning (jag har funderat på Asides, men än så länge väntat med det).)

Jag har redan hittat ett gäng andra intressanta plugins för WordPress så det kommer att bli mer förändringar vart tiden lider, men det var allt för nu.

Jag har hela tiden tänkt att jag ska jobba undan min ”back log” så att jag kan publicera texter och bilder samtidigt. Istället för att lägga ut bilder här på Aetles vill jag lägga bilderna i mitt fotoalbum och länka till det. Men mitt fotoalbum är ett (för?) ambitiöst projekt med utvalda bilder och beskrivande bildtexter. Därför blir tröskeln att få ut aktuella bilder så stor att det inte alls blir av. Vilket förstås inte är en önskvärd situation.

Att skriva om aktuella saker går hyfsat fort, om man bara tar sig lite tid, men att också hinna välja ut de rätta bilderna, förbereda dem för publicering och skriva alla bildtexter – det är oftast inte möjligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta, men så som det är nu är inte bra i alla fall.

1) CSS, dvs modellen, syntaxen, osv.
2) Alla buggar och felaktigheter i de olika webbläsarna som gör att CSS inte fungerar som tänkt.

I en värld där alla använder Firefox/Mozilla skulle punkt 2 inte behövas. Men där är vi inte. I en värld där alla hade senaste modellen av valfri modern webbläsare skulle punkt 2 vara lindrig. men där är vi inte. Tyvärr.

Utan att vara någon CSS-expert (långt ifrån) så påstår jag ändå att nästan allting fungerar faktiskt som tänkt i Mozillas renderingsmotor. Safari är inte lika bra, men nästan. När jag gjorde iordning den här designen jobbade jag i Firefox och Safari och allting såg mycket bra ut. Sen kollade jag det i IE5/Mac och IE6/Win och då var det inte lika kul längre.

Med hjälp av en kollega och lite testande så lyckades jag få till flera av problemen med IE6/Win genom att ändra lite mindre detaljer. Men i IE5/Mac var det värre. Texten i löpet på sidan förskjöts åt höger mer och mer för varje ny text och rubrik. IE5/Mac är en ganska bra webbläsare, när det gäller att följa CSS-standarden. Den är i alla fall betydligt bättre än IE5/Win som är skräckexemplet. Men av någon anledning uppstod detta förskjutningsfel i IE5/Mac och bara där.

Efter mycket letande, och framförallt läsande, på nätet hittade jag till slut vad jag råkat ut för: Incorrect inheritance of positioning information to children of relatively positioned elements. Denna något torra, men korrekta, definition betyder i klartext att element ärver positionsegenskaper som inte ska ärvas. Testa den här sidan i IE5/Mac för att se ett exempel. (Jag borde förstås ha tagit en skärmdump om jag varit lite mera ambitiös, men jag vill helst slippa lägga mer tid på detta.)

Jag hade position: relative och left: 148px på det element som omsluter hela min huvudspalt, den jag kallar löpet. Buggen i IE5/Mac innebär att de element som befinner sig inuti löpet felaktigt ärvde denna positionsinformation. Därmed förskjöts de 148 pixlar åt höger för varje nytt element (nästan varje – det skedde inte riktigt alltid). Även om jag uttryckligen satte dessa element till position: static.

Lösningen blev att ta bort position: relative och left: 148px och istället använda margin-left: 148px. Det ser bra ut i IE5/Mac och förstås Firefox/Safari. Nu bävar jag för att kolla i IE6/Win igen, men jag hoppas det ska fungera.

Så mycket jobb för att anpassa sig till buggar i webbläsare, men en nyttig erfarenhet om jag ska kunna börja bygga standardbaserade webbsidor professionellt. Jag har dock fortfarande det värsta framför mig, nämligen att kolla hur det ser ut i IE5/Win. Jag är rätt säker på att det ser ännu värre ut där, eftersom IE5/Win har fått hela CSS:s box model om bakfoten.

Nåja, jag är en bit på vägen till en fungerande sajt i alla fall. Och jag har lärt mig en hel del.

Idag går alltså Aetles online officiellt. Designen är hyfsat välputsad och mina tidigare testtexter är korrlästa. Nu bär det av. Riktningen är inte fastställt utan får formas av resan. Men det blir nog en hel del om mac, internet, simning, webbutveckling, personliga detaljer, musik, film och annat som för tillfället rör sig i min skalle. Kanske även politik (det blir ju politik så fort man uttalar sig om omvärlden på ett eller annat sätt, egentligen). Jag försöker skriva lättsamt och ledigt med talspråk men ändå hyfsat välskrivet. Antagligen med lite för många bisatser och lite för långa meningar. Men sån är jag. Välkommen som sagt!

Det visade sig vara för sent att stoppa. Jag vet inte hur, men på något sätt har MSN:s sökmotor lyckats hitta min adress (som alltså är adrianb.info/wordpress) och indexerat min sida och min text om sommarplågor som jag skrev bara häromdagen. Och någon hade alltså sökt på MSN och hittat hit. Det var inte vad jag hade tänkt mig.

Jag upptäckte detta när jag kollade i loggen för min domän och upptäckte till min förvåning sökningen. Eller förfäran snarare, eftersom jag inte alls ville att detta skulle hända. Det är lätt att vara efterklok, men jag borde förstås ha lagt till en robots.txt för att stoppa alla sökmotorer. Men jag trodde verkligen inte det behövdes, bara jag inte avslöjade URL:en. Så fel jag hade.

Problemet är, förutom att någon sett min halvfärdiga design och mina utkast till texter, att sökmotorerna minns alldeles för bra och eftersom det inte ens är rätt sökväg så blir det bara fel. Jag är dessutom inte alls klar, jag behöver jobba mycket mera med min CSS för sidan och jag måste jobba med att förstå WordPress bättre. Uppenbarligen måste jag nu göra allt detta väldigt snabbt. Och det kanske kan räknas som något bra, nu har jag en blåslampa i ändan på att få klart detta och lägga ut det ”på riktigt”.