Rökfritt på perrongen möjligt?

När jag var nere i Stockholm mot slutet av sommaren slogs jag av en sak när jag åkte pendeltåg. Många (ovanligt många i mina ögon, men vad vet jag) av de som väntade på pendeln passade på att röka under tiden.

Är man rökare och inte har något att göra kan jag tänka mig att det är ett perfekt tidsfördriv i väntan på tåget. Men tyvärr drabbar det alla andra som står i närheten. Jag ogillar att vara passiv rökare rent allmänt och eftersom jag har astma i synnerhet.

Egentligen känns det ganska tokigt att det är ok att stå och sprida giftig rök över andra människor på platser där man är tvungen att vara för att ta del av allmänna kommunikationer. (Lika tokigt som att man hade rätt att göra det när andra satt och åt mat.)

Det skulle vara ett intressant expriment att ta med en bit gammalt bildäck till perrongen och fjutta eld på det medan man väntade på tåget. Om någon kom fram och frågade vad jag gjorde så skulle jag säga att det är min personliga frihet att få elda bildäck var jag ville.

”Men är det inte giftigt?” kanske någon skulle fråga. ”Jo, visst är det giftigt.” skulle jag svara och fortsätta ”Alla som andas in den här röken drabbas, det är allmänt känt att denna rök innehåller väldigt mycket giftiga ämnen som leder till sjukdomar som cancer, lungemfysem, kol och annat otrevligt. I dagens samhälle där allt fler har astma och allergi är det extra dåligt.”

Det skulle vara intressant att se hur länge jag kunde hålla på tills någon larmade vakter som tvingade mig att sluta. Kanske rent av nån skulle kalla på polis för att få mig att sluta. Och när någon släpade bort mig skulle jag skrika ”Djälva förbudssamhälle, har man ingen personlig frihet längre?”

För det är ju ungefär så det brukar låta från vissa håll när det är dags för förbud, oavsett skälet till förbudet. Oavsett om det handlar om allvarliga hälsoaspekter och respekt för andra människor. Oavsett om det egentligen finns ett djupt, folkligt förankrat, stöd för förbudet. Precis så var det när förbudet för rökning på krog och restaurang infördes.

De allra flesta, även de flesta rökarna faktiskt, tyckte det var ett rimligt förbud. Det var skönt att komma hem från krogen utan att lukta unken apa. Det var rimligt att anställda i branchen inte behövde tvingas andas giftig rök varje arbetspass. Det var skönt att slippa rök i ansiktet när man åt god mat.

Alla dessa fördelar till trots kände ändå vissa att detta var ett brott mot den personliga friheten. De anser att alla förbud är av ondo per se och en del i Statens storebrorshantering av sina medborgare. (Ett motförslag mot ett allmänt rökförbud var att detta var något som skulle skötas enskild av varje krog och restaurang – men ärligt talat, hade det varit en rimligt väg att gå hade vi redan haft rökfritt på nästan alla ställen.)

Mot bakgrund av detta väntar jag mig att det lär komma en hel del nedsättande kommentarer om förslaget att hållplatser för buss och spårvagnar i Norge ska få rökförbud. För det vore väl ändå ett enormt ingrepp i den personliga friheten, det måste det vara vara. Hänsyn mot medmänniska är töntigt – personlig frihet är coolt.

Lite personlig kommunikation kan lösa många problem och en astmatiker som väntar på bussen kan förstås be en rökare om att fimpa av hänsyn. Men när jag stod på perrongen i Stockholm och såg på alla som rökte insåg jag att det knappast var en lösning som var praktisk genomförbar. Skulle jag gå fram till varje rökare och börja med dem fimpa skulle jag antagligen åka på en smäll för eller senare, eller åtminstone bli betraktad som tokig. Och det skulle knappast få ett slut på rökandet.

7 reaktioner till “Rökfritt på perrongen möjligt?”

  1. Tobaksrök är något som stigit många icke-rökare på hjärnan – de verkar helt fixerade vid att reta upp sig på rökare; kanske som något slags ersättning för något annat som de saknar i sina liv.

    Ett gott råd: Försök att inte spilla så mycket energi på vad du anser vara fel, rätta i stället till problemet som sitter i ditt huvud.

  2. Men tycker inte du själv att antirökinställningen hos många börjar bli lite överdriven (jag överdriver naturligtvis själv i mitt förra mejl för att få i gång dig) när folk förbjuds att röka på sin egen tomt?

    Vad anser du? Bör tobaksförsäljningen förbjudas?

  3. Jo, det känns överdrivet när man hör sådant. Men problemet med rökningen är ju att den sprider sig så mycket. Om någon snusar (eller för den delen dricker sig stupfull) på sin tomt så håller det sig inom gränserna, något tyvärr inte rökningen gör om vinden ligger på olyckligt.

    Tomt-frågan var nog väldigt extrem för i de allra flesta fall tror jag det går att samsas. Men när det gäller balkonger är det knepigare för en storrökande granne kan helt förstöra för ett gäng andra grannar, speciellt om röken letar sig in i lägenheterna. Det är ju inte för att djävlas med rökaren på något sätt, utan bara för att det faktiskt blir ett högst verkligt problem.

    Bor man nära andra människor får man tåla en del, man kan inte vara hur känslig som helst (oväsen är ett bra exempel där man helt enkelt får tåla en viss nivå). Men jag tycker ovälkommen rök inte faller under kategorin överkänslighet, det är både obehagligt och även direkt skadligt.

    För att ta ett extremt exempel: Om jag roade mig med att elda strimlor av bildäck regelbundet på min tomt så att giftig rök drog in över grannens tomt, skulle det vara fel att förbjuda mig att hålla på så? Det är förstås ett lite fånigt exempel, men slutresultatet (ovälkommen giftig rök) är faktiskt detsamma.

    Angående totalförbud av tobak så tror jag inte det fungerar rent praktiskt på en lång tid framöver. Det är ingen idé att förbjuda det helt och hållet så länge efterfrågan är för stor. Se bara på alla misslyckade försök att förbjuda alkohol. Däremot kan samhällen fortsätta som idag: Genom att aktivt jobba för att färre börjar röka, fler får hjälp att sluta och genom skattesatser göra det kännbart ekonomiskt att röka (vilket i och för sig gör det till en klassfråga – men faktum är att det fungerar oerhört effektivt).

    I västvärlden håller vi faktiskt på att sakta men säkert utrota rökning, se bara på USA där rökförbud på restauranger funnits (i vissa delstater) långt längre än här i Sverige. I land efter land i EU tas beslut om rökfria platser.

    Jag ser det som en rättvisefråga, alla ska kunna vistas där andra är utan att utsättas för rök. Friheten att andas frisk luft väger tyngre än friheten att röka, när de sätts mot varandra.

    Den personliga friheten ska i mesta möjliga mån beaktas, men vem bestämmer att friheten att röka är viktigare än friheten till ren luft? Det är lätt att ropa förbudsivrare, men jag ser det som en kamp för en annan frihet.

    Ur samhällets synvinkel är det dessutom en högst ekonomisk fråga, det råder ingen tvekan om att rökningen kostar samhället stora pengar i form av ökade sjukvårdskostnader. Om det bara handlade om kortare livslängd vore det ett mindre problem, men det handlar ju ofta om långvariga hälsoproblem på vägen. Jag tror jag läst att rökning anses som det enskilt största hälsoproblemet för samhället överhuvudtaget.

    Jag har även en personlig vinkling på det: Min mormor var storrökare och drabbades, som många andra rökare, av den ytterst plågsamma sjukdomen lungemfysem. Det handlar i grunden om en långsam ”drunkning” (under flera år) i takt med att lungorna tappar sin förmåga. Mot slutet behövs syrgas genom slang i näsan och det leder till döden till slut. Hon blev bara ungefär 60 år och min morfar har levt i nästan 25 år utan henne nu. Och det är finns stor anledning att tro att min astma i sin tur är en följd av att min mor växte upp med passiv rökning.

  4. Well,

    jag håller med om att rökning är en idiotisk och självisk ovana, det är precis därför jag ska sluta dagen jag går ut gymnasiet. 7 veckor….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *