Rött guld (Talaye Sorkh) var en seg historia som inte klarade av att rycka med oss alls. Filmen har fått priser och har sina kvalitéer men den var alldeles för utdragen. Ibland kändes det som om de inte klippt filmen utan bara visade råmaterialet.
En av de bättre filmerna under årets filmfestival var Dagbok från en motorcykel (Diarios de motocicleta). Den kändes bitvis väldigt äkta, som om den nästan var en riktig dokumentär, och det är ett bra betyg för en film som ska spegla verkliga händelser. (Spoilervarning.)
Vi får följa med läkarstudenten Ernesto Guevara och biokemisten Alberto Granado när de 1952 ger sig ut på en långresa genom Latinamerika, på en risig motorcykel. De startar från Buenos Aires och åker söderut och sedan norrut mot Peru. Där i djungeln vid Amazonfloden finns en spetälskekoloni, en sjukdom som Ernesto specialisterat sig på. På vägen dit hinner de vara med om en hel del, bland annat besöker de ruinerna efter Inka-civilisationen som gör stort intryck på dem.
På åttiotalet jobbade irländaren Brian Keenan som lärare i Libanon när han blev kidnappad av militanta muslimer. Blind Flight handlar om tiden i fångenskap som han spenderade tillsammans med den engelska journalisten John McCarthy och är baserat på en sann historia.
Den animerade filmen Wonderful Days var en fröjd för ögonen. Fantastiskt vackra landskap och välgjorda miljöer med stor detaljrikedom. Storyn var också godkänd och filmen som helhelt blir därför bra. (Spoilervarning.)
Konstig. Det var den första kommentaren från mig och mina vänner när vi sett Den sista jungfrun (Ang huling birhen sa lupa) på Umeå filmfestival. Inte konstig på ett David Lynch-sätt, utan konstig för att vi inte riktigt visste vad filmen ville berätta egentligen. Förmodligen ville den berätta alldeles för mycket. (Som vanligt gäller spoilervarning.)