The Village

Jag såg The Village ikväll och den var… bra. Filmen är rätt speciell och jag tvekade lite innan jag bestämde mig för att den trots allt var bra. Inte jättebra men klart godkänd.

M. Night Shyamalans filmer är speciella, de har hela tiden en slags lågmäld stämning med plötsliga blixtsnabba slag i ansiktet på biobesökaren. De är också mystiska, det finns hela tiden frågor i huvudet när man försöker klura ut vad som pågår. Svar på alla frågor får man dock sällan.

Sjätte sinnet var en film jag verkligen gillade. Jag såg den i USA långt före de allra flesta här hemma i Sverige ens hört talas om den. Som tur var, för det är en film där man ska bli överraskad, vet man hela handlingen har man förlorat halva filmen. Eller mer.

De som känner till mina filmpreferenser vet att jag gillar överraskningar, att inte veta vad som ska hända, att inte kunna veta (eller räkna ut) vad som ska hända. Förutsägbarhet är alltid en tråkig egenskap hos en film och spoilers är det värsta jag vet. Att då gå in i en biosalong i Fort Lauderdale i Florida utan att veta ett skvatt om filmen var den bästa förutsättning jag kunde få när jag såg Sjätte sinnet.

Som en kul notis kan jag berätta att jag och min kompis var alldeles fuktiga av att ha promenerat rätt lång i den extremt fuktiga luften som brukar finnas i Florida i september (speciellt när det är stormvarning). Inne i biografen var det däremot väldigt kyligt av AC:n som finns i vartenda hus och hotellrum i Florida. Därför frös vi faktiskt en hel del eftersom vi var fuktiga och klädda i shorts och t-shirts. Varför berättar jag allt detta? Jo, de som sett Sjätte sinnet vet att kyla och frysa är en viktig del av filmens alla mest rysande delar…

Tillbaka till Shyamalans filmer. Unbreakable var inte en speciellt bra film i mina ögon, den tog sig aldrig riktigt. Kanske var förväntningarna extra högt ställda efter Sjätte sinnet. Signs var bättre, framförallt var den rätt spännande när man såg den och den där känslan av att man ville veta mycket mera var påtaglig. Efteråt kändes filmen dock rätt banal och den höll inte riktigt. Men den gav i alla fall hyfsad underhållning under tiden som den pågick.

The Village, Shyamalans bioaktuella film som detta egentligen skulle handla om, var en speciell upplevelse. Nästan lite Tim Burton-lik faktiskt (tänker främst på Sleepy Hollow). Lågmäld men inte tråkig. Spännande ibland men inte lika intensivt som i Signs. The Village kittlade hjärncellerna en del, från början var man som ett frågetecken men man matades hela tiden med ledtrådar.

Filmen var inte i samma klass som Sjätte sinnet vare sig det gäller ryslighet eller ”brahet”, men efter viss tvekan kom jag ändå fram till att jag gillade den. Alla gjorde dock inte det, killen bakom mig sa att det var det sämsta han sett när filmen var slut. Han får gå hem och se Armageddon för sjunde gången istället, eller någon annan Jerry Bruckheimer-film.

Vad handlar då The Village om? Näe, det tänker jag inte berätta, för din egen skull. Det blir bättre så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *